Fridens religion fick fascistisk ton

Bild: Lehtikuva/AFP/Dominique Faget

Omvärlden varnade Myanmar för landets osunda, buddhistdrivna nationalism. Nu med en etnisk resning i protokollet är det försent.

Fredspristagaren, burmesiska Aung San Suu Kyi är efter sina många år i husarrest som oppositionell i dag sitt lands de facto civila ledare. Efter det totala militärstyret i landet tog hennes parti NLD 2015 en storseger. Rikets oomstridda första dam fick en skräddarsydd post som "statsråd", den premiärminister Myanmars konstitution inte har.

I Myanmar har över 400 000 burmesiska muslimska rohingyer flytt norrut till Bangladesh på en kort tid. I en tredje våg av pogromer mot landets rättslösa minoritetsbefolkning har ett tjugotal samhällen bränts till grunden. Flyktingarna beskriver hur regeringens styrkor attackerat dem med helikopterkanoner och landminor eller genom att tända på hus och bränna också civila och barn inne.…

FN och människorättsorganisationer säger att det mer eller mindre är ett skolexempel på etnisk rensning på gränsen till folkmord.

I buddhistdominerade Burma är rohingyerna ett folk av oklart ursprung kring handelstraderna västerifrån på 1500-talet och muslimer. Under årtionden av militärstyre miste de sina medborgerliga rättigheter. Trots omvärldens varningar har de ständigt fått det sämre. För samhällen runtom i världen är det en sorgligt varnande läxa att den buddhistiska majoritetens nationalistiska våld mot minoriteter inte har åtgärdats.

Retoriken är att den icke-muslimska majoriteten om 90 procent av befolkningen känner sig hotad av "islam" – som visserligen under de senaste åren i landet har skapat en klen "räddningsarmé" som har gjort attacker mot burmesisk polis.

Nationalismen blomstrar framför allt i buddhistiska kloster. Moderata religiösa ledare och medborgarprojekt vill visserligen överbrygga klyftorna mellan folkgrupperna, men i den stora helheten går det utför.

FN:s människorättskommission i Genève säger sig ha varnat Suu Kyi för utvecklingen som har gått från illa till värre och vidare till katastrofal. Inte enbart militären ska ha angripit de muslimska byarna utan också självutnämnda medborgargarden.

Aung San Suu Kyi fick Nobels fredspris 1991 för sin kamp för frihet och demokrati, men kunde för sin långa husarrest hemma leverera sitt Nobeltal i Oslo först 21 år senare.

När hon på tisdagen talade till sin nation fick hon ta till stor retorik och verbal akrobatik efter att ha stått tyst inför den etniska rensningen i landet. De skyldiga ska ställas till svars, anser hon, men det är uppenbart att hon i en bräcklig demokrati varken har spelrummet att ifrågasätta landets militär eller en buddhistisk-nationalistisk populism.

Hennes ordvändningar var därför besynnerliga som den om att "hälften av landets muslimer ju inte har flytt". Inte heller sade hon sig kunna förstå denna exodus av "välintegrerade muslimer" – fast omvärlden påpekar att de inte ens betraktas som burmesiska medborgare.

I det fattiga och monsunslagna Bangladesh kräver premiärminister Sheikh Hasina (sitt namn till trots en kvinna) att Myanmar fördöms för sina handlingar och tar flyktingarna tillbaka. Som politiska profiler i regionen står de två luttrade kvinnorna, Hasina, 70 år, och Suu Kyi, 72, nu öga mot öga vid en av de många humanitära katastrofer där omvärlden mest sträcker upp händerna.

Medier får inte besöka den förödda delstaten Rakhine. Också de internationella hjälporganisationerna i området hålls, i ett land där alla husarresters moder Aung San Suu Kyi står under statsinsignierna – i husarrest.

Jan-Erik Andelin Reporter, jobbar i HBL:s Nordenteam

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Skräddarsytt drömhem uppfyllde alla önskemål och höll budgeten

Mer läsning