Från mörka år till EM-succé med skadad arm – Petra Olli lever i ovisshet

EM-guldet är Petra Ollis andra på seniornivå. Det första tog hon i Riga 2016. Bild: Lehtikuva/Antti Aimo-Koivisto

Den färska EM-guldmedaljören Petra Olli har kommit över OS-besvikelsen och en jobbig knäskada. Men hon firar försiktigt: en färsk armbågsskada ger upphov till en gnagande oro för framtiden. – Jag har inte tid för en operation, säger hon.

En knapp månad efter EM-framgången i Ryssland står Petra Olli med en guldmedalj runt halsen och en stor bit gräddtårta i höger hand. Det är dags för medaljkaffe i Helsingfors och brottarens blick är fullt fixerad på finalmatchen mot Elis Manolova från Azerbajdzjan som projiceras på en stor skärm.

Femton sekunder återstår och Olli har precis fått med sig ett domslut. Manolova tilldelades först två matchvinnande poäng, men Ollis tränare Ahto Raska överklagade och fick rätt. Olli leder igen med 3–1.

Raska är rabiat. Han ropar oavbrutet:

– Sidled, sidled, sidled, sidled! och sedan:

– lår, lår, lår, lår!

Olli håller ut under de svettiga slutsekunderna och får fira karriärens andra EM-guld. Hon har en hårt tejpad arm och låter det rödbrusiga ansiktet spricka upp i ett stort leende. Den här framgången går inte att överskatta – särskilt med tanke på vilka år som Finlands bästa brottare har bakom sig.

– Det var många känslor efter segern. Jag var mest lättad över att matchen var över och att jag fått ett till guld efter några år, men visst var jag också lycklig och stolt, säger Olli.

OS-tårar följdes av förstört år

De senaste säsongerna har Olli färdats längs en lång och snårig stig, men ännu för tre år sedan pekade karriärkurvan spikrakt uppåt. Olli gjorde ett namn för sig genom att ta VM-silver 2015 och sedan EM-guld 2016. Hon visade prov på enorm vilja då hon kirrade andraplatsen i VM trots en enorm blåtira och ett svårt uppsvullet öga.

Efter framgångarna var banan krattad för en OS-succé. Det skulle minst bli en medalj, gärna guld. Men resan till Rio 2016 slutade med en bitter kvartsfinalförlust och en hjärtskärande tv-intervju där tårarna bara rann och rann.

Det var bara början på motgångarna. Fjolåret förstördes av en svår knäskada och Olli kunde först börja träna på allvar i november. Nu har äntligen kursen vänt. Hon säger att de senaste åren varit lärorika.

–  Efter Rio levde jag i en dimma i några månader och sedan satte knäskadan stopp för mitt EM-deltagande. Det var tufft och jag lärde mig mycket om mig själv och om livet. Man ska inte vara girig och livet går inte alltid enligt planerna. Jag växte mentalt och lärde mig tänka långsiktigt, säger Olli.

Armbågen ett "stort orosmoment"

Men allt är fortfarande inte guld och gröna skogar.

Olli var nära att lämna återbud till EM också i år. Med några veckor kvar till mästerskapet skadade hon armbågen på träning. Magnetbilderna visade att ett kollateralledband i armbågen gått av.

– Det är en svår skada, men en underlig sådan. Visst gör det lite ont, men inte så mycket som det borde.

Olli tvekade in i det sista – men valde att åka till EM efter att mixtrat med tejpningen och hittat en fungerande metod. Nu känns armbågen "okej". Det återstår fortfarande att se om skadan läker av sig själv eller kräver operation. Olli hoppas och tror att hon klarar sig utan ingrepp och ett skadeuppehåll på ett halvår. Det vore oerhört viktigt med karriärens viktigaste år runt hörnet. Ett slutligt beslut väntas i juni, efter att brottningsförbundets ordförande och medicine doktor Tuomo Karila undersökt Olli.

– Jag har varken tid eller råd för en operation, säger Olli.

Tränaren Raska erkänner att han håller andan:

– Visst är det ett stort orosmoment. Ingenting är säkert och vi har inte heller fått en klar diagnos. Läkaren har sagt att Olli kan träna så länge det känns bra. Hon har inte ordinerat någon vila.

Går för guld i Budapest

Olli och Raska utgår ändå från att situationen löser sig. Nu väntar en grundträningsperiod innan tempot trissas upp i juli. Siktet är inställt på VM i Budapest i oktober och så småningom på OS i Tokyo.

– Det följande året är väldigt, väldigt viktigt, säger Raska.

Olli är inne på samma linje:

– Åren fram till OS i Tokyo kommer att vara karriärens höjdpunkt. Jag måste jobba mycket hårt.

Siktet för de kommande månaderna redan klart inställt.

– Jag går ut för att ta guld i VM. Jag har redan ett silver och behöver inte ett brons.

Brottningsförbundets ordförande och medicine doktor Tuomo Karila visar upp OIllis skadade armbåge. Karila, som ska undersöka Olli i juni, diskuterade brottarens situation i detalj tillsammans med tränaren Ahto Raska under fredagens medaljkaffe. Bild: Lehtikuva/Antti Aimo-Koivisto

Född: Den 5 juni 1994

Hemort: Lappajärvi

Gren: Brottning

Förening: Lappajärven Veikot

Största meriter: VM-silver 2015, EM-guld 2018 och 2016. EM-brons 2014

Är etta på världsrankingen i sin viktklass.

Tävlade tidigare i 60-kilosklassen men gick upp till 65-kilosklassen i början av året. Ska tävla i 62-kilosklassen i VM.

Har en mångsidig idrottsbakgrund och vann FM-guld i spjut som 15-åring.

Olli var världsetta och färsk EM-guldmedaljör då hon åkte ut i kvartsfinal i OS i Rio 2016. Hon storgrät i Yles intervju efter förlusten och kallade det inträffade för totalt chockerande.

Fjolåret förstördes av en svår knäskada och Olli tvingades till en lång rehabilitering.

För drygt en månad sedan råkade Olli ut för en översträckning i armbågen under träning. Hon klarade trots det av att ta guld i EM – men armbågssituationen oroar fortfarande.

Inte heller EM-invägningen gick enligt planerna för Olli, som vägde lite mer än tillåtet. Efter ett besök i bastun gick Ollis dräkt sönder på ett opassande ställe och hon tvingades skyla sig med handen under följande invägning.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Finland behöver Östersjön – vi kan och ska ännu rädda den

Mer läsning