Fotboll, journalistik och tusentals liter alkohol

Bild: Pressbild

Den svenska journalisten Robert Lauls volym Alkisbarn är självbiografisk, med fokus på alkohol, fotboll och journalistik.

Robert Laul

Alkisbarn

Norstedts 2018

Laul har spelat elitfotboll i Ljungskile SK, bevakat sju internationella mästerskap och oräkneliga allsvenska matcher för Aftonbladets sportavdelning, och samtidigt hällt i sig tusentals liter alkohol.

"Första fyllan, ja herregud jag hade hittat hem. Det var himmelriket", skriver han om den vändpunkt han upplevde som 16-åring. Tjugo år senare förhåller han sig mer illusionslöst till alkoholintaget.

"Dag ett brukade börja med att det tog emot. Men efter att ha tvingat i mig ett par järn kom jag i fas. Då drack jag tills jag stupade, ofta utan att ha en aning om vad som hände de sista timmarna. Dag två var bäst. Bara jag och en lång fylla mellan två andra långa fyllor. (---) Dag tre var tung men alltmer nödvändig. Det behövdes inte många glas för att jag skulle hitta rätt nivå."

Det finns många ingångar till Lauls historia. En är förstås den första fyllan. En annan stunden då han efter alla tidningsartiklar försöker formulera en text av annat slag – ett självmordsbrev. En tredje är kvällen då han som fyraåring vaknar ensam, skräckslagen rusar ut för att söka sina föräldrar, och till slut hittar dem på den lokala puben.

När han som tonåring frågar hur de kunnat lämna honom på det viset svarar pappan ärligt och krasst: "Spriten var viktigare." Efter ett långt eget missbruk kan Robert till slut förstå de orden, och en speciell poäng blir att han i det skedet också hittar "en nygammal fyllekompis: farsan". Så super far och son tillsammans varje gång den Stockholmsbaserade sonen besöker farsans hemstad Göteborg.

Högpresterande alkoholist

Stilistiskt skriver Laul som den rutinerade journalist han är. Han får upp ett bra flyt som det är lätt att haka fast i, och har också sinne för underhållande anekdotiska poänger. Men själva utgångspunkten, med killen som super hårt och ändå högpresterar, är lite förrädisk. Laul för visserligen fram att han supit tills han helt tvingats lägga av, men i undertexten – och inte sällan också på ytan – finns också en berättelse om viken hård machokille denna alkoholist har varit. En man som gjort väl ifrån sig, oberoende av alkoholintag och svåra yttre omständigheter.

Den här lite lömska dubbelheten innebär att Laul mer sällan lyckas tränga in i de verkliga smärtpunkterna, också om jag inte ifrågasätter hans strävan att vara ärlig. Han gör ingen hemlighet av hur han ljugit för sig själv och andra, och gjort alkoholrelaterade misstag också på det heliga professionella planet. Liksom att han i samma veva till slut kört in i väggen ordentligt, och hängts ut på sociala medier.

Då bränner det för första gången till på allvar. Men det ska inte förnekas att han redan i tidigare sekvenser enkelt och illustrativt visat hur det kan gå till när alkoholen stegvis erövrar rollen som det enda riktigt viktiga i livet. Åtminstone fick han mig att överväga om det inte skulle sitta bra med en vit månad i september också, förutom den sedvanliga i januari.

Henrik Jansson Författare

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00