Sommaräventyret: Frestad av den lede

På lätt fot. En dag med minimal packning känns som en dag i paradiset. Bild: Michal Buraczyk

Jag minns hur jag ansåg Paulo Coelhos världsberömda bok ”Pilgrimen” för ett fånigt pekoral på en annan mystiker, Carlos Castañedas verk. Coelho mötte ständigt frestaren i olika skepnader. Efter gårdagens händelser är jag inte så säker beträffande min inställning till Coelho mera. Var flickan i härbärgets reception en vanlig spansk flicka, eller ...?

Allt började tre dagar tidigare i en sunkig bar. Jag hade fem kilometer kvar till dagens etappmål Vilanova de Lourenzá när jag såg San Miguel-skylten. Det var den första frestelsen och jag föll pladask. Om jag resonerar som Coelho så var det den som ledde mig till nästa.

Bild: Ksf Media

Jag intog ölglaset på den svala terrassen när en överraskande kall vind svepte ner från bergen. Den behagliga svalkan förvandlades till en obehaglig iskyla när den svettiga skjortan kletade mot ryggen. Men jag var för trött för att flytta på mig. Följden var lätt att räkna ut. Nästa morgon vaknade jag lätt febrig och med ont i halsen.

Fri som en fågel …

Dagen som följde blev en plåga. Ryggsäcken vägde ett ton och det värkte i varje muskel i kroppen. Jag var övertygad om att nästa dag blir en sjukdag i sängen. Det var då han dök upp, frestaren i flickans skepnad.

– Señor, vi transporterar er tunga ryggsäck gratis till vårt nästa härbärge på 30 kilometers avstånd. Transporten ingår i övernattningspriset, tio euro.

Utan att tänka mig för svarar jag "si, si, si". Att gå utan 11-12 kg på ryggen en hel dag låter som en saga.

Jag byter vandringskängorna mot mina lätta joggingskor, plockar fram miniryggsäcken med plånbok, pass, mobil och vattenflaskan och tar farväl av ryggsäcken för en dag.

Fri som fågeln vandrar jag över fälten, lätt på foten. Solen skiner, tupparna gol och jag känner bara glädje och lättnad. Trettiofyra kilometer kommer att gå som en dans.

Men jag har hunnit gå bara en kilometer när det onda samvetet vaknar. Vad har jag gått med på? Vad är jag för en peregrino som vägrar lida under min tunga packning.

Andligare. De katolska kyrkornas stämning slår våra protestantiska med hästlängder. Bild: Stefan Lundberg

Coelhos fåniga bok dyker upp i mitt minne och jag känner mig som en svikare. Och den söta flickan i receptionen förvandlas alltså till den lede själv.

När jag kommer fram i kvällningen känner jag att febern fortfarande inte släppt. Jag skyller fantasierna på den.

En natts sömn till och nu ligger Santiago de Compostela mindre än 100 kilometer ifrån. Ryggsäcken väger inte mer än normalt nu heller.

På rymmen. Ponnyn rusade förbi mig ut bland bilarna på landsvägen. Jag larmade en barägare och vi höll ponnyn i schack tills ägaren kom. Jag kallas nu för ”ponnyboy”. Bild: Stefan Lundberg

Fastighetsfonder ger den privata placeraren möjlighet att dra nytta av fastighetsmarknadens stabila avkastning

Mer läsning