Fruktansvärda dåd – sakliga rättegångar

Bild: Wilfred Hildonen

Gärningsmännen i Åbo och Stockholm har orsakat död, skräck och sorg. Ändå är vi skyldiga att ge dem en behandling som anstår en rättsstat. Snart faller domarna mot dem.

"När kommer de att börja slå mig?" Det ska Rakhmat Akilovs första ord ha varit till den försvarsadvokat som tilldelats honom efter att han gripits för lastbilsdådet på Drottninggatan. En sådan ­behandling räknade han, uppvuxen i ­Uzbekistan, med att mötas av.

Men nej, i Sverige använder häktespersonal eller poliser självfallet inte våld som metod, lika lite som i Finland. När rättegången mot Akilov avslutades i Stockholm i början av maj var det i stället många – inklusive hans försvar – som berömde den som välskött, respektfull.

Två veckor senare var det dags för slutpläderingar i Åbo där Abderrahman Bouanane ställts till svars för kniv­attacken vid Salutorget. Hassan Zubier, turisten som försökte stoppa honom och själv blev rullstolsbunden av knivhuggen, bad om ordet på ett för finländska rättegångar­ något ovanligt sätt. Bouanane har visat­ "total avsaknad av empati och ånger" och "stor feghet" uttryckte han upprört – men valde också att ta avstånd från beskrivningen av rättegången som en fars som det påståtts i en del medier i synnerhet då den åtalade vägrade sätta sig och slutligen kördes ut ur rättssalen.

Och även om just den episoden var något kaotisk, har processen i stort varit allt annat än farsartad. I stället är det med en nästan knastertorr korrekthet som rätten tagit sin an det uppmärksammade fallet, även om domaren lättat upp det hela lite med en gnutta Åbohumor.

Om en vecka kommer domen i Stockholm och om ytterligare en fälls den i Åbo. I båda länder står rätten inför komplicerade juridiska bedömningar. I Sverige anses den väntade straffpåföljden – livstid – rätt klar men mer svåravgjort är vilka som ska räknas som offer och hur gärningarna mot dem ska rubriceras. Fem personer dödades under Akilovs vansinnesfärd, femton skadades allvarligt och sammanlagt finns 155 målsägande.

I Finland ska rätten bedöma om Bouanane begick knivhuggningarna "med berått mod" eller "på ett synnerligen rått och grymt sätt" och om gärningen som helhet var grov – det vill säga om straffet kommer för mord och mordförsök, som åklagaren vill, eller­ dråp och dråpförsök, vilket försvaret­ driver. Två personer dog och åtta skadades i attacken.

Och till detta kommer också avgörandet som, lyckligtvis, gör rättsfallet­ så unikt men principiellt betydande: Utfördes gärningarna i terroristiskt syfte eller inte?

Den åtalade har inte gjort det särdeles lätt för sin försvarsadvokat genom att själv föra fram, i likhet med Akilov, att han ser sig som en terrorist. Boua­nane har också ändrat sin berättelse­ flera gånger, vilket han som svarande har rätt att göra. Försvarsadvokaten Kaarle Gummerus har ändå konsekvent hållit sin linje och menar att rekvisiten för terroristbrott inte uppfylls. Enligt honom har Boua­nane inte en gång tagit upp att hans syfte skulle ha varit att skada Finland. Åklagaren i sin tur menar att det är självklart att avsikten varit att "injaga allvarlig fruktan".

Försvarsadvokatens uppgift är att se till sin klients bästa, och det är tydligt att både Gummerus och Johan Eriksson, som biträder Akilov, har gjort sitt yttersta på den punkten. Att uppdraget inte är alldeles okontroversiellt bevisas av att ingen jurist i Åbo ville åta sig det – Gummerus har sin byrå i Tammerfors. I Stockholm igen inledde Eriksson sin presskonferens inför rättegången med att utförligt klargöra sin roll. Han förklarade att det berodde på att han hotats och ifrågasatts för att han tagit sig an att försvara Akilov.

Hans syn är ändå klar: alla har rätt till ett gott försvar och kanske ännu mer i just detta mål. Också Zubier – som skadats för livet och vill se Bouanane sitta inne så länge han lever – har betonat vikten av en rättvis rättegång.

För hur mycket ont dessa gärningsmän än har gjort, hurdan sorg och vrede deras handlingar samt brist på ånger än väcker, har de rätt till en saklig och värdig rättegång. Det är så en rättsstat fungerar.

Det kostar, av skattebetalarnas pengar, men samtidigt visar vi på de demokratiska värden som de krafter som Akilov och Bouanane har sagt sig representera vill krossa.

Anna Svartström Reporter

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00