Förlorat hemland

Utan hemland. Hamdi skulle vilja bli fotbollsspelare, men det kan han inte. ”Sahrawierna har inget land som jag kan representera.” Bild: Sanni Seppo

Adrian Paci är i stort sett den enda av fotograferna på utställningen som har egna erfarenheter av att fly från sitt hemland.

Festivalen för politisk fotografi 2016

Hemland

Finlands fotografiska museum, Tallbergsgatan 1. Till 30.4.2016.

Det hjälps inte. När jag ser på dokumentärfotografi saknar jag ofta en berättande text. Kanske är det nyfikenheten. Inför Danila Tkachenkos fotoserie av eremiter i Rysslands och Ukrainas skogar vill jag veta hur och varför de lever som de gör, och hur det påverkar dem. Här finns många svar faktiskt i bilderna. En man med bar överkropp håller osäkert upp en mycket liten fisk. En annan samlar ris med blicken stirrig av skygg vaksamhet. Hur kunde han svara bättre på frågorna? 

Tkachenko romantiserar verkligen inte livet på naturens villkor, ändå finns här en också en samhörighet mellan människa och miljö, ett slags trygghet i isoleringen. Man anpassar sig, bygger ett hem i urholkningen i en grotta eller sover på en mossig kullfallen stam.

Förstummande vacker öken

Hemland är temat för årets festival för politisk fotografi, och för många är det förlorat. Hamdi skulle vilja bli fotbollsspelare när han blir stor, men det kan han inte. "Sahrawierna har inget land som jag kan representera." Sanni Seppo har fotograferat i ett flyktingläger i Algeriet, dit många flydde från Västsahara när området invaderades av Marocko 1975. Sanni Seppos bilder är genomgående förstummande vackra, med vida vyer i glödande ljus. Det är underskönt, utifrån sett, utan att för den skull försköna situationen. Stjärnhimlen är magnifik ovanför Hamdi, och den får begreppet hemland att inbegripa hela vår planet. Men det som står till buds för pojkarna är en bit öken kallad Djävulens trädgård.

Från ovan ser vi människorna på en överfull båt på Medelhavet. De har just upptäckt helikoptern – de är räddade. Massimo Sestinis prisbelönta bild gav upphov till kampanjen Where are you? där man nu försöker hitta personerna på båten, för att höra hur det gått för dem. Ett sätt att komma ner från perspektivet från ovan, bra!

Obehagligt mellantillstånd

Hemlandstemat handlar till stora delar om de aktuella flyktingfrågorna. Vad jag kan se är det endast en av huvudutställarna som har egna erfarenheter av att fly från sitt hemland, förutom att i ett par helheter ingår andra fotografers bilder.

Adrian Paci flydde från Albanien till Italien 1997. Han använder sin egen historia i fotoserien Back Home, där hans vänners familjer fotograferats i en studio med målningar som föreställer deras hem i Albanien i bakgrunden. Målningarna är spöklikt gråaktiga. Något håller på att dö.

I en video kliver en grupp människor långsamt upp på trappan till ett flygplan. Men något plan finns inte där, utom de som passerar förbi i bakgrunden. Paci fångar en absurd, aningen mardrömslik situation: ett mellantillstånd där inget kan hända. Det är förstås en iscensättning, men han dokumenterar en verklig känsla.

Jag förmodar att det är den egna erfarenheten som ger Pacis helhet ett eget, lätt klaustrofobiskt uttryck. Känslan av stagnation i videoverket Centro di Permanenza temporanea får maktlösheten att krypa sig på. Hans verk känns synnerligen nödvändiga på den här utställningen.

Brutal behandling

Inte för andra skulle hålla störande distans till ämnet. Katja Tähjäs bilder av papperslösa är visserligen i första hand poetiskt stämningsfulla, men det kontrasteras med bildtexter som tar upp de fotograferades brutala upplevelser. "I Helsingfors blev jag slav."

Med ett tiotal fotografer – det är egentligen tio olika utställningar – på fotomuseet möter betraktaren en stor mängd människoöden. Många av serierna är dessutom mycket genomtänkta och välbearbetade. Det enda raka är att dela upp det på flera besök. Ett par projekt finns också i bokform. I Tähjäs vackra bok Paperittomat (2010) är de papperslösas berättelser skrivna av Kaisa Viitanen.

På utställningen finns också fotografier av Laura Böök, Maria Gruzdeva, Mattia Insolera, Miia Autio och Oksana Yushko.

Synnöve Rabb Konstredaktör

Aktia hjälper dig att tänka framåt

De flesta finländare har idag koll på att hem, fritidsbostad och fordon behöver försäkras för att hålla ekonomin i balans om allt inte går som planerat. När det kommer till personförsäkringar är läget ett annat. Jämfört med många andra länder har Finland ett bra socialskydd och många förlitar sig på att man får tillräckligt stöd för att klara sig ekonomiskt om något allvarligt inträffar. Men hur långt räcker socialskyddet egentligen? Hur påverkas livet om man insjuknar allvarligt och inte längre kan arbeta? Klarar sig familjen ekonomiskt utan en förälder? 9.4.2020 - 00.00

Mer läsning