Fransk strukturalism

I ett halvt sekel har strukturerna malt på och politiken har visat sig rådlös eller håglös eller utan perspektiv. Resultatet håvas in av Marine Le Pen och hon kommer att fortsätta – hänsynslöst.

Det franska presidentvalet gav Europa en hel del att fundera på och plötsligt är vi tillbaka i ruta ett. Det stora europeiska bygget började för 70 år sedan, men med ganska annorlunda omständigheter än de vi i dag ser framför oss. Krigets atlantiska segrare såg senast 1947 att alliansen höll på att spricka upp. Tyskland delades upp och väst fick allt mindre insyn i vad som pågick i den av Röda armén befriade och ockuperade delen av Europa. För att klara den utmaningen behövdes det en europeisk ledare, men det fanns till en början bara motvilliga sådana.

Samma avgörande år hade Frankrike och Storbritannien undertecknat Fördraget i Dunkerque. Det var ett fördrag som riktade sig mot ett tyskt hot, inte mot ett sovjetiskt.

Men Frankrike gick ändå med på att ta det avgörande steget. Lockelsen låg inte så mycket i själva Tyskland. Lockelsen låg i Saar och i Ruhrområdet – och i Pas-de-Calais.

1950-talets stora europeiska uppgift var att reglera kol- och stålproduktionen. 60 år senare ser vi att den regleringen inte gick – förlåt uttrycket – som på Strömsö. Europa lider lite av intellektuell lättja. Kol- och stålproduktionen behövde strukturella åtgärder redan på 1950-talet och behovet blev inte mindre när globaliseringen började på 1970-talet. Behovet ökade därefter ytterligare med den teknologiska revolutionen från 1990-talet framåt.

Resultatet av den intellektuella lättjan kan vi spåra i det franska presidentvalet. I närheten av den lilla staden Lens i Pas-de-Calais upptäckte man kol 1852. I dag finns det egentligen bara museer kvar. Men kvar finns också fullständigt desillusionerade människor. I ett halvt sekel har strukturerna malt på och politiken har visat sig rådlös eller håglös eller utan perspektiv. Resultatet håvas in av Marine Le Pen och hon kommer att fortsätta – hänsynslöst – under de närmaste åren.

Den här utmaningen gäller inte enbart Frankrike. Det är om oss berättelsen handlar. Men vi har lite förlorat perspektivets längd. Vi för en diskussion – också i Finland – som om tiden bestämdes av Twitter-meddelandenas tid och längd. Det är alltså inte bara Donald Trump som lider av det. Vi lider alla och just därför glider initiativet över till hänsynslösa politiker som cyniskt och tanklöst utnyttjar det förväxlade perspektivet.

Och – ironiskt nog – finns det ett franskt läkemedel. Fernand Braudel tillhörde den franska Annales-skolan i historieskrivning. Det centrala begreppet i hans böcker handlar om le longue durée – de långa vågorna i historien. Vi har en lång våg, som började efter världskrigets slut. Vi har ett intellektuellt val framför oss: antingen väljer vi att se de långvariga utmaningarna och vågar fatta de besvärliga besluten eller också låter vi – i politikens outhärdliga opportunism – de långa vågornas tsunami dra oss med i populismens starka strömfåra.

För Frankrike – och för Tyskland – finns bara ett val nu. Inför samma val står Europa. Inför samma val står var och en av oss. Det är en stor utmaning. Och ett bra val!

Nils Torvalds är ledamot av Europaparlamentet (SFP/Renew Europe).

Yrkesexamen från Prakticum öppnar många dörrar

Studier vid Yrkesinstitutet Prakticum ger nycklar till arbetslivet. Samtidigt kan det också vara en smidig inkörsport till fortsatta studier vid en yrkeshögskola. 4.12.2019 - 00.00

Mer läsning