Fräsch och fartfylld Hakola

Duo Tiksola (Minna Pensola och Antti Tikkanen) spelar Kimmo Hakolas splitternya konsert för två violiner med Tapiola Sinfonietta och John Storgårds. Bild: Helena Ruhkala

Fartfyllda vändningar och en behaglig klang präglar Kimmo Hakolas nya dubbelkonsert.

Tapiola Sinfonietta, dirigent John Storgårds. Minna Pensola, violin; Antti Tikkanen, viola. Schulhoff, Hakola, Beethoven. Tapiolasalen 22.9.

Mitt under kompositionsarbetet på sin nya dubbelkonsert för violin, viola och orkester drabbades tonsättaren Kimmo Hakola av en datorarbetares mardröm då ett elavbrott förstörde filerna och allt måste skrivas om.

I en intervju inför verkets uruppförande i fredags betonade Hakola dock det positiva i incidenten: att tänka om kan leda till någonting nytt. Efter att ha hört verket kan jag nicka instämmande. Ingredienserna är mestadels bekanta men energinivån har skruvats upp, och resultatet är både fräscht och uppfinningsrikt.

Dubbelkonserten uruppfördes av Tapiola Sinfonietta under ledning av John Storgårds (som 2012 spelade solostämman i Hakolas violinkonsert) samt den fantastiska duon Tiksola, det vill säga äkta paret Minna Pensola och Antti Tikkanen. En tonsättare kan lugnt lita på dessa musikers tekniska och uttrycksmässiga färdigheter.

Verket präglas av fartfyllda vändningar, en friktionsfylld men behaglig klang samt en harmonivärld som utnyttjar övertonspektrets välklang. De fyra satsernas rubriker – Misterioso e focoso, Giacoso, Misterioso ed amoroso, Furioso e con forza – ger en bra bild av helheten.

Hakola berättade att han tänkt violin och viola som ett enda superinstrument med till exempel ett utvidgat register. Solisternas stämmor är nästan genomgående frenetiskt virtuosa och duos medlemmar både utmanade och kompletterade varandra, även som scenpersonligheter. Samspelet var sömlöst, i kadensen i sista satsen rentav hisnande bra.

Orkestern tar ofta en aktiv roll genom att generera material eller ta ställning till solisternas initiativ. De två slagverkarna hade mycket att uträtta och hela ensemblen musicerade intensivt. Å andra sidan är orkesterns material så rikt att solisternas stämmor ställvis drunknade i dess mångfald.

Vad dramaturgin beträffar var många av Hakolas idéer lyckade, i synnerhet det starka melodiska motivet som dök upp oväntat mot slutet av första satsen, den märkliga valsen i andra satsen och hela verkets bestämda slut. De sköra ljuden som satte en guldkant på den vackra tredje satsen kom från vanliga dricksglas.

Under andra konserthalvan hördes en energisk och omsorgsfull tolkning av Beethovens fjärde symfoni. Medan symfonin uppfyllde förväntningarna så överträffades de i inledningsnumret, tjeckiska Erwin Schulhoffs (1894–1942) Serenad.

Schulhoff är ett exempel av en tonsättare som fallit i glömska men senare upplevt en liten renässans. Serenad, som komponerades 1914, representerar senromantisk salongsmusik med originella inslag samt tydliga influenser av Mahler.

Verkets fem satser innehåller fina avsnitt för blåsinstrument samt eleganta violinsolon. Musiken var som skräddarsydd för de utmärkta Tapiolamusikerna, och Storgårds trollade fram en mångfald av färger samt helt otroliga pianissimon.

Anna Pulkkis

Kim Herold: ”Motorsängen hjälper mot snarkningarna”

Musikern Kim Herold, även känd från tv-programmet Selviytyjät, har märkt att en bra säng gör det lättare att återhämta sig och att den till och med förebygger idrottsskador. 5.11.2019 - 14.22

Mer läsning