Från singel till pregnant dubbelalbum

Råddbollshjältinna. Bridget Jones är tillbaka med nya pinsamheter, äldre men knappast visare. Bild: Okänd

I Bridget Jones's Baby finns något som kunde liknas vid en dramatisk slagsida. Filmen är ett sorts bokslut där man är lika mån om de romantiska poängerna som om de komiska örhängena.

KOMEDI

Bridget Jones's Baby

Regi: Sharon Maguire. Manus: Helen Fielding, Dan Mazer, Emma Thompson. Foto: Andrew Dunn.

I rollerna: Renée Zellweger, Colin Firth, Patrick Dempsey, Gemma Jones, Jim Broadbent.

Det är i den romantiska komedin Jerry Maguire som Renée Zellwegers rollkaraktär, den ensamma mamman Dorothy, levererar repliken "You had me at hello". Underförstått: det var kärlek vid första ögonkastet.

Vad beträffar Bridget Jones – Helen Fieldings brittiska råddbollshjältinna, tolkad av samma Renée Zellweger – finns det massor av liknande "defining moments". Ett av dessa är när Bridget iförd värsta mormorstrosorna laddar upp för ett kärleksmöte. Så djävla pinsamt, så mänskligt och sant – och så Bridget Jones.

Senast vi träffade henne var för tolv år sedan, i den mindre lyckade uppföljaren På spaning med Bridget Jones. Tack och lov har rollkaraktären som sådan levt vidare, kanske just för att Fieldings romanfigur bottnar i vetskapen om att livet inte alltid är en dans på (t)rosor.

Nåväl, mycket har hänt sedan vi vinkade av Bridget J. Förste älskaren Colin Firth alias Mark Darcy har gått och gift sig och ute ur bilden är också kärleksrivalen Daniel Cleaver (Hugh Grant).

Själv är Bridget än en gång singel och producent för ett nyhetsmagasin på tv. Äldre är hon också, men knappast så mycket visare. För då skulle hon inte under en rockfestival hoppa i säng med en amerikansk nätdejtingguru (Patrick Dempsey) – utrustad med "ekologiska", biologiskt nedbrytbara kondomer som sett sina bästa dagar. Åtminstone skulle hon inte följa upp det ena lösnumret med ett annat – med torrbollen Darcy av alla. Sedan går det som det går, att "Londons sista nucka" blir gravid utan att veta vem som är pappa till barnet...

Skrattar sällan högt

Mycket av publiciteten kring Renée Zellweger har på sistone kretsat kring ett helt annat möte – det med Dr. Botox. Mera om detta i skvallerpressen, i HBL är vi mera intresserade av de professionella aspekterna.

Och på tal om det kan man konstatera att Zellweger är samma gamla Bridget, något lättare men fortsättningsvis lika osäker på sig själv, alltid redo att göra nya misstag. Typ "hur i helvete hamnade jag här igen?"

I goda händer är också själva filmen, nu när Sharon Maguire återvänder till regissörspallen. Skratta högt–roligt är det rätt sällan, men det torde bero lika mycket på den dramatiska infallsvinkeln som på själva skrivarbetet.

De facto finns det i Bridget Jones's Baby nåt som kunde liknas vid en dramatisk slagsida, ett sorts bokslut där man är lika mån om de romantiska poängerna som om de komiska örhängena.

I den meningen kunde man mycket väl tala om ett "kärleksbarn", i synnerhet som alla de närmaste sörjande – minus Hugh Grant plus musikern Ed Sheerer, den sistnämnda i en festlig biroll – har vägarna förbi.

Ny i gamet är också Emma Thompson, som manusförfattare respektive sarkastisk förlossningsläkare.

Krister Uggeldahl

Yrkesexamen från Prakticum öppnar många dörrar

Studier vid Yrkesinstitutet Prakticum ger nycklar till arbetslivet. Samtidigt kan det också vara en smidig inkörsport till fortsatta studier vid en yrkeshögskola. 4.12.2019 - 00.00

Mer läsning