Fortsatta uppror mot sagans grundlag

70 år. Så stor är åldersskillnaden mellan Isaac Hempstead Wright och Max von Sydow, som spelar mot varandra i den nya säsongen av Game of Thrones.Bild: Pressbild

Messiasmotiv och Max von Sydow. Det är bara ett par av ingredienserna i den sjätte säsongen av Game of Thrones.

Game of Thrones, säsong 6

I vissa avseenden är producenterna bakom omåttligt populära Game of Thrones ungefär lika hjärtnupna som seriens supersadist Ramsay Bolton. I fjol fick de journalister som skulle recensera den nya säsongen dvd-skivor med de fyra första avsnitten innan premiären. Skivorna åtföljdes av en skriftlig påminnelse om att de borde förvaras tryggt: skulle de vattenstämplade episoderna händelsevis återfinnas för nedladdning på någon suspekt sajt, utlovandes i vänliga ordalag hudflängning i kalifornisk domstol och stämningar på de mest gräsliga belopp.

Hu! Men kanske inte så underligt med tanke på att Game of Thrones lär vara en av de mest piratkopierade serierna någonsin. I år har producenterna varit ännu försiktigare och vi journalister har fått nöja oss med att se säsong sex i precis samma takt som alla andra.

Efter tre avsnitt börjar det vara möjligt att säga något inför det fjärde som släpps natten till måndag, även om det övergripande intrycket är att den nya säsongen rullar vidare i gamla högkvalitativa spår. Den övergripande intrigen utvecklas fortfarande långsamt, medan vändpunkterna på mikronivå fortfarande avlöser varandra i ett hisnande tempo. Här finns ett element av såpopera som faktiskt blir tydligare ju längre serien varar.

En lite ny linje i år innebär i alla fall av Bran Starks (Isaac Hempstead Wright) comeback, nu matchad mot en 86-årig men fortfarande vital Max von Sydow. På många plan en fullträff för rollbesättaren, och ett välkommet lite mjukare spår i den hårdkokta helheten.

Det jag ändå reflekterar mest över i inledningen av årets säsong är hur flitigt fantasy-genren använder sig av messiasmotiv, börjande hos självaste Tolkien där treenigheten Aragorn, Frodo och Gandalf alla kliver ner i dödsriket, övervinner döden och återvänder förändrade, på något sätt heliga, oantastliga.

Också i George R.R. Martins universum Westeros finns detta. Vi såg det redan i den första säsongen med Daenerys Targaryen som överlevde Kahl Drogos likbål (och blev drakmamma på köpet). Något liknande händer i inledningen av Game of Thrones sjätte säsong.

Men jämfört med Tolkien är uppståndelsen här mycket mer dubiös, och vad den innebär eller implicerar är höljt i dunkel. Vi vet väldigt lite om den innersta karaktären hos det gudomliga i Westeros. Magin har naturligtvis också en mer teatral nivå – som demonstreras nog så flitigt – men på ett mer fundamentalt plan verkar Game of Thrones vara ett försök ett upphäva sagans grundlag: det godas princip att gott i slutändan alltid belönas med gott och ont alltid med ont. Hos Tolkien är det helt fundamentalt att Frodo, Gandalf och Aragorn alla skonar Gollum. Det är sagans (kristna) moral och en förutsättning för världens frälsning. I Game of Thrones är inte heller de karaktärer vi förväntas sympatisera med eller uppfatta som goda, speciellt barmhärtiga. Om omständigheterna, den tunga plikten eller den egna tryggheten kräver det, elimineras fiender och förrädare utan pardon. Om Judas inte förstår att hänga sig, är det bara att resa galgen själv.

Man kunde säga att Game of Thrones är en amoralisk saga. George R.R. Martins gud är knappast god. Men är hen död? Kanske inte – men ömsom grym, ömsom likgiltig, alltid nyckfull.

HBO Nordic, nya avsnitt varje måndag

Fredrik Sonck Kulturchef

Plast- och luktfria målfärger av förnyelsebara naturoljor

För fempersonersfamiljen i Malax var valet av Uulas färger enkelt. Inhemska, naturenliga, luktfria, utsläppsfria samt utmärkt service och personal är det som ligger överst. Att färgerna är enkla att stryka på och färgvärlden varm, vacker och harmonisk bidrar till helheten. 4.12.2018 - 09.08