Fyra dagars arbetsvecka ger 20 procent lägre lön

Bild: Wilfred Hildonen

Skall vi låta it-folket gå på fyra dagar medan de andra får knega fem dagar per vecka?

Minister Sanna Marin öppnade nyligen en diskussion om en fyra dagars arbetsvecka eller en sex timmars arbetsdag. Det är ett strategiskt långsiktsmål, inte något att ta upp i höstens avtalsförhandlingar.

På hundra år har arbetstiden minskat från 3 000 timmar per år till 1 650 timmar. Kunde nästa mål på 1 300 timmar vara realistiskt, kanske om 50 år?

Det finns många frågor på vägen. En del har åsikten att arbetstid är ett irrelevant begrepp, då självstyrande grupper sätter egna mål och avgör hur de skall arbeta för att uppnå dem. Arbetet är oberoende av tid och plats. Det finns jobb där detta stämmer, men det är en liten elit till exempel inom den innovationsintensiva it-branschen. Försök inbilla er hur det här fixas inom äldrevården, busstrafiken eller brandkåren. Artificiell intelligens och robotik går framåt, men de slår inte ut lika på alla branscher. Skall vi låta it-folket gå på fyra dagar medan de andra får knega fem dagar per vecka?

Det är möjligt att komma överens om en arbetstid på 30 timmar per vecka, frågan är bara vad man får betalt för det. Svaret är, 20 procent mindre än för standardveckan på 37,5 timmar. Det är få som är intresserade av den lösningen. Sedan finns det de med avsaknad av ekonomiskt kunnande som påstår att företaget kan betala 30 procent mera per timme, för arbetstagarna kommer att åstadkomma samma resultat som förut!

Optimisterna framför att det finns belägg på att detta är möjligt. Jag har under åren följt med dessa experiment och ännu inte hittat väldokumenterade exempel som har blivit bestående. Ett intressant exempel är dock Perpetual Guardian, ett företag inom finansbranschen, med 240 anställda i Nya Zeeland. De har genomfört en fyra dagars vecka och påstår att det har lönat sig. Jag följer med för att se hur det faller ut på längre sikt. Kanske jag får ompröva min åsikt, men inte ännu. Försöket har väckt mycket intresse och följs upp av Auckland University. I rapporterna berättas att man lyckats förkorta arbetstiden genom bättre planering, mindre pauser och så vidare. Få se hur resultaten håller sig då nyhetsivern avtar.

I sin doktorsavhandling från 2005 beskriver Timo Anttila olika exempel av arbetstidsförkortning från 1990-talet. Avhandlingen påvisar närmast behovet av många olika lösningar av problemen i arbetslivet. Att fixera sig vid en sex timmars lösning är fel, vi behöver många olika flexibla lösningar. Det har vi faktiskt möjlighet till redan nu, till exempel enligt Teknologiindustrins och Industriförbundets kollektivavtal. Det finns en bra exempelsamling på olika arbetstidsmodeller i publikationen Toimivat työaikajärjestelyt.

I Frankrike infördes 35 timmars arbetsvecka 2000, som skulle skapa massor av nya jobb. Det målet tycks inte ha uppnåtts och den faktiska arbetstiden är cirka 40 timmar per vecka. Många politiker, inklusive president Emmanuel Macron, vill bli av med den lagen.

Ett av exemplen på arbetstidsförkortning är äldreboendet i Sverige där man anställde mera personal för att låta skötarna arbeta kortare tid. I uppföljningen konstaterades att personalen mådde bättre och hade mera tid för sina familjer, vilket inte är överraskande. Tyvärr kostade det hela kommunen flera miljoner kronor (vilken stor överraskning!), så man fick avbryta det hela!

Om det skulle finnas verkliga framgångshistorier skulle modellen nog sprida sig snabbt.

I en redan gammal, men relevant undersökning, fann professor Jorma Saari, att cirka 25 procent av arbetstiden för högre tjänstemän kunde anses vara bortslösad tid. Onödiga möten, problem med dåliga it-program, fel på grund av dåliga instruktioner, sökning efter borttappad information och så vidare. Det gäller att komma åt dessa problem och lösa dem. Då kunde vi i teorin utföra vårt arbete på 20 procent kortare tid. Det gäller yrkeskunskap både hos chefer och medarbetare. Dessutom kan vi göra innovationer som ger bättre produkter och arbetsprocesser. Sen kan vi besluta om resultatet av dessa produktivitetsförbättringar skall användas för större företagsvinst, billigare produkter, högre löner eller kortare arbetstid. Det är produktivitetsökningen som vår förkortade arbetstid grundar sig på, och så kommer det att vara även i framtiden. Produktivitetsnämndens färska rapport (Tuottavuuden tila Suomessa) inger tyvärr inga höga förväntningar på det området. Det här är inte saker man kan styra med lagstiftning, det gäller att på arbetsplatsen hitta de rätta lösningarna.

Peter Rehnström, Helsingfors

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning