FSD steker valfläsk kring HUS' finansiering

I stället för att tjafsa om vem som är störst och bäst, kunde FSD sitta ned och lyssna på den befogade kritik som kommuner och experter kommer med om luckorna i lagförslaget.

Riksdagsledamot Johan Kvarnström steker (SDP) valfläsk så det osar och går hårt ut mot HUS vd Juha Tuominen för hans starka kritik mot social- och hälsovårdsreformens planerade finansiering. Han hävdar att Tuominen pratar strunt, när han säger att nedskärningen – ca 300 miljoner euro – av HUS' budget kommer att leda till en katastrof, att över 1 000 anställda måste sägas upp och var tionde operation kan bli ogjord. Nu är det ju inte siffror som Tuominen har tagit ur luften, utan uträkningarna har gjorts inom HUS, där budgetarna räknas ut.

Kvarnström hänvisar till att han har "diskuterat med" HUS' tidigare chef Aki Lindén, numera SDP-riksdagsledamot, och gör därefter själv bedömningen att Tuominens kommentarer är struntprat och saknar proportioner. Dunkelt för läsaren förblir vad Lindén ansåg om saken vid samtalen. Däremot kan ju vem som helst ana sig till att där pengar för löner saknas måste verksamheten bantas ner. Och verksamheten är undersökning och vård av patienters sjukdomar.

Ända sedan 1990-talet, då jag kom in i sjukvårdspolitiken i hälsovårdsnämnden i Helsingfors och därefter i HUS' styrelse, har jag irriterats av den trosvissa tesen att om man tar bort pengar från den specialiserade vården och ger dem till primärvården blir allt bra. Javisst kan man med en välfungerande primärvård i någon mån minska antalet fall inom specialistvården, men inte kan man heller under tiden man väntar på att tulipanarosorna blommar, lämna sjuka patienter utan vård. Det säger ju lagen och sunt förnuft.

Kvarnström tror visst på de enkla sanningarnas lösningsmodeller. Det gör inte jag. Blir inte nedbantningen av HUS, som inte bara sköter nyländska patienter utan också hela landets transplantationer och annan toppspecialiserad vård, en totalkatastrof så blir det inte långt ifrån.

Med stor purkenhet går Kvarnström vidare till valfläsket i sin kritik mot SFP (hur annars, fiskar ju i samma vatten) och menar att ett så litet parti inte har kunnat se till att få vården på svenska starkt uppmärksammad i lagförslaget. Har han inte lärt sig att storlekens betydelse är överskattad i månget sammanhang? Inom politiken gäller förhandlingar, kompromisser och stundom kohandel. Men kanske det är förlusten av Steven Frostdal som skaver i skon?

I stället för att tjafsa om vem som är störst och bäst, kunde FSD sitta ned och lyssna på den befogade kritik som kommuner och experter kommer med om luckorna i lagförslaget. Börja med att läsa insändaren i HBL (25.10) om bland annat bristfälliga särregler gällande samarbetet mellan de tvåspråkiga välfärdsområdena, undertecknad av rektor Johan Bärlund och prorektor Helena Blomberg-Kroll vid Svenska social- och kommunalhögskolan vid Helsingfors universitet. Politikers mantra, den "klädsamt" uttalade ödmjukheten strax efter val, skulle sitta bättre i det praktiska politiska arbetet mellan valen.

Gitta Dahlberg Heikel, Helsingfors

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Bokåret 2021 på Bokström

Mer läsning