Fyra fräscha förslag på musikteater

Tonsättare och författare från Sibelius-Akademin och Teaterhögskolan gjorde gemensam sak under föreställningen med fyra experimentella musikteaterstycken.

Nutida musik

Klang: Soikoon!

Musik, text och scenkonst. Verk av Sallinen/Maunuksela, Tenkanen/Maunuksela, Thelestam/Halttunen och Hassinen/Salo. Zagros Ensemble; sångare och skådespelare från Sibelius-Akademin och Teaterhögskolan. Musikhuset, Sonoresalen 12.12.

Det säger sig självt att Konstuniversitetet bjuder på möjligheter till samarbete mellan olika konstformer. De fyra korta musikteaterverken som uruppfördes i tisdags vid en konsert i Klangserien hade sitt ursprung i en gemensam kurs för tonsättare och författare från Sibelius-Akademin och Teaterhögskolan.

I Walter Sallinens och Klaus Maunukselas Magenta Boy sitter skådespelaren Wilhelm Enckell med ryggen mot publiken, och på skärmen ser vi ett Youtubeinlägg som han spelar in.

Maunukselas text handlar om den homosexuella identiteten, och Sallinens musik (för klarinett, fagott och saxofon) tar impulser av skådespelarens tonfall. Helheten är stark, om också kaotisk mot slutet.

Med tonsättaren Aino Tenkanen har Maunuksela skapat minioperan Darwininsirkut (Darwinfinkar), ett vackert och stilfullt verk där tenoren Juho Punkeri och recitatören Janna Räsänen får frossa i textens naturvetenskapliga detaljer.

Tenkanen har skrivit färgrik och livfull musik för en ensemble av flöjt, klarinett, fagott, cello och slagverk. Slagverkaren Elmeri Uusikorpis improvisation med stenar som instrument förknippas i den högtflygande programtexten med natur, geologi och forntid.

Dante Thelestams och Iira Halttunens Maailman huipulla (På världens topp) med pop/jazz-sångarna Riina Riikonen och Tuulikki Blom samt pianisten Minna Koskimies gjorde mig medveten om mina snäva förväntningar vad genren beträffar.

Halttunens text baserar sig på erfarenheter hos ungdomar som utövar cheerleading. Det är sympatiskt allvarsamt och mot slutet både uppskakande och galghumoristiskt. Thelestams musik är repetitiv och avsiktligt trivial – se här en tonsättare som vågar leka med banaliteter!

Den ångestfyllda stämningen var påtaglig i tonsättaren Heidi Hassinens och författaren Elli Salos Huoli, som av allt att döma handlar om en mors inte helt obefogade oro över sin son. Mezzosopranen Elli Vallinoja och skådespelaren Juho-Matias Keränen var trovärdiga i sina roller, i fina dräkter skapade av Ingvill Fossheim.

Den detaljrika och fragmentariska musiken för en ensemble av flöjt, piano och två slagverkare kompletteras av inspelade, upprepade ord, som påminner om tvångsmässiga inre röster.

Konserten sökte svar på frågan om vad musikteater kan vara i dag. På grund av de fräscha och glädjande olika verken kan man konstatera att de unga krafterna från Konstuniversitetet har mycket att ge på detta område.

Ur en regimässig synvinkel var verken ganska statiska, vilket framhävde textens betydelse. Men mindre kan vara mer: då Magenta Boy till slut vänder sig mot publiken blir han blottad som en riktig människa i all sin sårbarhet.

Anna Pulkkis

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33