Framtiden bor vid boulevarderna

Bild: Flickr - Caleb Feese

Notera att Helsingfors inte bara är helsingforsarnas stad. Men stoppa inte dess utveckling.

Många av oss trodde att motorvägarna kring Helsingfors byggdes för evigt som symboler och blodomlopp för det framrusande moderna.

Men det blev inte så. I den partipolitiska kvarnen har miljörörelsens ideal och De gröna som parti utvecklats kring en ideologi som syr ihop miljöideal med city- och innerstadsideal. Den gräsrotsrörelse som en gång demonstrerade mot tillväxt har inte längre några problem med den.

Med De gröna i ledningen för stadsutvecklingen i Helsingfors har 2016 års generalplan för Helsingfors skissat samtliga infartsleder till Helsingfors som stadsboulevarder – av samma kategori som många europeiska storstäders ledande och massivt flytande stråk.

Helsingfors förvaltningsdomstol har nu förkastat planen till de delar som rör Västerleden, Åboleden, Tavastehusleden och Lahtisleden. Kring Österleden, Tusbyleden och Vichtisvägen kan planeringen gå vidare.

Helsingfors är inte bara helsingforsarnas stad. Det är landets huvudstad, landets enda riktiga metropol och också en knutpunkt i Nyland.

Förvaltningsdomstolen har i sitt beslut tagit hänsyn till att också utsocknes finländare ska kunna ta sig till Helsingfors. De allmänna kommunikationerna in kan inte enbart rulla på huvudstadsbornas villkor.

Det är ett slags omvänd knäpp på näsan för Helsingfors som 2009 med regeringen i ryggen ansåg att grannkommunen Sibbo skulle ställa upp för nationens allmänna bästa och ge ifrån sig drygt 700 av sina ekonomiskt mest värdefulla hektar på kustremsan Östersundom.

Området ansågs nödvändigt för Helsingfors expansion, ett område som skulle få både metro och högintensivt byggande. Knappt tio år senare har ingenting av det förverkligats, med undantag för att Östersundomborna som sitter i de högre inkomstdecilerna fick Helsingfors lägre skatt – och HRT:s bussar något år innan det övriga Sibbo fick dem.

Är man lagd åt att älta oförrätter och gammal ost, kan man konstatera att domstolen nu stadgade det omvända: Helsingfors bör utvecklas också på Sibbobors och annat provinsiellt folks villkor.

I själva verket vore det rimligt att hela inkorporeringen nästa gång kommungränserna ändras kunde återgå till Sibbo, eftersom Helsingfors aldrig gjort någonting av området.

I det långa loppet, bland annat inför trängande klimatkrav, är det ändå illa om utvecklingen mot en tätare stadsstruktur i Helsingfors stannar upp. Det är det mera ekologiska och resurssnåla sättet att bo.

Inför framtiden är de stora småhusområdena i våra städers periferier motsägelsefullt nog naturnära, men oekologiska. Det må vara hälsosamt att kunna stiga rakt ut i skidspåret bakom sitt hus, men i fråga om samhällsresurser är det ett kostsamt boende.

I våra storstäder pågår gentrifieringen. Gamla, slitna och smutsiga miljöer återuppstår till ett nytt liv som trendigt och hippt boende. Så är det i Berghälls gamla pilsnermiljöer eller de före detta hamnområdena i Fiskehamnen-Sumparn eller Busholmen som får ett helt nytt liv på Helsingfors stadsudde.

Om man får tro framtidsforskare kommer småhusområdena snabbt att stå i rakt motsatt utveckling, på något decenniums sikt med snabba värdeförluster och direkt social förslumning som följd.

En urban stadsstruktur gör det också möjligt att i en framtida ekonomi som bygger på resursdelning ha gemensamma middagssalar, gästrum, bilar, fritidsutrustning och en heltäckande kollektivtrafik.

Medan vi har vant oss vid att se förorter som Jakobacka, Rönnbacka eller Gårdsbacka som förortsslummar kommer vi snart att få se dem bli skyddat, klassiskt byggande. Vi kommer att få en nostalgisk renässans kring hur de trots sin masselementsarkitektur ändå byggdes med en viss ambition för vitrappad betong i harmoni med bergsknallar och snuttar av skog och natur.

Jan-Erik Andelin HBL:s Nordenkorrespondent i Stockholm

Så lyckas du vid köp av däck

Här är Euromasters tipslista med fem punkter. 15.10.2018 - 10.18