Franska socialisterna går till presidentval med radikal vänsterman

Benoît Hamon (t.h.) segrade i de franska socialisternas primärval inför presidentvalet senare i vår. Till vänster den tidigare premiärministern Manuel Valls som var storfavorit inför primärvalet, men som förlorade stort mot Hamon. Lehtikuva/AFP Photo/Eric Feferberg Bild: AFP / Lehtikuva / Eric Feferberg

De franska socialisterna valde vänstersocialisten Benoît Hamon till sin kandidat i presidentvalet i april-maj. Han besegrade förre premiärministern Manuel Valls med 59 procent av rösterna. Den verkliga förloraren är president François Hollande. Splittring hotar socialistpartiet och högerns presidentkandidat François Fillon har drabbats av en enorm korruptionsskandal.

Manuel Valls tog över premiärministerposten för ett par år sedan och avgick nyligen, efter att ha lyckats övertyga François Hollande om att inte ställa upp. Valls blev själv offer för det stora missnöjet med Hollandes presidentperiod. Socialistpartiet (Parti socialiste) är splittrat mellan frondörerna, den radikala vänstern, motståndarna mot Hollandes politik, tidigare en minoritet om cirka 20 procent, bland dem Benoît Hamon, och å andra sidan socialdemokraterna, realisterna.

Det är troligt att många realister lämnar det sjunkande skeppet och i presidentvalet röstar på Emmanuel Macron. Macron. 39 år, var en tid ekonomiminister i Hollandes regering och är numera en mittenman som ställer upp utanför partierna.

Benoît Hamon är Frankrikes Bernie Sanders skriver amerikanska tidningar, medan The Times i London talar om Den lille mannen med de stora idéerna. Hans seger berodde mycket på ett utförligt program där han tar avstånd från tillväxthysterin, understryker miljöpolitikens betydelse samt lanserar en universallön, en baslön (en viss lönesumma till alla medborgare med eller utan arbete). Att förverkliga en sådan skulle kosta 400 miljarder euro eller lika mycket som den franska statsbudgeten. Hamon säger sig vilja skapa framtidstro, men programmet betecknas av kritiker som dröm och utopi. I Tyskland går man rakt på sak. Süddeutsche Zeitung kommenterar situationen för det franska socialistpartiet med att vården lyckades, men patienten avled.

Ingen hade förutsett att rätt okände Hamon skulle segra i primärvalet. Han gjorde det för att han kom med något nytt och med hopp om en bättre framtid. En stor del av hans anhängare är ungdomar. Han har länge stått i ledningen för socialistpartiets ungdomsorganisation. Han medverkade ett par år i Hollandes regering, men på den obetydliga posten som biträdande minister för "den sociala ekonomin". Senare lyckades han stanna kvar på undervisningsministerposten bara ett par månader, innan han tillsammans med kollegerna Arnaud Montebourg och Aurélie Filippetti avgick i protest mot regeringens "liberala" politik.

Hamon, 49 år, född i Bretagne, har en bakgrund i student- och partipolitiken, som EU-parlamentariker och senare fransk parlamentsledamot. En apparatschnik som ändå lyckas komma med något nytt. Hamon började som lärjunge till Michel Rocard (precis som Manuel Valls) men utvecklades i en radikal, utopistisk linje. Datatekniken betyder enligt Hamon att arbetstillfällena minskar, att fritiden måste bli meningsfull, arbetstiderna förkortas och tjänsterna delas. Universallön (kanske 600 euro) skulle till en början gå till medellösa ungdomar (à 45 miljarder euro) men inom ett tiotal år (det vill säga "aldrig" enligt kritikerna) till alla, miljardärer lika väl som tiggare. Detta skulle finansieras genom att beskatta industrier där robotar tar över arbetsplatserna.

Meningsskiljaktigheterna mellan Hamon och Valls finns överallt. Valls representerade auktoritet och säkerhet och ville satsa på att skapa arbetstillfällen för de drygt 3,5 miljoner arbetslösa som utgör nästan 10 procent av arbetskraften. Valls anser att datatekniken skapar nya arbetsmöjligheter, han ville garantera arbete för alla, garantera säkerhet i tider av terrorism och internationell oro. Valls var tidigare borgmästare i en invandrarförort, Evry söderom Paris. Där lyckades han väl med integration av folk med den mest olika bakgrund. Han håller på en mycket strikt "laïcitet", neutralitet inför alla religioner. Inga huvuddukar eller kippor eller kors tillåts i offentligheten. Hamon tycker däremot att alla ska ha rätt att uppträda som de vill. Han vill också tillåta bruk av cannabis, som Valls strängt motsätter sig.

För Benoît Hamon börjar det svåra arbetet först nu. Han har inlett förhandlingar för att ena partikollegerna kring sin kandidatur, men utan att rucka på sina principer (!). Han lovar också söka samarbete med andra vänsterkandidater, åtminstone Jean-Luc Mélanchon och Grönas Yannik Jadot. Att en majoritet av de franska socialisterna skulle stöda Hamon är inte troligt. I primärvalet röstade knappa två miljoner personer. De röstberättigade är totalt ungefär 44 miljoner. En stor del socialister väntas rösta på Emmanuel Macron.

Benoît Hamon kommer nu på fjärde plats i galluparna inför presidentvalet medan Fillons sak hela tiden förvärras med bland annat nya odeklarerade inkomstkällor (han har fungerat som rådgivare för många storföretag för 200 000 euro under fyra år).

Fillon ligger nu (tillsvidare) på tredje plats i gallupundersökningarna inför presidentvalet. Det blir allt klarare att högern (republikanerna) måste tänka sig en plan B, till glädje för en hel del …

De tidigare så bergsäkra spådomarna om att Fillon blir nästa franska president gäller inte längre. Orsaken är den väldiga korruptionshärva som nystades upp i den satiriska tidningen Le Canard Enchaîné. Tidningen avslöjar att Fillon har avlönat sin hustru Penelope (en walesiska) för ett arbete som parlamentsassistent och därefter låtit sin ersättare fortsätta betala en lön om över en miljon euro på åtta år. Därefter var hon en tid skriven som litterär rådgivare för tidskriften La Revue des deux mondes för 100 000 euro. Problemet är bara att chefredaktören inte har hört talas om en sådan medarbetare.

Två av deras barn har också lyft enorma löner några år som "assistenter" när Fillon var senator.

Rättsliga förundersökningar har inletts. Fastän det i Frankrike är tillåtet att anställa familjemedlemmar blir frågan en annan om det visar sig att arbetet är fiktivt. Det som nu kallas Penelope Gate kan avgörande påverka presidentvalet.

Gunn Gestrin Frilansjournalist som är specialiserad på Frankrike

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning