Frigiven barnsoldat i Sydsudan: Jag har saknat mamma och skolan

De borde gå i skola, men när väpnade trupper värvar barnen omöjliggör kriget ett normalt liv. Unicef siktar på att frita tusen barnsoldater i Sydsudan de närmaste månaderna.

Flickan är 16 år och har inte träffat sin familj på ett år. I stället har hon jobbat åt en av de väpnade trupper som strider i inbördeskriget i Sydsudan. Hon har samlat ved, utfodrat hönorna och lagat mat åt soldaterna.

Den här dagen friges flickan och 200 andra barnsoldater under en ceremoni utanför delstatshuvudstaden Yambio i sydvästra Sydsudan. Ceremonin är inledningsvis militärisk, barnen kommenderas i raka led att lägga sina vapen på marken. Det formella övergår så småningom i en mer avspänd men känslofylld fest med dans.

Unicef har jobbat hårt för att möjliggöra frigivningen. Även om den kan underlätta och normalisera livet för de här barnen kvarstår problemet: cirka 19 000 barn har ryckts från sina familjer och deltar fortfarande i kriget. Och detta är bara en detalj i en av världens största men minst uppmärksammade humanitära kriser.

Strax efter frigivningen är flickan fåordig. Hon säger att hon har saknat sin mor, att hon längtar tillbaka till skolan och att hon hoppas kunna utbilda sig till barnmorska.

– Hon har visserligen inte behövt strida själv, men det är för sorgligt när barn rycks loss hemifrån för att tjäna kriget, säger Martti Penttilä på Unicef per telefon till HBL.

Han berättar att många barn används i krigets stödfunktioner, men det betyder inte att de är i trygghet.

– Vissa barn blir livvakter åt de högre officerarna, kanske för att officerarna anser att barn är mer lojala än vuxna.

En 16-årig flicka friges efter att hon tjänat väpnade sydsudanesiska trupper i ett år. Hon skötte hönsen, lagade mat och samlade ved hela året, utan att vara i kontakt med sin familj. Bild: Unicef/Martti Penttilä

Unicef förhandlar om frigivningar, inte bara för att det är förbjudet att använda barn i krig eller för vad det står i FN:s barnkonvention, utan för de humanitära skälen bakom allt detta och för att hela samhället förlorar om barnen fråntas utbildningsmöjligheter. I Sydsudan jobbar Unicef för att omkring tusen barn ska kunna lämna ifrån sig vapnen de närmaste månaderna.

– Det är en tuff uppgift, eftersom det ofta handlar om indirekt tvång när barn värvas för militära insatser, säger Penttilä.

Desperata föräldrar

Allt bottnar i en fattigdom av proportioner som är svåra att föreställa sig. Delar av Sydsudan upplevde en regelrätt svältkatastrof förra året. I dag har hungersnöden mattats av till vad man kan beskriva som hungerskris. Att den pågår samtidigt med inbördeskriget gör situationen outhärdlig. De mest utsatta är utmattade av desperation.

– Då händer det att föräldrar går med på att ge bort ett barn mot en måltid eller mot ett löfte om att barnet kommer att få mat och en uniform. Det kan låta som ett lukrativt erbjudande när fattigdomen är total, säger Martti Penttilä.

Civilbefolkningens desperation gör det möjligt för de väpnade trupperna att värva barn. Det finns uppgifter om att också barnsoldater tvingas våldta och döda.

– Mammor som känner sig tvungna att byta bort ett barn kan knappast ana vad barnet kommer att vara med om, säger Penttilä.

Men den här dagen går byteshandeln andra vägen och barnen lägger ner vapnen. Unicef ger dem omgående psykosocialt stöd och hälsovård, och på sikt ska Unicef ordna med yrkesutbildning.

Martti Penttilä på Unicef säger att de väpnade styrkorna mer eller mindre kan tvinga föräldrar att avstå barn för att delta i kriget. Unicef jobbar för att få barnen frigivna och återförena dem med sina familjer. Bild: Unicef

Penttilä träffade några barn strax efter en motsvarande fritagning 2015. Han tyckte då att deras framtid såg rätt hopplös ut, men nu fick han träffa några av de här ungdomarna igen, på en yrkesutbildning för bilmekaniker.

– En av killarna stod där i garaget med oljiga händer och reparerade en motor. Det var en härlig syn, säger han.

Samtidigt är det ett faktum att inte ens hälften av Sydsudans barn går i skola, att bara ett fåtal får yrkesutbildning och att det är oerhört svårt att få jobb. Matbristen och kriget tvingar folk att fly, och det finns klart fler arbetslösa människor än det finns lediga jobb i städerna.

– Det ser inte ljust ut, men yrkesutbildningen kan åtminstone ge ungdomarna en chans.

Risk för ny svältkatastrof

Som om kriget, krigsförbrytelserna och matbristen inte gjorde misären komplett ökar risken för en svältkatastrof igen. Unicef bedömer att en kvarts miljon barn svävar i livsfara.

Tvååriga Lobato får behandling mot allvarlig undernäring vid en klinik utanför staden Kapoeta som Unicef stöder. Den här regionen står på randen till hungersnöd. Bild: Unicef/Martti Penttilä

Unicefs snabbinsatstrupper och FN:s livsmedelsprogram distribuerar livsmedel med helikopter för att nå ut till de mest avlägsna byarna. Det är en förutsättning för att krisen inte ska eskalera till en svältkatastrof.

– Vi åker till ställen där man har konstaterat att hjälpbehovet är mest akut. Efter ungefär en vecka på plats bedömer vi läget på nytt, säger Martti Penttilä.

Också i huvudstaden Juba syns en oönskad utveckling. Regnperioden har nyligen börjat, och med fukten sprider sig sjukdomarna snabbare. Penttilä har talat med en läkare i Juba som sade att barnsjukhuset – landets enda – tog emot lika många patienter under de två första aprilveckorna som normalt på en hel månad. Diarré, malaria och lunginflammation är vanliga sjukdomar.

Penttilä kan inte bedöma hur konflikten och krisen i Sydsudan kommer att utvecklas på sikt, eller hur länge flyktingströmmarna kommer att sätta press på andra regioner.

– Det viktigaste är nu att se till att barnen får mat, att de får gå i skola och att samhället kommer på fötter.

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33