Funktionsnedsattas behov av färdtjänst har inte beaktats

Som involverad i färdtjänstärendet vill jag ge ris åt tjänstemännen för hur ärendet har skötts, och en ros åt nämndemännen.

Bo Holmberg ondgör sig över Esbo stads social och hälsovårdsnämnds beslut den 13 juni om färdtjänsten i Esbo (HBL Debatt 16.7). I samma insändare uttrycker han att Esbo stads projektansvariga gör ett utomordentligt arbete för att förbereda en fungerande färdtjänst. Som mångårig färdtjänstanvändare och aktivt involverad i färdtjänstärendet kan jag inte hålla med Holmberg.

Färdtjänstdirektiven har utarbetats av de projektansvariga och tjänstemännen i berörda kommunerna. Trots att man, som lagen förutsätter, gett möjligheter för de funktionsnedsatta att komma till tals har deras behov inte märkbart tagits i betraktande. Workshopparna och informationsmötena ter sig mera som spel för gallerierna. Inte ens handikapporganisationerna har konsulterats i ärendet.

De projektansvariga har bröstat sig med flertalet förändringar som gjorts i direktivet. På begäran gavs en lista över förändringarna. I den listan nämns bland annat begrepp som gjorts tydligare och termer som definierats. De väsentliga förändringarna för att uppfylla de funktionsnedsattas behov för färdtjänsten lyser med sin frånvaro. Färdtjänstdirektiven har flera gånger varit uppe till behandling i nämnderna. Trots förändringsyrkanden från nämnderna (inte bara i Esbo) tog inte tjänstemännen heller dessa nämnvärt i betraktande. Så gott som identiska direktiv seglade från ett möte till ett annat.

Pressen på nämndemedlemmarna ser ut att ha varit stor. Många har uttryckt farhågor om något ens kan göras då allt redan är så långt framskridet. En del lever i tron att man är tvungen att göra som Esbo säger. Andra är rädda för att ärendet kommer att remitteras till stadsstyrelserna om man inte kommer till skott. Hur kan man komma till skott om de projektansvariga inte hörsammar de yrkanden som nämnderna gör?

Snart kommer färdtjänstärendet upp till behandling i de andra västnyländska kommunerna. Vad är det man till syvende och sist kommer att behandla? Ännu vet vi inte hur det direktiv som godkändes den 13 juni ser ut efter de förändringar som Esbonämnden beslöt om. Det uppdaterade direktivet är i skrivande stund inte tillgängligt för allmänheten. Trots förfrågningar i saken har det inte varit möjligt att få tag på det.

Som involverad i färdtjänstärendet vill jag ge ris åt tjänstemännen för hur ärendet har skötts, och en ros åt nämndemännen. Jag har haft glädjen att se och uppleva hur dedikerat många nämndemedlemmar jobbar för oss funktionsnedsatta. För oss vanliga dödliga är det en välsignelse att vi har nämnder som ens lite kan förhindra oss från att bli offer för tjänstemännens godtycke.

Raoul Leidenius, medicine licentiat, osteopat, synskadad, färdtjänstanvändare sedan 1996, Vichtis

Aktia hjälper dig att tänka framåt

De flesta finländare har idag koll på att hem, fritidsbostad och fordon behöver försäkras för att hålla ekonomin i balans om allt inte går som planerat. När det kommer till personförsäkringar är läget ett annat. Jämfört med många andra länder har Finland ett bra socialskydd och många förlitar sig på att man får tillräckligt stöd för att klara sig ekonomiskt om något allvarligt inträffar. Men hur långt räcker socialskyddet egentligen? Hur påverkas livet om man insjuknar allvarligt och inte längre kan arbeta? Klarar sig familjen ekonomiskt utan en förälder? 9.4.2020 - 00.00

Mer läsning