Fullständig förnedring för en bästsäljares skull

Anneli Auer kliver in i Finlandsarenan i Björneborg inför sin intervju med Tuomas Enbuske.Bild: Roni Rekomaa

En känsla av kollektivt obehag kittlar publiken när Anneli Auer berättar sin version av händelserna under den mest omskrivna mordnatten i modern finländsk kriminalhistoria. Upplägget är förnedrande, och det är antagligen därför vi trängs här i massor.

Tio år efter mordet på Jukka S. Lahti och efter snart ett decennium av rättsprocesser kliver hon in på Finlandsarenans scen i Björneborg. Änkan till offret för Ulvsbymordet Anneli Auer är numera frikänd sedan rätten hävt en tidigare morddom. Hon har också avtjänat straffet för flera fall av grov våldtäkt, grovt sexuellt utnyttjande av barn och grov misshandel som hon dömts till och som hon fortsätter att söka upprättelse för.

Följetongen i offentligheten har varit förnedrande för Auer då snart sagt varje finländare har sin subjektiva och mer eller mindre bestämda åsikt om hur det antagligen gick till. Det som kittlar är att vi inte vet, och att antagligen bara hon vet hur det gick till. Det skapar ett publiksug som kunde få presidenter, popstjärnor och toppidrottare gröna av avund.

När Tuomas Enbuske ska intervjua Anneli Auer inför en publik försvinner den sista sittplatsen mer än 40 minuter före start och ordningsmännen bryter köerna för sista ståplats långt ute på gatan innan hon ens har anlänt.

Enbuske börjar naturligtvis med att fråga om Auer dödade Lahti. Och hon börjar lika självfallet med att neka. Han spekulerar kring svagheter i både åklagarens och försvarets versioner, och drar sig inte för att redogöra för vad han finner trovärdigt respektive osannolikt, vilket känns oproffsigt och taktlöst.

Han ber henne övertyga dem som antar att hon frikändes bara för att bevisen var otillräckliga på grund av en slarvig polisundersökning. Hon är som man kunnat föreställa sig utifrån tv och tidningar: lugn och sansad utan att övertyga retoriskt, fullt medveten om att hennes version inte är vattentät. Hon vet att alla inte kommer att tro henne hur gärna hon än önskade det.

Anneli Auer berättar att hon i praktiken har förlorat sina fyra barn, förutom mannen då, och att det är tungt, men hon gör det utan stora adjektiv. Precis som om vi befann oss i rättssalen igen anklagar Enbuske henne för att berätta detta utan känsla och inlevelse. "Jag har rätt att vara lugn, jag är sådan", kontrar hon med upprepat lugn. Hon får träffa sin äldsta dotter, som numera är myndig, en gång i veckan. Hon är helt isolerad från kontakt med de yngre barnen. Tråkigt, punkt slut.

Enbuske ställer också frågor som få skulle våga eller vilja ställa. Hon får redogöra för hur det kändes när det visade sig att den man som hon fick en intim relation till efter mordet var en polisman som jobbade under täckmantel för att komma åt sådant bara hon känner till, och vad hon undrade när han tog till uppenbara svepskäl för att inte behöva ligga med henne. För det angår alltså oss?

Här görs underhållning på ett människoöde som – oberoende av om Auer har dömts oskyldig eller frikänts skyldig – borde lämnas därhän från allt vad offentlighet heter. I stället får vi i publiken likt den mest inkompetenta folkdomstol gissa sig till om hon trots allt mördade sin make. Tuomas Enbuske ska ha ett tack för att han inte ber oss sträcka upp handen om vi tror att hon är skyldig, vilket han tidigare har gjort i en tv-show.

Ändå framkallar blotta närvaron illamående. Förnedringen är total, låt vara att den är delvis självförvållad. Det var Anneli Auers förläggare Into Kustannus som erbjöd Finlandsarenans arrangör MTV att få den här intervjun. MTV säger att de efter noggrant övervägande tackade ja, för annars skulle någon annan ha fått samma show. Arrangören säger till HBL att man vet upplägget är kontroversiellt, men att rättsfallet fått så stor publicitet att den samhälleliga betydelsen talade för att gripa chansen. Och att kravet var att Auer skulle intervjuas av ett proffs som vågar ställa kritiska frågor.

Anneli Auer förnedrar sig alltså offentligt för att hennes bok om mordnatten och fängelsetiden ska sälja bra när den kommer ut i höst. Av uppslutningen att döma kan förläggaren lugnt trycka en upplaga till. Detta är så snuskigt underhållning kan bli, och det säljer förstås.

Peter Buchert Reporter

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33