Filmfredag: Förföriska kvinnor

Bild: Cata Portin

Det fanns en tid när homosexuell och lesbisk kärlek på film presenterades som ett problem – för omgivningen, huvudpersonerna och publiken.

Författaren Patricia Highsmith var ung och fattig och juljobbade på ett varuhus på Manhattan 1948 för att få ihop lite pengar. En stressig dag såg hon en elegant, blond dam i minkpäls, obestämt letande efter något bland dockorna på leksaksavdelningen. Med ett frånvarande uttryck daskade kvinnan sina handskar mot handen alltmedan hon vandrade bland hyllorna.

Synen av den vackra kvinnan etsade sig fast hos Highsmith som enligt egen utsago gick hem och "kände sig konstig och yr". Redan samma kväll skrev hon ett utkast till en roman med titeln The Price of Salt. Romanens tema är lesbisk kärlek mellan den erfarna överklasskvinnan Carol och den allvarliga och fattiga Therese. Temat var känsligt och romanen utkom under pseudonym. I dag är den känd under titeln Carol.

Om en vecka har filmen Carol, regisserad av Todd Haynes och med Cate Blanchett och Rooney Mara i huvudrollerna, äntligen biopremiär i Finland.

Patricia Highsmiths Carol är en attraktiv kvinna som inte böjer sig för normerna och som vägrar låta kurera sig eller skämmas. Hon är oemotståndlig.

Det fanns en tid när homosexuell och lesbisk kärlek på film presenterades som ett problem – för omgivningen, huvudpersonerna och publiken. En homosexuell person var aldrig livsbejakande men ofta självmordsbenägen, ibland frånstötande.

Och hur många filmer om aidssjuka homosexuella har vi inte vid det här laget matats med? Därmed inte sagt att många av dem inte har varit bra – filmer som Philadelphia och tv-serierna Torka aldrig tårar utan handskar och Angels in America är tvärtom otroligt fina produktioner.

Men filmer där homosexuella personer beskrivs som normala människor som lever en vardag som är lika mångskiftande eller enahanda som den heterosexuella vardagen har varit sällsynta.

Fint har den aspekten skildrats i The Kids Are All Right. Här möter vi ett strävsamt par, spelat av Julianne Moore och Annette Bening som tillsammans med sina barn lever som vilken kärnfamilj som helst.

Men när de två tonårsbarnen vill komma i kontakt med mannen som fungerat som spermadonator för mammorna Nic och Jules påverkas hela familjen förstås. De problem som därmed uppstår finns i de flesta familjer, eftersom föräldrar oberoende av om de är homo- eller heterosexuella, tenderar att ruva på hemligheter som de inte vill delge sina barn.

Carol utspelar sig på 1950-talet då homosexualitet alltjämt klassificerades som ett brott, alternativt sinnessjukdom, i USA. Den stora vändningen kom först 2013 då president Barack Obama i sitt andra installationstal deklarerade att de homosexuella ska ha samma juridiska rättigheter som övriga amerikaner.

Endast en fjärdedel av huvudrollerna i amerikanska filmer spelas av kvinnor och nu undrar jag hur den amerikanska filmakademin tänkte när den nominerade årets Oscarskandidater.

Om två veckor möts den amerikanska filmvärlden till glamorös Oscarsgala i Hollywood. Av någon obegriplig anledning finns Carol inte med bland de åtta filmer som nominerats i kategorin Bästa film. Kan förklaringen vara så enkel som att erotisk glöd mellan kvinnor alltjämt är för svårsmält för akademins gubbar?

Lyckligtvis är Cate Blanchett och Rooney Mara nominerade i varsin kategori. Jag håller tummarna för dem båda.

Annika Hällsten Reporter

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33