Berättelsen om en osannolik vänskap

En historisk plats. Det var här, vid Nådjärvsjön, som Ted Forsström och Kaj Korkea-aho, utrustade med godis, chips och cider, lyssnade på det allra första och senare det sista avsnittet av programmet Radio Pleppo som sändes i Radio X3M. – Ted är fortfarande den roligaste människan som jag känner, snabb och smart, säger Kaj. Bild: Eva-Stina Kjellman

Att lämna Pedersöre beskriver de i retrospektiv som en absolut nödvändighet, en flykt. Ändå återvänder Ted Forsström och Kaj Korkea-aho ständigt till hembygden i sketcher, romaner och poddar. – Mindre orter är guldgruvor för den som söker berättelser. Det finns mycket att iaktta men få som iakttar, säger duon som i höst är aktuell med en ny humorshow på Wasa Teater.

Sett till utgångsläget var en vänskap mellan Kaj Korkea-aho, 33, och Ted Forsström, 33, rätt otippad när de träffades i Sursik skola i Pedersöre i slutet av 1990-talet.

– Ted var den enda av mina kompisar som inte var religiös. Ted trodde på evolutionen, berättar Kaj som var djupt engagerad i den karismatiska väckelse som då svepte över bygden.

Medan den 14-årige Kaj kunde missionera på gågatan i Jakobstad och fyllde skolrasterna med förbönsmöten och lovsång beskriver Ted sitt ungdomsjag som asocial och introvert.

Kaj tillägger det yttre signalementet "med amisviikset", och exemplifierar:

– En gång frågade jag Ted vart vägen som går förbi deras hus i Purmo leder. Efter femton år på orten visste han inte, så ointresserad var han av sin omgivning medan det inte finns en väg eller stig i Esse som jag inte gått på.

Ensamma i skogen. Ted Forsström och Kaj Korkea-aho tror på att gräva där man står eller i varje fall en gång stått. – Och så är ju Pedersöre lite isolerat. Det finns riktiga original här, vilket är kul. I större städer tenderar originalen bli mer homogena. De som bor ensamma i skogen får utvecklas utan påverkan från andra. Bild: Eva-Stina Kjellman

– Vi hade en stor gårdsplan och jag satt mycket framför datorn eller läste böcker, förklarar Ted och tillägger hur spännande och konstigt han tyckte att det var att Kaj hade flickkompisar.

– Och Kaj var oerhört kristen. Det var inte jag. Det är egentligen otroligt att vi kunde umgås. Humorn förde oss samman. Båda ville skapa roligt innehåll. Vad livssyn beträffar hade vi nog avskrivit varandra som hopplösa fall.

Vi bevittnar ett sällsynt möte. Numera händer det nästan aldrig att Kaj och Ted besöker Österbotten samtidigt och, om så, att de träffas.

– Nej, det finns så många andra vänner och släktingar som vi vill besöka när vi kommer hit. Ofta är vi bara här ett par dagar, säger de när vi sitter kring ett kaffebord i Purmo.

I höst kommer de att träffas oftare när de konkreta förberedelserna med uppföljaren till humorshowen Pleppo LIVE! – Välkomna till mommos!, som sågs av 12 500 besökare på Wasa Teater spelåret 2011-2012, inleds. Den 12 november ska Pleppo TVÅ! – Vi mårar åpå! ha premiär.

Favorit i repris. Så här såg det ut redan för femton år sedan. Kaj Korkea-aho hade bilen och hemma hos Ted Forsström fanns en internetuppkopplad dator. – Jag kan Nådjärvvägen med förbundna ögon. Jag har färdats längs den med cykel, moped och diverse bilar, och i hög hastighet, säger Kaj. Bild: Eva-Stina Kjellman

– Den här gången står bara jag och Kaj på scenen. Vi kommer att analysera Pedersöre och inställningen "vi mårar åpå", som kan tolkas som att man kämpar på trots motgångar men också som att saker lätt förblir sådana som de alltid har varit, säger Ted.

Kaj beskriver Esse som en uråldrig väckelsetrakt och Pedersöre som den sista kommunen i landet som tillät mellanöl i butikerna.

Med andra ord: Det finns stoff att gräva i.

– Mindre orter är guldgruvor för den som söker berättelser. Det finns mycket intressant att iaktta men få som iakttar, sammanfattar han.

Peter Sandström, Karin Erlandsson, Lars Sund och Gurli Lindén ... Listan över litterärt skapande personer som antingen valt eller känt sig tvingade att, åtminstone tillfälligt, lämna Österbotten men som återvänder till landskapet i sin produktion kan göras lång.

Kaj och Ted sällar sig till den sistnämnda skaran: de som flydde.

En orsak var synen på arbete, en annan var utbudet på jobb. Enligt duon ser man i Österbotten och i Nyland olika på vad som är ett riktigt arbete.

– Inte fanns det någonting för mig att jobba med i Purmo. Så fort man har ett lite annorlunda yrke är det svårare att sysselsätta sig på en liten ort, säger Ted som konstaterar att jobben, trots medieklustret i Vasa, är betydligt färre här än i Helsingfors.

Kaj håller med: hade han stannat kvar i Esse hade han aldrig fått jobba med tv, radio och professionella teatrar.

Den nya R-kiosken. I podden Ted & Kaj har Kaj Korkea-aho ventilerat sin frustration över bristen på pinnar i Helsingfors. – Det här skjulet inklusive innehållet kunde teleporteras till Helsingfors. "Lidri" skulle vara en ny butikskedja som säljer allt från pinnar till en näve grus till stadsbor som saknar tillgång till naturens råvarubod, säger de om ett skjul utanför Ted Forsströms barndomshem i Purmo. Bild: Eva-Stina Kjellman

– Min plan var att undervisa i modersmål på ett gymnasium och skriva i sällskap av min hund i en stuga på fritiden. Den bilden hörde ihop med min dåvarande identitet. Men knappast hade jag stannat i garderoben hela livet. Någonting hade ändå fått mig att komma ut som homosexuell. Att ta mig bort från Pedersöre handlade mycket om att starta ett nytt liv både yrkesmässigt och personligt. Det var absolut nödvändigt.

Men ni återvänder innehållsmässigt till Österbotten?

– Min senaste roman utspelar sig i Åbo och har inte österbottningar i fokus. Jag tycker mycket om boken, men den var svårare att skriva. När jag skriver om Pedersöre kommer typerna, miljön och språket automatiskt. Men det är inget medvetet val att skriva om Österbotten, säger Kaj.

Ted tillägger att de ännu är i den åldern att de bott merparten av sitt liv i Österbotten. Man måste känna till det som man skriver om.

– Det finns en Österbottenattraktion och så har vi modersmålet, dialekten. Inget kan sägas så exakt som på det egna modersmålet. Framför allt ifråga om humor är det de små nyanserna som gör skämt roliga.

Ungefär halvvägs på den tolv kilometer långa sträckan mellan Teds barndomshem i Purmo och Kajs hem i Esse svänger Kaj av Nådjärvvägen. Strax intill vägen ligger förlagan till en sjö som förekommer i flera av hans romaner, Nådjärvsjön. Vi rör oss i Raamt-trakter.

Kaj slår av bilmotorn och tallarna runtomkring oss står tysta. Här finns en brygga och ett grilltak. Ingen strand.

Om det finns en sak som Kaj önskar att han hade sluppit under uppväxtåren så var det den andliga ångesten över att vara syndig och förtappad. I tonåren bad han intensivt i hopp om att bli helad från en sexualitet som han, i religiösa men också andra sammanhang, lärt sig var syndig eller äcklig.

– I många år led jag av helvetesskräck. Kunde inte någon bara ha sagt till mig att jag var okej sådan som jag var, och att jag varken behövde eller kunde bli botad? Ingen är så ensam som en kristen bög på en åkerkant utan Internet.

När Kaj kom ut för Ted 2003 hade de redan bott ihop en tid i Åbo. Ted studerade engelska och Kaj svenska och litteraturvetenskap vid Åbo Akademi.

I deras nyaste podd Ted & Kaj, i avsnittet som sändes strax efter självständighetsdagen i fjol, talade de om händelsen. I bilen på väg vidare till Kajs föräldrar får vi en kort resumé.

Lokala kändisar. – En tid blev jag ofta presenterad eller bemött som Kaj Korkea-ahos pappa i stället för Lasse Korkea-aho, berättar Kajs pappa (t.v.). Mamma Viola konstaterar att Kaj alltid gått sin egen väg och visat att han klarar sig. – Ibland gnabbas han och Ted som ett gammalt gift par. Bild: Eva-Stina Kjellman

– Jag berättade för Ted under en promenad och sen pratade vi hela natten. Att det hände under självständighetsdagen vet jag för att vi hade tänt ett ljus som ännu brann när vi kom tillbaka hem, berättar Kaj.

Kvintessensen av samtalet: Kaj talade om att han är homosexuell, och att han förstår om Ted inte vill bo eller umgås med honom längre. En tanke som, i motsats till en del andra som Kaj berättat för, Ted aldrig övervägde.

– Jag tänkte bara på hur illa Kaj måste ha mått inne i garderoben. Kunde jag ha gjort mer för att tidigare få bort honom från de stränga religiösa tankarna? Samtidigt hade jag insett att Kaj var ett förlorat fall. Han var rätt övertygad på den tiden, säger Ted som aldrig känt sig drabbad av grupptryck.

– Jag har konstaterat att så där gör andra och sen gått min egen väg. I Purmo var det inte lika religiöst. Man kunde gå till Lyjo och bli religiös eller till Liitto och bli full. Jag som varken var religiös eller drack gick hem och läste fantasy.

Kaj är tyst en stund, säger sen:

– Det var starkt av Ted att han inte drogs med åt någondera hållet. Väl i gymnasiet var nästan hela årskullen aktiv i väckelsen. Alla mina vänner gick med, skulle jag då sitta hemma?

Pappa Lasse och mamma Viola förstod aldrig riktigt vad det var för religiös verksamhet deras son gick så in för i högstadiet.

– Vi visste att han var aktiv men inte hur han upplevde det. Kaj var inte lika öppen då, svarar de på frågan hur de ser på den här perioden av Kajs liv.

Att bådas föräldrar är stolta över vad deras söner åstadkommit går inte att mista sig på.

I dag jobbar Ted på X3M:s webb och spelredaktion och Kaj skriver böcker och kolumner. Därtill producerar de podden Ted & Kaj, skriver en ungdomsbok och förbereder höstens show.

Ändå är de inte skonade från föräldrarnas oro över hur barnen ska kunna försörja sig på att vara roliga.

– Men har jag inte redan jobbat med det här i många år. Jag är fastanställd och livnär mig på det här, opponerar sig Ted när mamma Åsa verbaliserar sin oro.

– Fast det förstås: att jobba med medier är ju inget riktigt jobb på samma sätt som att vara läkare eller lärare. Som förälder tänker jag vara ytterst uppmuntrande till vad än Lo vill prova på, muttrar Ted senare.

Att Kaj blev författare förvånade ingen, eftersom han meddelat om sina planer redan som barn. Men visst har också hans föräldrar varit bekymrade.

– Att jag tagit ett större bostadslån än de någonsin haft och, ta i trä, lyckats amortera på det i flera år har övertygat dem om att det här går runt ekonomiskt.

Samtidigt spekulerar han om framtiden. Det kan vara ett utslag för en 30-års kris alternativt ett internaliserat österbottniskt drag men i våras tänkte han faktiskt söka in till en läkarutbildning.

– Det var innan det stod klart att vi skulle spela teater i höst, tillkännager Kaj samtidigt som han räknar upp motiven: han skulle gärna göra något helt annat jämsides skrivandet. Läkaryrket har alltid intresserat honom, eftersom det inbegriper både en bred och djup kunskapsnivå och ett mellanmänskligt element.

– Därtill känner jag att det inte är oproblematiskt att leva på stipendier. I Österbotten är tanken att man ska klara sig själv stark. Redighet i sig ser jag som positivt samtidigt som det är negativt det här med att inte kunna ta emot hjälp av andra.

Stolt nybliven farmor. – Ted kommer att bli en väldigt bra pappa, säger mamma Åsa med hänvisning till sonens livslånga intresse för bland annat katter. Parallellt med intervjun, pågår ett släktkalas i Purmo där Lo, 4 månader gammal och på premiärsvisit i pappas hemtrakter, är hedersgäst. Bild: Eva-Stina Kjellman

Snart tjugo år har gått sedan Kaj och Ted blev vänner. Och från att ha representerat det stora okända är Helsingfors numera hemma. Kaj flyttade dit 2009 och Ted 2011, och podden Ted & Kaj spelas in under ett skötbord i Teds tvåa i Ulrikasborg med hjälp av två mikrofoner och Kajs MacBook.

– Tidigare spelade vi in hos Kaj i Berghäll men med bebisen är det mer praktiskt så här, förklarar Ted med hänvisning till Lo, fyra månader gammal och hans och sambon Janicas första barn.

– Att få barn förändrar livet. Det sker en förskjutning av de personliga prioriteringarna, sammanfattar han.

Att Janica är hemma från Pargas och Kajs fästman Niko från Askola nära Borgå, och därmed har en förförståelse för vad det kan innebära att ha vuxit upp i en landsbygds- eller skärgårdsmiljö, underlättar vardagen. Vissa saker behöver inte förklaras.

I framtiden skulle Kaj gärna bo med möjlighet till en egen trädgård. Ted nämner fördelarna med att ha släktingar som kan hjälpa till med barnpassningen nära.

– Vi kunde bygga ett parhus, föreslår Kaj.

– Ja, och spara in på ett internetabonnemang; tjugo euro i månaden, kvitterar Ted.

Att Kaj och Niko skulle bli Los faddrar var självskrivet och ansvarsområdena är klart fördelade: Kaj ska stå för den litterära och musikaliska fostran och Niko ska tala finska med samt lära Lo att teckna.

Bakom skämten om många och dyra, men framför allt många, presenter står det klart att duon är inne en lyckad expansion av en inledningsvis osannolik vänskap.

Kaj konstaterar att en del ser fadderskapet som en formalitet, men inte han.

– Jag är stolt och glad, och tänker bli världens bästa fadder. Vi ska ha så kul ihop, Lo och jag.

Ålder: 33.

Bor: I Berghäll i Helsingfors.

Familj: Fästman.

Utbildning: Fil. kand. Har studerat svenska och litteratur vid Åbo Akademi.

Gör: Författare, kolumnist "och t.f. komiker från och med hösten när jag igen ska leverera skämt på Wasa Teater."

Publikationer: Se till mig som liten är (2009), Pleppoboken (2011), Gräset är mörkare på andra sidan (2012) och Onda boken (2015).

Fritid: Spela piano, laga mat och jogga.

Aktuellt: Producerar sedan i oktober podden Ted & Kaj och skriver en ungdomsbok tillsammans med Ted. Sätter i höst upp en ny humorföreställning på Wasa Teater.

Kuriosa: Pleppo Toys hemsida, den som gjordes i högstadiet och gymnasiet, hittas på www.multi.fi/~pleppo.

Ålder: 33.

Bor: I Ulrikasborg i Helsingfors.

Familj: Sambo, "världens bästa son Lo, 4 månader" och hunden Ronja.

Utbildning: Fil. kand. Har studerat engelska och logopedi vid Åbo Akademi.

Gör: Jobbar med webben och spelredaktionen på Radio X3M och som komiker.

Publikationer: Pleppoboken (2011), Teds nya ord (2012), Teds nyare ord: fler ord som borde finnas enligt Ted Forsström (2013).

Fritid: Läser mycket, helst fantasy och science fiction. Gillar spel.

Aktuellt: Producerar podden Ted & Kaj och sätter ihop höstens föreställning på Wasa Teater. Utkommer i höst med den tredje och avslutande boken om Teds ord, samt jobbar som bäst på en ny bok tillsammans med Kaj.

Kuriosa: Ted och Kaj lär vara avlägset släkt på mödernets sida men exakt hur blev inte klart under det här besöket.

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning