Förmödrarnas synder och sorger

– Jag är frånskild i femte generationen, det är inte många som kan säga det, utbrister Sofia Torvalds glatt. Hon har skrivit en bok om sin "jättestörda" släkt, om val hon inte kan leva sig in i men som hon ändå är nyfiken på.

I Sofia Torvalds nya bok Bliv du hos mig som utkommer i april får vi läsa om hennes farmor Märta, som var gift tre gånger och satt kvarglömd vid bordet när alla andra samlades för släktfoto på Sofias första bröllop, för ingen kom på att be henne med. Om farmors farmor Fanny som övergav två barn för en ny kärlek. Om farfar Ole som blev bortvald, klumpfot och poet, och många andra.

Många gräver i sin familj i den finlandssvenska prosan just nu. Ett outtömligt ämne – föräldrarna som det mäktiga men outgrundliga gudaparet som man måste försöka förstå för att man älskar dem men också för att man aldrig kan vara säker på dem, eller på dem som kom före dem, och så vidare.

– Jag har till exempel funderat en del på hur det kommer sig att jag är en så neurotisk och ångestfylld person fast jag på riktigt har haft en jättelycklig barndom, verkligen en väldigt balanserad uppväxt och glada föräldrar, inte blivit vanvårdad eller övergiven alls utan älskad och väl omskött. Då börjar man ju tänka att det måste vara förfädernas synder, om vi tolkar det bibliskt. Eller om vi talar psykoterapeutiskt ser man mönster som ekar från generation till generation, eller om man talar i biologiska termer: Är det något med vårt dna? Jag har ju en så jättestörd släkt på många sätt, där finns väldigt mycket dysfunktionalitet och skilsmässor.

– Så har det förstås också att göra med att vara medelålders, man är 45 och undrar: Vem är jag egentligen, hur har jag blivit sån här – och vad är det jag för vidare till mina egna stackars barn?

Boken är ju inte en släkthistorik egentligen, mera en släktförankrad reflektionsbok kring bland annat moderskap, vad det betyder för dig och hur du försöker förstå vad det kanske betydde för dina förmödrar.

– Jag funderade väldigt mycket på mitt moderskap när jag skrev min förra bok som handlade om ätstörningar och föräldraskap. Kapitlet om moderskap där var det enda som var helt jätteroligt att skriva med den boken, jag ville skriva hur mycket som helst om det. Ens liv handlar så mycket om ens barn – mina huvudsakliga bekymmer numera handlar om mina barn. Och när man talar med folk märker man att det är så för de flesta.

Samma här – men då kan vi konstatera att varken dina eller mina barn är på något sätt särskilt bekymmersamma. Det handlar inte om det, utan om att man är så maktlös när de ska lösa de normala problemen i sitt liv.

– Ja, exakt, man är maktlös om de till exempel har ångest. Sin egen ångest kan man ju oftast göra nånting åt.

Fast de är hur stora som helst är det fortfarande som att höra sin baby skrika och vara fastbunden i ett annat rum och inte komma loss och kunna trösta. Och ändå kan det hända att man hör helt fel, ingen skriker.

– Ja, eller man förstorar skriket, eller babyn kanske i själva verket sover. Jag märker det här med min man som i motsats till mig är en väldigt lugn person – det är rent skräckinjagande ibland att märka hur olika vi hör och ser!

Din farmors farmor Fanny valde bort sina barn i första äktenskapet när hon skilde sig och gifte sig på nytt. Din farmor valde på sätt och vis bort ett av barnen, din pappa, när hon skilde sig och barnen delades upp. Man kan fundera på om de hörde liknande fantombabyskrik.

– Jag har funderat så hemskt mycket på den där Fanny och det är egentligen helt omöjligt för mig att förstå det hon gjorde. Hon ville skilja sig och gifta sig med en annan och hon visste vad det innebar på 1800-talet. Barnen var faderns egendom, hans ätt, och när hon lämnade sin första man lämnade hon också dem. Och min farmor Märta träffade inte sin son hemskt ofta efter att hon överlåtit honom till hans pappas nya familj.

Sofia Torvalds

Född: 1970

Jobb: Redaktör på Kyrkpressen

Familj: Döttrarna Cecilia – som redan flyttat hemifrån – och Madeleine, 16, sonen Edvin, 7 år, min man Erik.

Tidigare: Hungrig. En bok om ätstörningar och föräldraskap (Schildts & Söderströms 2013)

Senast läst: "Läser jättemycket om tro och om Bibeln, mera sällan Bibeln, Senast Peter Halldorfs Mellan skymning och mörker, som handlar om påsken, tiden mellan Jesu död och uppståndelse."

Skriver nu: "Ja, jag skriver på en ny bok men jag vågar inte säga någonting om den för då dör den. En roman, men det är verkligen väldigt svårt att skriva romaner märker jag."

Aktuell: Med boken Bliv du hos mig, som utkommer i april (S & S).

– Men hela det här sättet att förstå vad separationer gjorde med barn, vad som stör anknytningen och vad det får för konsekvenser, det är ju helt nytt trots att vi nu tar det så för givet. Egentligen är det en väldigt sen upptäckt, som formulerats först efter andra världskriget, fast det är klart att folk haft en intuitiv förståelse för det också tidigare.

Nu kommer många läsare att sitta och googla och fundera på vilken av makarna som var Märtas stora passion, och vem Fanny var och vilka som är dina släktingar i livet och så vidare.

– Att vem är den där finlandssvenska katolska violinisten, ja hur många finns det? Jamen det får de göra om de tycker att det är roligt. Vi är alla bara människor och samma känslor har de flesta av oss hur som helst.

Och vad säger släkten? Vet de vad du håller på med?

– När jag började med det här hade jag inte en tanke på publicering, jag ville bara få det ur mig för att det störde mig. Men så småningom började jag tänka på den levande släkten hela tiden. Det här är inte Knausgård direkt men en del handlar om levande människor, och Svenskfinland är litet. Mina föräldrar har fått läsa, och mina syskon, och föräldrarnas syskon. Och jag har blivit så glad över deras reaktioner, de har svarat att de blivit rörda, att det fått dem att gråta och minnas, och de har berättat mer, "det här märker jag att du inte visste".

– Jag har också funderat mycket på att det är ganska fräckt av mig ändå att skriva om mina döda släktingar. De kan ju inte säga emot. Är det fel att kedja fast dem vid de här bilderna? Jag har använt dem för min egen terapeutiska process, för att förstå mig själv och bearbeta sånt som är viktigt för mig, och nu tänker jag dessutom publicera det. Jag kan inte alls veta vad de skulle tycka om det.

Ett tema i boken är också din lilla känsla av utanförskap. Vinsten med den är kanske just behovet att ta reda på, fråga, formulera det som inte är självklart. Men varifrån kommer den?

– Jag det kan man undra, på många sätt är jag ju så där stadigt och solitt finlandssvensk och så vidare. Men nej, där finns den "finlandssvenska blicken", som jag inte fick av min mamma som kom från en mera finsk släkt fast hon talade svenska. Och alla separationer och fragmenten som bildades när familjerna omformades, de ledde till att en massa uttryck för tradition och familjetillhörighet föll bort. En sån sak som födelsedagstårtan som farmors syster bakade till alla – utom till mig och mina syskon, för vi var liksom en annan gren ... Så nej, jag har aldrig känt att jag liksom självklart är någon kulturell arvtagare till de där finlandssvenska kultursläkterna vars namn står där i släktträdet. Dessutom var jag hysteriskt blyg som barn, och då kan man snabbt känna sig utanför.