Från nöd till lust

Niki de Saint Phalles liv och verk är som en upprorisk berättelse om konsten att bli kvinna – på tvärs mot omvärldens förväntningar.

Niki de Saint Phalle

Helsingfors Konsthall, Nervandersgatan 3. Till 20.11.2016

I konsthallens trappuppgång möter vi Niki de Saint Phalle med laddat gevär. På den magnifika kolorerade stillbilden från filmen Daddy riktar konstnären vapnet mot betraktaren.

Ett helt annat uttryck har Nanas, de stora, lekfulla kvinnofigurerna som hon är mest känd för.

Niki de Saint Phalle (1930–2002) sitter bra på Konsthallen efter Tom of Finland. Efter hyllningen till (den homosexuella) manligheten är det kvinnans tur. Här är det inte penisar utan kvinnliga bröst, magar och bakdelar som tar orimliga proportioner. Bådas konstnärskap har också utopiska inslag. Niki de Saint Phalle drömde om ett matriarkat.

Uppväxt i en familj med en amerikansk mor och en fransk, aristokratisk far – som utnyttjade henne sexuellt när hon var 11 – inser hon snabbt att det är männen som har makten, men att hon inte tänker nöja sig med det.

Skjuter på alla män

Hon jobbar som fotomodell, gifter sig och får snabbt två barn. Hon befinner sig fortfarande i stort sett inom ramarna för vad som förväntas av en vacker kvinna i hennes ställning, men har ett starkt behov att spränga sig ut. Efter ett psykiskt sammanbrott börjar hon måla som terapi, och efter att ha skiljt sig från sin man satsar hon helt på konsten.

Hon vill in i den manligt dominerade konstvärlden, och när hon tar till vapen lyckas det. Hon slår igenom med Tirs, verk som blöder färg när hon – eller publiken – skjuter på dem. Förutom mot fadern skjuter hon mot "alla män, min bror, samhället, kyrkan, min familj, min mor, mig själv."

Efter ett par år har hon skjutit ur sig ilskan och börjar arbeta med kvinnofigurer vars kroppar kryllar av föremål: huvuden, barn, djur, dödskallar, djävlar, flygplan och lokomotiv. De är kvinnor som innehåller allt tänkbart, men också håller på att sprängas av det. Som om det pågick en kamp mellan att ta i besittning och bli tagen i besittning. Ett vapen ingår ofta i myllret.

Hämningslösa gudinnor

Den inre kampen slutar i seger. Inspirerad av en gravid väninna föds Niki de Saint Phalles nya kvinnoideal, Nanas, frustande av fruktsamhet, glädje och kraft. Vid första anblicken kan de verka lite glättigt naiva, i sprakande färger, med enorma kroppshyddor och små huvuden. Det är uppenbarligen inte tänkande som är deras superstyrka. Det är snarare livskraft. Nanas är självsäkra gudinnor utan hämningar. De är sig själva nog, ohejdbara i sin blotta fysiska existens.

Det är sällan Helsingfors Konsthall känns för liten, men nu kommer väggarna emot. Trots att helheten bantats ner från ett par hundra verk till hundra blir det trångt. De Tre Gracerna, som i Paris och Bilbao visades utomhus, har inte tillräckligt med luft att expandera i. Utrymmesmässigt skulle utställningen förmodligen ha passat bättre på Kiasma eller Ham.

I första hand utvidgar Nanas den kvinnliga sfären, men i någon mån kan de ge uttryck för vad Niki de Saint Phalle saknade. Vid skilsmässan hade hon blivit veckoslutsförälder.

Nanas är också till det yttre mycket olika den späda, ofta extravagant klädda Niki själv. Men självsäkerheten har de gemensamt. Hon ansåg att kvinnor är starkare och mer kreativa än män, eftersom de kan föda barn.

Feminin feminist

På utställningen presenteras Niki de Saint Phalle som en radikal feminist, men hennes egen inställning är ambivalent. Några feministiska utställningar ville hon inte delta i, och i en intervju 1993 säger hon att hon visst är feminist, men att hon tycker att kvinnor har börjat bete sig för mycket som män.

Även om hon själv leker med könsrollerna, fokuserar hon mycket på skillnader mellan könen, med moderskapet som trumfkort. Hon har en tro på att kvinnor vid makten skulle göra världen till en plats utan hunger. Att se så stora skillnader mellan män och kvinnor kan i dag uppfattas som en aning förenklat.

Niki de Saint Phalle iscensätter sin personliga utvecklingshistoria – som i sig är en reaktion på omvärlden – i sitt konstnärskap på ett storartat, drabbande, klockrent sätt. Men om man försöker se hennes livsverk som ett ideal, en utopi, kan den starka fokuseringen på kropp och fruktsamhet möjligen skava en aning.

Synnöve Rabb Konstredaktör

Fakta

Niki de Saint Phalle

Catherine Marie-Agnès Fal de Saint Phalle föds 1930 i Frankrike. Modern är amerikansk, fadern fransk aristokrat.

Flyttar som tvååring till New York.

Utnyttjas sexuellt av sin far som 11-åring. 1973 gör hon tillsammans med Peter Whitehead filmen Daddy, som kulminerar i en avrättning av fadersfiguren, men först på nittiotalet berättar hon upp om det sexuella utnyttjandet.

Gifter sig som 18-åring med författaren Harry Mathews, med vilken hon får två barn. De flyttar till Paris när det första barnet föds. När hon 1960 skiljer sig från Mathews tar han huvudansvaret för barnen, själv flyttar hon ihop med konstnären Jean Tinguely.

Börjar måla efter ett psykiskt sammanbrott 1953.

Får sitt konstnärliga genombrott 1961 med skjutmålningarna, Tirs.

Skapar de första Nanas 1965. Hon – en katedral väcker stor uppmärksamhet på Moderna Museet i Stockholm 1966. Den liggande Nanaskulpturen, med ingång genom könet, gjordes i samarbete med Tinguely och Per Olof Ultvedt.

Arbetar med Tarotträdgården i Toscana i tjugo år. Skulpturparken invigs 1998.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00