Franska fläktar i 1920-talets Finland

Bild: Skivkonvolut

De franska influenserna går som en röd tråd genom kammarmusiken skriven av Helvi Leiviskä, Erkki Melartin och Väinö Raitio.

Kammarmusik

Finnish Violin Music

Annemarie Åström, violin, Atte Kilpeläinen, altviolin, Ulla Lampela, Tomas Nuñez-Garcés, cello, Tiina Karakorpi, piano. Musik av Leiviskä, Melartin, Raitio. (Alba)

Den här skivan marknadsförs i någon mån missvisande i mitt tycke. Skivan har fått titeln Finnish Violin Music (finländsk violinmusik) med en glatt framtittande Annemarie Åström på pärmen. Hon spelar förvisso som enda musiker med i alla stycken på skivan och står troligtvis också för idé och upplägg, men till största delen handlar skivan inte om finländsk (solo)violinmusik, utan kammarmusik där violinen inte spelar en viktigare roll än något annat instrument.

Det betyder inte att skivan är utan meriter. Tvärtom lyfter den på ett förtjänstfullt sätt fram repertoar som hittills sällan har spelats in. Man kan säga att det går en fransk röd tråd genom verken skrivna i 1920-talets Finland.

Helvi Leiviskäs pianotrio från 1925 (framförd av Åström, Tiina Karakorpi och Ulla Lampela) för tankarna till Ravel men också Englund och Janacek eller varför inte Prokofjev eller Dvorak, med sin blandning av romantiska tongångar och mera eldfängda, fritonala passager. Första satsens häftiga unisonopassager för tankarna till och med tankarna till Messiaens Kvartett för tidens ände skriven femton år senare.

Det franska återfinns också hos Leiviskäs lärare Erkki Melartin. Hans fina stråktrio opus 133 är fascinerande och skör, men sprudlande av livsglädje och varje sats har sin distinkta karaktär (i framförande av Åström, Atte Kilpeläinen och Tomas Nuñez-Garcés).

De enda egentliga violinstyckena är Väinö Raitios Fyra stycken opus 18, där det är lätt att hänföras av de skrjabinska harmonierna som utmärker samtliga: Poème är oerhört hemlighetsfullt, Barcarole bjuder på ett skönt sorl i pianostämman, som rinnande vatten. I Ballade retar jag mig lite en aning på den ansträngda tonen i violinen. I övrigt är det lätt att hänge sig åt musikens behag och beundra den höga nivån på framförandena.

Ett välkommet tillskott i skivhyllan.

Wilhelm Kvist Musikredaktör

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33