Frågor om Trump blir frågor om oss själva

Överallt. Donald Trump intar presidentsitsen med nya tag som i varje fall delvis verkar omdefiniera vad det innebär att vara USA:s president. Trots en kylig kontakt med medier och täta beskyllningar om lögner är han ett dominerande fenomen, ständigt förstasidematerial. Bild: EPA / DIEGO AZUBEL

Trumpfrossan i nyhetsflödet väcker en uppsjö av frågor, exempelvis vad det innebär att den fria världens ledare avfärdar seriös nyhetsbevakning som fejknyheter och tar till termen "alternativa fakta"? HBL riktar ett frågekluster till en statsvetare, en medieforskare och en filosof.

USA:s nysvurna president Donald Trump bryter både skrivna och oskrivna regler medan de vulgära tongångarna skruvas upp och sensationen verkar kräva att världen följer med varje steg och övertramp på detaljnivå.

Det blir en eld han själv häller bensin över gång efter annan, inte sällan med en ilsken tweet. I och med att det handlar om USA:s president är en omfattande och kritisk bevakning förstås nödvändig. Samtidigt är det knepigt att orientera i en strid ström nyheter där substansen ofta utgörs av populistiska utspel.

Frågorna som infinner sig är många och komplicerade:

Är den intensiva bevakningen av Trump en konsekvens av att vi har höga förväntningar på USA:s politiska system och nu reagerar starkt då denna tilltro slits upp?

Vad innebär det att följa med nyheter i en värld där uppenbara fakta och riktiga nyheter viftas undan som fejknyheter till och med av USA:s president?

Hur påverkas det fria ordet av att Trumps stab viftar bort lögner med att lansera termen "alternativa fakta"?

Ser vi en oproportionerligt omfattande bevakning eller en motiverad satsning på att rapportera om Trumps alla illa dolda övertramp?

Är motrörelsen medskyldig, har hela debatten trumpifierats?

Kort och gott: Hur ska vi förstå det som nu pågår?

Lauri Rapeli. Bild: Arkiv/Niclas Erlin

"Fakta har blivit irrelevanta"

Statsvetaren Lauri Rapeli, tf forskningschef vid Åbo Akademi, har funderat en hel del över det intensiva nyhetsflödet.

– Det handlar inte om att medier skulle frossa i saken på egna villkor. Han bidrar väldigt starkt själv, tweetar hela tiden och söker sig till medier, säger Rapeli.

Som forskare belyser han framför allt två aspekter: opinionsbildningens roll och det system som möjliggör fenomenet Trump.

Hans forskningsarbete har att göra med hur folks kunskaper om politik står i förhållande till opinionsbildningen.

Forskningsfältet har ett gammalt svar på den nya frågan om hur Trump kan komma undan med lögner.

– Det är ett typexempel på vad man kallar partiskt tänkande. Vi är inte öppna för annat än de idéer som stämmer överens med det vi redan tror oss veta. Då spelar fakta en roll bara då den stämmer överens med vår egen politiska uppfattning, säger Rapeli.

– Då någon som vill tro på honom hör honom säga något de vill höra kollar de inte fakta. Han vet antagligen att det är så. Fakta har blivit irrelevanta för de som lyssnar på honom trots att fakta är viktiga för oss andra.

Fenomenet förstärks enligt Rapeli dels av Trumps personlighet, dels av att den politiska höger-vänster-skalan bytts ut.

– Nu handlar det om de som fått det bättre av globaliseringen och de som fått det sämre. På skalan höger-vänster fanns mer enhetliga ideologier som satte gränser. Utifrån dem kunde saker tolkas mer effektivt än i politikens nya dimension.

Rapeli förundras över hur lite medier behandlat frågan om systemet som möjliggjorde Trumps väg till makten. Visst, det har skrivits att Hillary Clinton fick fler röster och att systemet med elektorer är delvis förlegat, men rätt så kortfattat.

– Det handlar också om hur dessa gränser dragits upp, nämligen så att Republikanerna gynnas. Därtill är Trump en exceptionell minoritetspresident, han fick markant mycket färre röster än Clinton. Ser man till alla röstberättigade i hela USA har bara cirka en femtedel faktiskt röstat på honom.

Elina Grundström. Bild: Niklas Tallqvist

Tid för reflexion: hur bevaka Trump hädanefter?

– Jag vill inte berätta för redaktionerna hur de ska förhålla sig till Trump, men frågorna är viktiga och det är viktigt med en kritisk och självkritisk inställning, säger Elina Grundström, ordförande för Opinionsnämnden för massmedier.

Hon har grunnat en hel del på frågorna om Trump och medier och är oroad över mediernas tillstånd i USA på två punkter: Fejknyheter och gammaldags statlig begränsning av det fria ordet.

Det senare fick USA uppleva under Trumps första dagar som president, enligt Grundström som syftar på ilskna utspel mot medier och presstillfället där lögner omskrevs till "alternativa fakta".

– Det är en omskrivning och verkar betyda att man ger sig själv lov att ljuga, säger Grundström bekymrat.

Hon ser fallet Trump som så pass historiskt och exceptionellt att en intensiv bevakning har varit befogad, speciellt under dagarna för installationen. Allt annat vore underligt.

– Då USA valt ny president har jag ofta fått känslan att man gärna skulle vilja veta mer om USA än den ena person som ska bli president.

Däremot ser hon det som en god tid för medier att nu reflektera kring den vardagliga bevakningen med Trump som världens kanske mäktigaste man.

– Här finns samma problematik som alltid med färgstarka populister. Reportrar måste fråga sig när det är befogat att ge aggressiva utspel utrymme. Det är förstås viktigt ibland, men risken finns att viktigare frågor hamnar i skymundan.

I en tid då fakta och lögner blandas samman påminner Grundström om journalistikens ansvar att påpeka även sådana rena felaktigheter och lögner som finns i citat.

– Speciellt i politiska sammanhang uppstår förstås ofta tolkningsfrågor och en korrigering kan lätt blandas ihop med en politisk åsikt. Med Trump är det ändå ofta tydligt och viktigt.

Joel Backström. Bild: Arkiv/Tor Wennström

Det vi sopat under mattan står i rampljuset

Trump borde inte ha kommit som en chock. Det låg en beställning i luften. Läget var uppbyggt för explosion, enligt filosofen Joel Backström som vill vända fokuset mot grundläggande frågor om ansvar och demokrati.

Nej, det inte bra med vare sig Trump eller brexit enligt Backström, men i grund och botten är de bara symtom. Sjukdomen är oförmågan att tänka om. Eliten har dragit upp en nyliberal väg för västvärlden att följa och i den har en misstro mot demokratin funnit grogrund, enligt Backström.

– Här kan man också tänka på Trump och kärnvapenväskan. Det är visserligen skrämmande att det är en så instabil person som nu håller i väskan, men ännu mer skrämmande att vi inte kritiserar själva systemet där en människa kan fatta beslutet att förstöra planeten på några minuter. Är det "ansvarsfullt"?

Att Trumpnyheter dominerat i medierna ser Backström som ett exempel i mängden på USA:s extrema kulturella dominans.

– Vi vet oproportionerligt mycket om USA, och lite om Europa och ännu mindre om övriga världen. Då är det inte så konstigt att man nu koncentrerar sig så starkt på Trump. Det finns en fascination kring att någon kan vara vulgär och tanklös och ändå komma så långt.

Vare sig man är för eller emot är den svartvita bilden förrädiskt lockande. Enligt Backström har vi lättare för att peka finger, vare sig det är mot hotbilderna som populister målar upp eller mot populisterna, än att ta itu med problem och frågeställningar som involverar oss själva.

– Man undviker frågor om problem, som till exempel hur döttrar i någon invandrargrupp behandlas, för att man tror de spelar populisterna i händerna. Egentligen är det just tystnaden som spelar dem i händerna. Då har de rätt att hojta till om att problem sopas under mattan, säger Backström.

Han tänker på snarlikt sätt kring fejknyheter. De är ett verkligt allvarligt problem, men också ett problem som vuxit sig större i och med vår oförmåga att ta itu med svåra frågor kring vad man alls uppfattar som "seriösa" frågor och alternativ inom den respekterade nyhetsbevakningen. Man kan ha alla fakta rätt men ändå kan perspektivet på dem vara vinklat och förljuget.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Axxell tänker som morgondagens jordbrukare – satsar på samarbete

Mer läsning