Klimatmötet slut efter maratonuppgörelse – Tiilikainen nöjd med utfallet

Ungdomarnas budskap om en tuffare klimatpolitik följer vetenskapens råd, men diplomaterna på FN:s klimatmöte har väldigt svårt att omsätta den politiska vilja de talar om i det textdokument som ska styra Parisavtalet. Bild: Lehtikuva/AFP Photo/Bodo Marks

Det krävdes 30 timmar av oavbrutna, extra överläggningar innan FN:s klimattoppmöte klubbades i Polen sent på lördagen. Finlands miljöminister Kimmo Tiilikainen jublar åt att Parisavtalet fick en regelbok som gäller alla parter.

Parisavtalet lever.

Så kan man sammanfatta kontentan av det viktigaste enskilda klimatmötet som hållits efter Paris 2015. Förhandlarna i Katowice behövde 30 timmar extra tid på sig innan de lyckades klämma fram ett regelverk som säger hur det globala klimatavtalet ska tillämpas.

Polenmötet var synnerligen tekniskt eftersom man mest mejslade fram detaljerade regler, men det var desto viktigare att regelverket skulle bli stabilt. Och det blev det, även om nästan ingenting hände på andra fronter.

– Reglerna är starka, lika för alla och tydliga. De möjliggör en fullskalig implementering av Parisavtalet. Detta var EU:s och Finlands centrala målsättning, säger miljöminister Kimmo Tiilikainen (C) som var med också i Frankrike för tre år sedan.

– En kärna i Parisavtalet är att den skarpa gränsen mellan utvecklade och utvecklingsländer slopas, det säger reglerna i klartext. Klimatåtagandena gäller alla, säger han.

Kina höll länge och väl på att de mindre utvecklade länderna ska få agera enligt lösare regler. Kompromissen blev att alla ska spela enligt de tuffare reglerna senast 2024. Den här flexibiliteten behövs för att de flesta av världens länder i dag inte har kapacitet att mäta och rapportera sina utsläpp lika detaljerat som exempelvis Finland.

Det var en svår tvist men den skulle inte ha krävt förhandlingar dygnet runt på slutet. I stället blossade en annan tvist upp då Brasilien krävde det omöjliga angående reglerna för så kallade marknadsmekanismer.

Det här gäller den internationella handeln med kolkrediter, som påbörjades redan under Kyotoprotokollets tid, ofta med ett verktyg kallat Clean Development Mechanism (CDM). Det går ut på att man genom diverse åtgärder ska kunna minska utsläpp i andra länder om det är billigare än att göra det hemma.

Tanken är bra, men CDM har inte lett till den "rena" utveckling namnet antyder. Det beror på att både det land som finansierat en utsläppsreducerande åtgärd och det som har implementerat den har tagit åt sig äran för utsläppsminskningen. Det har hänt att två länder har rapporterat en och samma utsläppsminskning, att en åtgärd har räknats dubbelt.

Därför var de flesta länder benhårda med att avstyra alla möjligheter till liknande arrangemang under Parisavtalet. Utom Brasilien, som tvärtom jobbade stenhårt för luddiga skrivningar. I Brasilien pågår massor av CDM-program, men övriga världen är mån om att avveckla dem.

Först siktade man på en kompromiss där Brasilien skulle tillåtas slutföra alla pågående CDM-program men inte påbörja nya. Det ville sig inte. I stället strök man så mycket som möjligt om marknadsmekanismer i texten och enades om att ta den här frågan under nästa års klimatmöte i Chile.

– Det är bättre att regelboken inte säger något alls om marknadsmekanismen än att vi har en dålig regel, ett enormt kryphål, i en annars hygglig regelbok, säger Finlands chefsförhandlare Outi Honkatukia.

Hennes bedömning att regelboken är hygglig delas av ganska många. Kritik riktas då mot att allt som inte var direkt kopplat till regelboken stod och stampade i Katowice. Man är överens om att alla länder ska höja sin ambitionsnivå 2020 – alltså lova tuffare utsläppsminskningar än under den första omgången av Parisavtalet – men den processen sackade efter i Polen.

– Regelboken möjliggör tillräckliga klimatåtgärder, men den sätter ingen fart på dem, säger Otto Bruun på Finlands naturskyddsförbund.

De flesta är ändå överens om att det blir läge att höja ambitionerna i september nästa år då FN:s generalsekreterare har kallat till ett extra klimattoppmöte. Här har EU och de länder som är med i en koalition för högre ambitioner lovat att föregå med gott exempel. Otto Bruun uppmanar Finland att gripa chansen under sitt EU-ordförandeskap nästa höst och driva upp ambitionsnivån. EU:s nuvarande löfte att minska utsläppen med 40 procent till 2030 ska skärpas, men frågan blir förstås hur mycket.

– EU måste höja målet till över 60 procent 2030, säger Bruun.

Parlamentet har flaggat för 55 procent, men frågan är om man får kommissionen och framför allt ministerrådet med sig. Mycket beror på utfallet i EU-valet nästa vår.

Kim Herold: ”Motorsängen hjälper mot snarkningarna”

Musikern Kim Herold, även känd från tv-programmet Selviytyjät, har märkt att en bra säng gör det lättare att återhämta sig och att den till och med förebygger idrottsskador. 5.11.2019 - 14.22

Mer läsning