Forskare: Rättsskyddet för asylsökande har försvagats betydligt

Juha Lavapuro.Bild: SPT/Henri Forss

Migrationsverkets tolkningar i asylbeslut har skärpts avsevärt mellan 2015 och 2017, men varken lagändringar eller en förändrad profil hos de sökande förklarar skärpningen. Utvecklingen hotar rättsskyddet, fastslår en färsk utredning.

Det har blivit avsevärt svårare för unga irakier att få asyl i Finland efter att antalet asylsökande sköt i höjden hösten 2015. Det visar en rapport som är ett samarbete mellan Diskrimineringsombudsmannen (DO), Åbo universitet och Åbo Akademi. Upphovsmännen till rapporten anser att resultaten är oroväckande med tanke på den finländska rättsstaten.

För utredningen har forskarna granskat 243 asylbeslut för 18–34-åriga irakier, dels under en period sommaren 2015 före antalet ansökningar och asylbeslut ökade, dels sommaren 2017 då antalet igen hade stabiliserat sig. Statistiken visar på stora förändringar: Av de granskade besluten 2015 var en klar majoritet, 86 procent, positiva, medan motsvarande andel i samplet från 2017 var 21 procent.

I debatten har de statistiska förändringarna ofta förklarats med skärpningar i lagstiftningen, och Migrationsverket har förklarat det ökade antalet negativa beslut med bland annat en annorlunda sökarprofil.

Enligt den färska utredningen räcker de argumenten inte särskilt långt. Tvärt om har profilen hos de sökande inte förändrats nämnvärt under den undersökta tidsperioden, utan de sökande har ungefär samma profil vad gäller sådant som kön, familjesituation och religion, även här skett en liten förskjutning. Inte heller asylgrunderna har förändrats märkbart. Det är ungefär samma former av förföljelse som anförs i de senare besluten som i de tidigare, förutom att en lite större andel hänvisar till politiska skäl och en lite mindre andel till religiösa under den senare tidsperioden.

Inte heller den ökade tillämpningen av intern flykt förklarar statistiken: bara i ett fall i det undersökta materialet har den här möjligheten tillämpats.

Men fastän ansökningarna alltså i stort sett följer samma mönster ger Migrationsverket betydligt oftare avslag 2017 än 2015. I bakgrunden ligger politisk och administrativ styrning.

I december 2015 presenterade regeringen sitt asylpolitiska åtgärdsprogram som syftade till att strypa flödet av asylsökande till Finland. Åtgärderna motiverades bland annat med att en stor del av sökande inte egentligen var i behov av asyl.

– Under de senaste åren har man försökt skapa en uppfattning om att Finland har tagit emot en betydande mängd asylsökande som egentligen inte behöver asyl, men är ute efter ett bättre liv. Den här undersökningen visar att de sökandes bakgrund inte har förändrats, säger diskrimineringsombudsmannen Kirsi Pimiä.

En förändring är Migrationsverkets syn på tidigare förföljelse. År 2015 ansåg Migrationsverket i de flesta fall att tidigare förföljelse innebar ökad risk för framtida förföljelse. Två år senare var situationen omvänd. År 2017 ansåg verket bara sällan att tidigare förföljelse ökade risken för framtida förföljelse, och att sökanden därmed kunde avvisas.

Det här betraktar DO som en betydande förändring i sökandens rättskydd. Av den anledningen kommer DO att föreslå en ändring i utlänningslagen.

Ändringen, som är i linje med ett EU-direktiv, skulle tvinga myndigheterna att betrakta tidigare förföljelse som ett bevis på fortsatt förföljelse om inte myndigheten kan bevisa det motsatta. På så sätt vill man lindra den asylsökandes bevisbörda.

– Enligt den här rapporten verkar det som om tröskeln för bevisning är så hög, att de sökandes egen berättelse inte räcker som bevis för att de riskerar förföljelse, säger Pimiä.

Professorn i offentlig rätt vid Åbo universitet Juha Lavapuro som ingått i forskargruppen är oroad för vad det innebär för samhället i stort att Migriationsverket kan ändra på sin tolkning av lagen så kraftigt att de aktuella resultaten är möjliga.

– Det här skedde genom att Migri ändrade sin tolkning. Den här förändringen kan inte förklaras med ändringar i själva lagstiftningen. Nu har vi en situation där en grupps rättigheter skärs ned utan att lagstiftningen har ändrats. Det att en myndighet genom sitt eget beslutsfattande kan skära ned en grupps mänskliga rättigheter är ett problem i en rättsstat, säger Lavapuro.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00