Forskare: Överskatta inte Airbnb-ekonomin – gör saker med dina vänner i stället

Bilpooler, Uber och Airbnb ska hjälpa oss att använda våra resurser bättre. Sägs det. Socialpsykologen och forskaren Airi Lampinen i Stockholm är inte så säker på det. – Gör saker tillsammans med människor du känner i stället, säger hon.

STOCKHOLM

Du är 34 år gammal. Vad har du vuxit upp med av internet och sociala medier?

– Min syster och jag hade ett rutigt häfte där vi skulle skriva upp alla hemsidor vi tyckte att man borde känna till. Det fanns inga sökmaskiner då. När jag var utbyteselev i Tyskland var e-posten redan det viktigaste sociala mediet.

– Men det är som vi forskare säger: varje dataspel som har en ruta där man kan skicka meddelanden till varandra leder till att vi börjar kommunicera med varandra. Jag är mer intresserad av människorna än maskinerna, säger forskaren Airi Lampinen.

Var du en mattetjej i skolan?

- Näeej, jag var mest intresserad av språk. Efter gymnasiet i Borgå studerade jag statsvetenskap i Helsingfors, men efter två år började jag plugga också i Otnäs för att syssla mera med data och maskiner.

Profil

Airi Lampinen

Ålder: 34 år

Aktuell med: Forskar i delningsekonomi, som till exempel Airbnb.

Jobbar som: Universitetslektor i Stockholm, docent vid Helsingfors universitet.

Uppvuxen: På en bondgård utanför Borgå.

Studier: Student i Borgå 2003, studier vid Aalto-universitetet och vid universiteten i Helsingfors och Berkeley (USA).

Akademiskt: Politices doktor i socialpsykologi 2014, teknologie kandidat på informationsnätverk 2013.

Medlem av: Tankesmedjan Demos.

Gillar: Språk.

Mellan psykologi och plattform

Airi Lampinen har en karriär i gränslandet mellan socialpsykologi och datateknologi. Hon har studerat och forskat i USA i tre repriser, två gånger vid Berkeleyuniversitet i Kalifornien och en period hos Microsoft Research i anslutning till den tekniska högskolan MIT nära Boston. I dag är hon också docent i socialpsykologi vid Helsingfors universitet.

Vi träffas i högskolestaden vid Valhallavägen i Stockholm. Det är definitivt höst nu och vid entrén till högskoleområdet står ett träd redan klargult. Airi Lampinen är lektor vid Stockholms universitets institution för system- och datavetenskap.

Inför höstterminen har alla studerande inte sin ekonomi i så bra skick. Vid nedgången till tunnelbanan går en tjej i rutig kappa diskret och letar i soptunnorna efter tomburkar som det är pant på.

Nu ser man det splittrade arbetet Jag har tänkt en del på arbetet och hur det förändras kring de här nya plattformerna på nätet.

– Nu blir det ju synligt att de korta jobben har varit en verklighet redan länge, att bara få människor har en fast anställning. Ibland sägs plattformerna skapa läckra möjligheter för den som kan kombinera olika jobb. Man ska kunna bli något slags mikroföretagare, men i många fall handlar det nog mer bara om att få ihop en utkomst.

Bild: Gabriella Torres Airava

Du precis fått en rapport om Hoffice i Stockholm klar. Vad är det?

– Det är omkring 2 000 personer i ett nätverk. Det går ut på att någon öppnar sitt hem och att man går dit för att arbeta med sitt eget jobb en dag. För många som annars jobbar hemma är det bra sätt att avgränsa jobbet.

– Hoffice har en arbetsmodell där man jobbar tyst för sig själv i 45 minuter och sedan har gemensamma pauser tillsammans med andra. Många frilansare och distansarbetare tycker att det är bättre och billigare än att sitta på ett kafé och jobba.

Så det är inte för att dela arbetsredskap, eller för att få idéer av andra?

– Nej, det är mer för gemenskapens skull. Men det har visat sig vara besvärligt som ett öppet system. Många har det numera bara en dark hoffice, tillsammans med människor man känner

Delningsekonomi sägs ibland ha nackdelen att någon i praktiken jobbar billigt till förmån för systemet.

– Så är det i allt frivilligt arbete, ta föreningar! Ett annat problem är att man på de olika plattformerna väljer bort folk. Man kunde tro att vi är förbi sådant som att välja enligt hudfärg, men det får till exempel Airbnb jobba med ganska mycket med för att förhindra.

Poängsättning och rating är ju också ganska knepigt.

– Ja, i många fall kan det ju helt förstöra för någon som bara får en stjärna för någonting man har gjort. Ta förhållandet mellan kund och chaufför hos Uber. Om kunden får ett dåligt betyg så kan hen ha få svårt att få en bil dagen därpå – medan chauffören kan förlora både sin sysselsättning och inkomster.

Bild: Lehtikuva-AFP/Robyn Beck

En dag är det ursprungliga borta Urartar plattformerna? Airbnb skulle handla om gästfrihet men började störa hyresmarknaden. Amazon skulle vara en bokhandel på nätet men blev ett distributionssystem. Det som en gång var Tupperwarebjudningar väninnor emellan kan bli pyramidspel vänner emellan...

– Ja. Airbnb var ju i början en betald variant av couchsurfing, att sova över hos folk gratis. Men sedan har det blivit mer professionellt. Bostäderna städas ibland av yrkesstädare och man hämtar nycklarna någonstans på stan och inte av den som äger bostaden. Det handlar inte mer bara om att "någon sover i vårt lediga gästrum".

Man tycks ganska fort tycka att en ny idé ska bli en startup, ett företag?

– Det såg vi när vi undersökte hoffice: En del frågade sig när det ska bli ett företag. Men när det kommer en prislapp kommer också andra förväntningar på hur det hela ska fungera. Det uppstår standarder, regler och förstås mera trygghet. Men samtidigt är någonting av det ursprungliga borta.

– Vi forskare är också pessimistiska om den där storyn att plattformsekonomin ska få oss att använda resurser bättre. I San Francisco har det visats att Uber och liknande appar snarare har ökat biltrafiken än minskat den. Då är frågan om inte staden borde satsa på bättre kollektivtrafik i stället.

Så den första entusiasmen håller på att gå över?

– Ja, ta till exempel bildelning. Bilen ger ju en själv en frihet fast den bara står där. När man hyr ut den är den ofta någon annanstans när man själv vill ha den. Vi har också sett att det "överskott" man vill hyra ut inte alltid är verkligt. Folk vi har intervjuat säger att de ofta sover hos någon kompis, eller på jobbet, när de hyr ut sin bostad på Airbnb.



Är vi rädda om det privata? Att folk har orgier i min säng, kräks i mitt handfat eller har sönder min hammare om jag lånar ut den?

– Det kommer nya företag hela tiden med plattformer för att dela verktyg eller campingutrustning. Men också då är problemet vanligen att man vill ha sin saftmaja exakt när man behöver den.

– Om vi föreställer oss ett låna-hammaren-samhälle så visar forskning att vi nog är beredda att hjälpa andra, men inte att be om hjälp själva. Vi är rädda för frågor vi kanske inte vill svara på. Då går man hellre till Clas Ohlson och köper en egen hammare, fast man vet att det inte är så resurssmart.

Få kommunerna att ta ett ansvar Borde det offentliga ha en större roll? Bibliotek har ju börjat låna ut också annat än böcker.

– Ja. det är positivt att biblioteken utvidgar till att låna ut till exempel verktyg och utespel. Vi vet ju redan sedan tidigare hur man lånar på ett bibliotek eller kollar att det man vill låna finns inne.

Bild: Lehtikuva-AFP/Lionel Bonaventure

Många är intresserade av att dela resurser och leva klimatsmart. Vad rekommenderar du?

– Fundera först vad du vill uppnå. Hitta människor du känner och gör någonting tillsammans med dem. Vi behöver också en ny omgång plattformsekonomi som inte bara är för stadsbor. Bygg inte direkt någonting långvarigt. I Finland gör man bra saker som har knutit an till talkoanda, Restaurangdagen eller lokala loppmarknader.

Ofta är det bästa verktyget för att komma i gång överraskande nog – Facebook. Det har sina brister och är inte egentligen gjort för sånt här, och man vet inte alltid hur de kan komma att visa information för olika användare. Men det fungerar bra i början.

Airbnb då?

– Prova först på vad det handlar om genom att själv vara gäst hos någon. Tänk inte heller bara på ekonomi. Vi stötte på en familj som berättade att de var med i Airbnb för att ge sina barn en chans att träffa människor från andra länder. Andra sade att Airbnb hade hjälpt dem att göra sitt hem trivsammare och att de nu oftare bjöd hem kompisar och vänner.

Vilket land vill vi bygga? Finns plattformsekonomin kvar om tio år?

– Jag är statsvetare och ingen spåkvinna. Plattformerna finns säkert kvar. Men vi kan inte säga hurudant samhälle vi har om tio år till exempel på grund av klimatförändringen.

– Mina kolleger har följt läget i Grekland där den ekonomiska krisen var tuff och där människor faktiskt på riktigt behövde varandras hjälp. En dag har kanske inte vi här heller har råd att gå till Clas Ohlson, utan måste tala med våra grannar.

– Det är bäst att börja göra det vi kan med vår konsumtion redan nu. Tänk på hurudant land du är med och bygger. Framgång kan också vara att din egen livsmiljö blir bättre och trivsammare.

Plast- och luktfria målfärger av förnyelsebara naturoljor

För fempersonersfamiljen i Malax var valet av Uulas färger enkelt. Inhemska, naturenliga, luktfria, utsläppsfria samt utmärkt service och personal är det som ligger överst. Att färgerna är enkla att stryka på och färgvärlden varm, vacker och harmonisk bidrar till helheten. 4.12.2018 - 09.08