Försämrad vårdreform bättre än tilltagande vanvård i det nuvarande systemet

Den vårdreform som Sipiläs regering framförde var en bättre version än denna nya version.

Regeringen har fått lagtexterna klara på 1 201 sidor till en ny version av en vårdreform som man redan 2005 insåg att behövs. Texterna går nu på remiss till kommunerna och till mängder av andra instanser och tid för det finns till september.

Sedan ändras eventuellt något i lagtexterna och efter det överförs lagpaketet till riksdagen och landskapsval är tänkt att hållas i april 2022. Reformen börjar sedan fungera för folket från början av 2023. Hur många fatala brister lagpaketet än har är det huvudsaken att vi får en vårdreform för ingenting kan vara sämre än det nuvarande folkhälsosystemet som är fyllt av segregation och vårdutslagning. Ingenting kan strida mer mot grundlagen än det.

Pengarna eller tjänsteförmåner avgör vårdtillgången och de utklassade grupperna som de arbetslösa, fattigare pensionärer och motsvarande är nedklassade till vårdens pariaklass på hälsocentralerna. Där finns kunniga läkare och övrig personal, men väntetiderna är alltför långa och följderna blir fatala. Kommunerna är av många olika slag och en märkbar del är starkt skuldsatta med skral ekonomi och det speglar sig i nedskärningar som leder till försämrad grundvård då resurser saknas.

Hälsocentralerna har länge haft svårt att få läkartjänsterna besatta och ett par hundra tjänster saknar ordinarie innehavare och ersättande arbetskraft täcker endast delvis behoven. Kötiderna till läkare och tandläkare kan vara flera veckor och månader. Vi har ingen läkarbrist och med rätta förfaringssätt skulle det inte vara någon större svårighet att få läkare, men den politiska viljan och förmågan har saknats till största möjliga skada för patienterna.

Då diagnostisering fördröjs och remisser till specialistvården fördröjs innebär det att följderna kan vara livshotande och därtill ett ökat lidande. När åtgärder mot till exempel cancersjukdomar och blodkärlssjukdomar inte kan sättas in i tid betyder det i värsta fall att möjligheterna till goda vårdresultat har utgått eller letal utgång.

Den vårdreform som Sipiläs regering framförde var en bättre version än denna nya version. Grundlagsutskottet fällde reformen 2019 i avsaknad av ansvarskänsla för land och folk. Det var ett hårt dråpslag mot att åtgärda den rådande vårdutslagningen och i många fall vanvården. Kommunerna har länge saknat möjlighet att ansvara för vården på ett jämlikt sätt för medborgarna. Det har man även i övriga EU länder insett för länge sedan. Staten behöver bära huvudansvaret så att resurserna kan fördelas på så jämlikt sätt som möjligt. Till det behövs därtill en förvaltningsmodell och till det har nu valts 21 landskap och Helsingfors stad. Fullständigt obegripligt att dels ha ett överbyråkratiserat landskapsantal, dels ge Helsingfors en avvikande och gynnande specialställning. Hur det kan godkännas ur grundlagsperspektiv är en gåta.

Den förra versionen föreslog 18 landskap, men 15 vårdområden för landet och det var förnuftigt även om tolv vore lämpligt. Befintliga budgetresurser behövs främst för att satsa på själva vården och inte i onödan på en kostsam elefantbyråkrati. Denna regering utgår från att vårdkostnaderna skulle öka endast 1,2 procent per år vilket saknar realism. Lönekostnaderna är största utgiftsposten och lönerna ökar mycket mer än det. Därtill det allt högre vårdbehovet relaterat till den högre åldersstrukturen.

Regeringen uppgav genast att företagshälsovården bör förbli som nu då den fungerar bra när den främst sköts av privata läkarcentraler. Det är även fackförbundens krav för de litar inte på hälsocentralerna. Sipiläs regering förstod att integrera valfrihet i grundvården med hjälp av privata läkarcentraler för det är enda möjligheten för att förkorta de långa vårdköerna. De förkortas inte om man inte märkbart utökar vårdcentralernas antal och det insåg man i den fällda reformen. Det hade även garanterat svenskspråkig grundvård.

Denna försämrade version av reformen är dock bättre än den tilltagande vanvården i det nuvarande systemet.

Bo Holmberg, Karis

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning