Fruktbart kontrasterande cellosonater

Bild: Skivomslag

Rautavaaras tre cellosonater är tillräckligt olika varandra för en fruktbar kontrast. Skivan kan eventuellt bli pianisten Gunilla Süssmans sista.

Kammarmusik

Einojuhani Rautavaara: Verk för cello och piano.

Tanja Tetzlaff, cello, Gunilla Süssmann, piano. (Ondine)

Ondine fortsätter sitt Rautavaaraprojekt med verken för cello och piano. De tre cellosonaterna – två med piano, en för solocello och samtliga skrivna för Erkki Rautio – representerar den konstnärligt spännande perioden från slutet av 60-talet till mitten av 1970-talet, även om de fullbordades åtskilligt senare.

De är tillräckligt olika varandra till väsen och temperament för att kontrastera fruktbart – den första sonaten är närmast nyromantiskt sångbar, den andra mer intrikat och expressiv, medan solosonaten lutar mot en neobarock estetik – medan de stramt neoklassiska Två preludier och fugor (1955), den eldfängda folkmelodibearbetningen Polska (1977) och cello-pianoarrangemanget av Sydämeni laulu ur Aleksis Kivi-operan förlänar helheten ytterligare uttrycksmässig variation.

Tanja Tetzlaff har, liksom violinistbrodern Christian, länge hört till mina favoriter och långvariga partnern Gunilla Süssmann är samma sensitiva andas barn. Musikerna beskriver i en personligt hållen text sin relation till Einojuhani Rautavaara och avslöjar att skivan kan bli deras musikaliska testamente. Süssmann drabbades efter inspelningen av fokal dystoni i högra handen och det är oklart om hon framdeles kan spela tvåhändigt.

Mats Liljeroos Musikkritiker

Byggnadsarv kräver vård och goda produkter

På Illby gård i Borgå värnar man om det gamla genom att ta väl hand om sina byggnader. Målningen av karaktärshuset var ett stort projekt, men något man räknar med att ha glädje av länge. 13.6.2019 - 09.39