Armenien – från sidenväg till sammetsrevolution

Armeniernas nationalsymbol berget Ararat ligger på den turkiska sidan av gränsen. Ofta är den snöklädda toppen dold i moln men under klara dagar är sikten fri från fornborgen Erebuni i Jerevan. Bild: Anci Holm

I Armenien, landet med både sidenväg och sammetsrevolution, går resan mellan hypermodern nutid, postsovjetisk och biblisk tid.

Jag befinner mig vid det medeltida klostret Khor Virap i Armenien och spanar mot berget Ararat på andra sidan av den stängda gränsen till Turkiet. I dag är den högre snöbeklädda toppen, drygt 5 000 meter över havet, dold i moln. Det var där på toppen som Noak ska ha strandat med sin ark och den nya tiden började. På klippan i närheten av klostret står ett kors. Det var där, berättas det, Jesu apostlar Judas Taddeus och Bartolomeus träffades, vilket lade grunden till den kristna apostoliska kyrkan. Armenien var det första land i världen som införde kristendomen som allmän religion år 301, något man med stor iver kommunicerar till besökande turister.

Söndagsmässan pågår i klosterkyrkan i Geghard. Armenien var det första landet att införa kristendomen som allmän religion. Den apostoliska kyrkan är besläktad med den koptiska i Egypten. Kyrkan är fortfarande en stark maktfaktor. Kvinnor uppmanas bära slöja i kyrkorummet. Bild: Anci Holm

Osökt börjar jag nynna på Fredmans sång nr 35 av Carl Michael Bellman. "När han gick ur arken planterade han på marken. Mycket vin, ja mycket vin, ja, detta gjorde han…" Galet, men så tokigt är det ändå inte. Det var i det dåtida Armenien Gubben Noak planterade sina vinrankor och andra grödor. Vin, mycket vin ja, och gott vin, finns det i Armenien. Dessutom finns här en berömd konjak med namnet Ararat. Ararat är en armenisk nationalsymbol och Noak ett starkt varumärke när Armenien satsar på turism.

Jerevan brukar kallas den rosa staden eftersom rosa tuffsten är allmänt byggmaterial, inte minst introducerat av sovjettida armeniske arkitekten Alexander Tamanjan som planerade staden under 1920–30-talet. Han har också konstruerat Kaskaden, ett intrikat trappsystem med konst, planteringar och sociala ytor. Bild: Anci Holm

Stolthet från fornstora dagar

Lika stolta som armenierna är över sin tidiga kristendom, lika harmsna är de över att deras bibliska berg Ararat befinner sig i Turkiet och provinsen Nachitjevan, där Noak satte sina första plantor, är en exklav till Azerbajdzjan. Relationen till de två grannländerna är ansträngd. Med Azerbajdzjan pågår fortfarande konflikten om Nagorno-Karabach, som efter kriget 1990–1994 är en enklav under armenisk kontroll.

En gång sträckte sig Armenien som ett blomstrande rike från Medelhavet till Kaspiska havet. Stoltheten har rötter i fornstora dagar och i den armeniska kulturen ges ofta uttryck för förtryck och motstånd. I dag befinner sig stora delar av det som en gång var Armenien, likt en majoritet av befolkningen, utomlands. Endast cirka 3 miljoner av 12 miljoner armenier bor i Armenien. Perser, romare, araber, turkar och ryssar har härskat eller tuggat i sig bit efter bit. Det man kallar Västarmenien ligger i Turkiet och införlivades av Osmanska riket på 1600-talet. Folk har flytt eller utvandrat.

Folkmordet 1915

En spetsig hög tagg skär upp i luften vid Tsitsernakaberd, museet över folkmordet på armenier, i Jerevan.

Bild: HBL

När Osmanska riket började falla sönder i slutet av 1800-talet fruktade man ett armeniskt självständighetsuppror och förföljelserna accelererade för att kulminera i folkmordet på armenier 1915. Närmare 1,3 miljoner människor – siffran är inte helt klarlagd – mördades, svalt ihjäl eller försvann under fördrivning. Stora delar av världen teg. Folkmordet kastar långa och mörka skuggor in i vår tid och ska ha inspirerat Hitler att pröva samma fasansfulla koncept. Turkiet har än i dag inte erkänt folkmordet, men ett 30-tal andra länder har gjort det. Senast var det USA som gjorde det i oktober i år. USA är en viktig biståndspartner till Armenien, liksom Ryssland. Armenien var ju del av Sovjetunionen 1920–1991. Den stora armeniska diasporan bidrar på ett avgörande sätt till uppbyggnaden av landet. Även kinesiska investeringar är viktiga.

Det är i en kinesisk buss vi ger oss ut på en skumpig färd i de underbart vackra bergslandskapen i södra Kaukasus. Vildhästar, får och fåraherdar på hästar och mulor i de karga landskapen ger fler bibliska associationer än en möjlig ark på Ararat. Ibland blir det stopp i trafiken när en skock kor ska fösas fram. När herden plockar upp sin mobil är vi plötsligt tillbaka i nutid.

I Karahunj, Armeniens Stonehenge, råder stillhet och tystnad. Varför stenarna radats som de står är en gåta. Bild: Anci Holm

Den gropiga och smala vägen för oss till Karahunj, Armeniens Stonehenge, en forntida stensättning vars funktion är okänd. Möjligen har stenarna rests till den urtida armeniske solguden Ari. Och när solen börjar gå ner skiftar och glänser bergen runt omkring i alla möjliga nyanser. Man blir betagen, eller kanske bergtagen.

Ge mig vingar!

I Armenien lever många legender och myter. En sådan är den om lärlingen som skulle sätta upp ett kors på klosterkyrkan men ramlade ner och ropade till Gud: Ta Tev! (Ge mig vingar!) Och det är just med Tatevs vingar, världens längsta linbana på 7,5 kilometer, som vi tar oss till klostret Tatev med anor från 800-talet. Klostret är som de flesta beläget högt upp på en klippa. Här verkade också under medeltiden ett universitet som var betydelsefullt för den armeniska kulturens överlevnad.

I ett hål i golvet befinner sig bagerskan och stretchar degen för att den ska bli tunn innan brödet snabbgräddas. Bild: Anci Holm

Längs sidenvägen är det "business as usual". Vodka med olika smaksättning, konjak och souvenirer som plockas fram ur Ladans innanmäte lockar besökarna. Bild: Anci Holm

Trots stor fattigdom finns tecken på att Armenien är på rätt väg. Den så kallade sammetsrevolutionen 2018, när maktpartiet Republikanska partiet röstades bort för att ersättas av en allians under ledning av premiärminister Nikol Pashinyan, har stärkt parlamentets ställning och ett arbete för att få bukt med korruptionen har inletts. Turismen ökar, men de flesta besökarna är fortfarande exilarmenier. Kanske lockas fler av de unga i diasporan att återvända. Centrum i huvudstaden Jerevan känns som vilken modern västeuropeisk huvudstad som helst med välfyllda shoppingstråk, hippa barer och restauranger. Kontrasten till landsbygden är stor. Bilparkens kontraster är också stora, antingen kör man omkring i nyaste västmodellen eller i en Lada.

En Lada är bra att ha om man ska göra business med hemkörd vodka och konjak längs den mytiska sidenvägen. 2 400 meter över havet vid Vardenyatspasset, raststället där även Marco Polo vilade sina hästar, är bakluckan välfylld och affärerna går lysande. För oss med euro på fickan är allting chockerande billigt. Överallt där turister rör sig finns stånd som säljer vin, frukter, bröd och hantverk. Vi får också veta att de iranska grannarna är speciellt förtjusta i coca-cola, det vill säga colaflaskor som gömmer vin.

Småföretagandet på den armeniska landsbygden är stor. Frukt och vin hör till storsäljarna. Bild: Anci Holm

Grillat, dolmar och tunnbröd

Vi ska inte glömma gubben Noak och hans planteringar. Han är ständigt närvarande. Noaks land, Noaks trädgård är vanliga namn i restaurangbranschen. Och när man sätter sig till bords i Armenien finns mycket att smaka på. Färska grönsaker och örter är ett stående inslag, liksom underbara ostar av får, get eller ko. Ofta är det grillat, kött, fågel eller fisk. Dolma, vinbladsdolmar eller kåldolmar hör till liksom olika varma sallader med bönor, ängssyra (aveluk), nötter och svamp. Färsk frukt är ofta efterrätt och överallt träffar man på granatäpplet, Armeniens symbol för välstånd och fruktbarhet.

Vid landets enda sjö, Sevan, serveras grillad sik, inplanterad från Ladoga förvisso, och längs stränderna växer havtorn i mängd.

Till varje måltid serveras tunnbrödet lavash som fått status som världsarv av Unesco. I många ruiner kan man se två hål i golvet och det har med brödbaket att göra. Den som bakar står i det ena hålet och ugnen finns i det andra. Degen av mjöl och vatten kastas likt pizzadeg runt i luften för att bli så tunn som möjligt. Brödet gräddas snabbt på ugnsväggen på en specialtillverkad kudde. Traditionen som än så länge förs vidare från kvinna till kvinna är högst levande. I brödet rullar man in ost, grönsaker eller kött när man äter.

I ett tempel vid fornborgen Erebuni sjungs gamla armeniska sånger. Granatäpplet, en viktig symbol, finns både på klänningen och på den vävda duken på bordet. Bild: Anci Holm

Uråldriga sånger

Glimten av berget Ararat är ett tecken på att vi börjar närma oss Jerevan igen. Armenierna när en stark förhoppning om att en dag få till ett avtal med Turkiet så att berget åter ska finnas inom Armeniens gräns.

I dag syns den snövita toppen från den högt belägna antika borgen Erebuni som gett namn åt Jerevan. I det gamla templet sjunger unga kvinnor uråldriga sånger om smärta och glädje. Luften dallrar i värmen.

– Det är ändå mot oss Ararat ler, säger vår guide.

Självständigt sedan 1991.

Befolkning cirka 2,9 miljoner.

Huvudstad Jerevan, cirka en miljon invånare.

Språk: Armeniska med eget unikt skriftspråk från 400-talet e.Kr., ryska talas allmänt, engelska allt vanligare i turistsammanhang.

Valuta dram, 1 euro cirka 500 dram.

Kontanter vanligt vid betalning, pengar kan tas ut i bankomater eller växlas på banker och växlingskontor på plats.

Viktigaste export: Metaller, mineraler, diamanter, livsmedel.

Några världsberömda armenier: sångerskan Cher, kompositörerna Charles Aznavour och Aram Chatjaturian.

Ta sig hit

Flyg till Jerevan med till exempel Ukrainan International Airline via Kiev eller Aeroflot via Moskva.

Det finns ett antal mindre resebyråer som anordnar resor till Armenien från Finland och Sverige. Vanligtvis står en lokal byrå för arrangemangen på plats.

På hotellen kan man också boka in sig på olika turer med lokala arrangörer eller anlita egen chaufför.

Att ta sig runt helt på egen hand kräver erfarenhet och ett visst mått av äventyrlighet.

Bra att veta är också att tillgängligheten är begränsad. Många sevärdheter är högt belägna och nås endast via trappor.

Wifi fungerar i allmänhet bra.

Annons: Förvaringstjänster ny nisch för Grabbarna Flytt

Finlandssvenska företaget Grabbarna Flytt har på sina fem år vuxit så det knakar. Förutom flyttservice och logistiska tjänster åt både privathushåll och företag kan man som nyhet nu också erbjuda förvaring. 14.2.2020 - 10.44

Mer läsning