Fukt- och mögelproblem beror på dålig byggteknik, inte ventilationen

Bild: Wilfred hildonen

Det går inte att få mögelproblem i en byggnad med bristfällig ventilation! Inte ens fastän vi skulle ha 30 elever som intern fuktbelastning och våta kläder i klassrum och korridorer!

Debatten om fukt- och mögelproblem och deras orsaker dyker med jämna mellanrum upp i olika medier. Ventilationen utpekas helt oförtjänt som syndabock. Detta beror på skribenternas bristfälliga kunskaper i ämnet. Fukt- och mögelproblem uppstår på grund av slarvigt, snabbt och dåligt övervakat byggnadsarbete. Byggnader som har dessa problem är ofta offentliga såsom skolor, daghem och hälsocentraler.

I den offentliga upphandlingsprocessen vinner den entreprenör som är billigast. Han är dessutom under beräkningsgången bunden till konsultens arbetsbeskrivning. Upptäckta fel och brister i dessa handlingar kan inte korrigeras under beräkningsgången. Detta gäller alla delområden i byggprojektet: byggteknik, VVS och stark- och svagströmstekniken. Först då entreprenaden är hemtagen till billigaste pris kan man med upphandlaren (kommunen, staten) underhandla om ändringsförslag och förbättringar. Givetvis mot tilläggsersättning.

Det är självklart att den som är billigast inte kan åstadkomma en fullgod slutprodukt inom något delområde. På den privata sidan kan beställaren fritt välja de tekniska kvalitetsnivåerna och entreprenörerna. Förenat med god projektledning och övervakning kan obehagliga överraskningar minimeras och slutprodukten motsvarar det man beställt.

Såsom i inledningen har nämnts har ventilationen inget med dessa problem att göra. Det går inte att få mögelproblem i en byggnad med bristfällig ventilation! Inte ens fastän vi skulle ha 30 elever som intern fuktbelastning och våta kläder i klassrum och korridorer! (HBL debatt 20.3, Kim Åström). I samma vilsna tankegångar är också Olli Jokinen, arkitekt (HS 20.3). Det enda positiva i hans anförande är att han propagerar för att ventilationen borde hållas på en längre tid efter skoldagens slut.

Fram till 1950-talet hade byggnaderna i allmänhet självdragsventilation, även kallad "naturlig" ventilation eftersom naturlagen skötte om ventilationen. Den varma inneluften steg på vintern av egen kraft i frånluftskanalen upp till yttertaket. På sommaren hände förstås ingenting. En förbättring här var att börja installera sugande frånluftsfläktar på yttertaket. Detta kallas mekanisk frånluft.

I och med att byggnaderna blev tätare och ersättningstilluften svårare att hantera och kontrollera (fönsterspringor, trapphus, brevinkast med odörer från grannlägenheter) började man bygga anläggningar med mekanisk till- och frånluft. Med denna teknik kan man skapa ett gott inomhusklimat. Om mot förmodan slutprodukten inte helt motsvarar det som planerats har man igen slarvat, fuskat och haft dålig övervakning. Man kan aldrig få en bättre slutprodukt än den kvalitet övervakningen har. Dock har vi inte skapat något mögelhus!

Dylika hus uppstår på grund av läckande tak, dåliga vattenrännor, bristfälliga och felaktiga väggkonstruktioner med mera. En sak som Åström har rätt i är att tryckförhållandet skall vara rätt. Vi får inte balansera vår ventilationsanläggning så att vi med övertryck på tilluften kör fukt in i väggkonstruktionerna. Han talar också om "symtom av dålig inneluft" utan att specificera det. Om mögelsporer virvlar omkring i luften i rummet skulle jag aldrig kalla det för dålig inneluft. Hälsokatastrof är rätt benämning, och då är det helt riktigt att snabbt kunna förflytta sig till friska utrymmen (Åström).

Dålig inneluft är mycket abstrakt. En del har det kallt, andra har det varmt. En del tycker att det luktar unket, andra att det drar från fönster och dörrar!

Ett sätt att bestämma kvaliteten på inneluften är att mäta koldioxidhalten. En CO2-mätare kan skaffas till ett överkomligt pris och med den kan man följa hur koldioxidhalten ökar i rummet i takt med ökat personantal. Mätningen utförs i PPM (Parts Per Million). Uteluften ligger på cirka 400 PPM, förstås beroende på var man mäter. I klassrummet borde inneluften inte överstiga 1 200 PPM. Detta är dock nästan omöjligt att uppnå på grund av de byggnormer som råder inom offentligt byggande. Denna sektor följer den lägsta nivån i VVS-branchens D2-förordningar, som slår fast tilluftsflödet i liter per sekund per person eller per kvadratmeter.

Men: fortfarande har vi inte skapat något mögelhus vilket okunniga skribenter titt som tätt påstår! Vi har "dålig inneluft" som inte är hälsovådlig såsom mögelsporer. Den höga CO2-halten gör oss dåsiga, sömniga och okoncentrerade. Vi begriper säkert alla vad detta betyder för inlärning i klassrum.

Anders Sjövall ingenjör, 40 år i ventilationsbranschen, Helsingfors