Förblindas inte av de höga arbetspensionsfonderna

Kanske vi ännu får kämpa för att ens få hålla kvar det brutna indexet.

Leif Jansson har åter aktiverat sig angående pensionsindexet (HBL 16.11). Senast diskuterade vi samma sak i denna spalt i mars 2016. Nu föreslår Jansson att vi tar i bruk det så kallade halvvägsindexet, men för övrigt finner jag inga nya argument i hans text och borde därför inte skriva något eftersom jag redan har presenterat mina argument 2016. För säkerhets skull påminner jag läsarna om några centrala fakta.

Jansson påstår att det nuvarande indexet utarmar pensionärerna. Arbetspensionsindexet garanterar att pensionen följer inflationen samt ger därutöver 20 procent av lönernas realökning. Pensionerna stiger alltså, fastän sakta, i jämförelse med levnadskostnaderna. Det föreslagna halvvägsindexet gör det förstås en aning bättre, frågan är bara varifrån man kan ta pengarna. Med detta års prognossiffror, löneutveckling 2,1 procent och inflation 1,5 procent, ger nuvarande index cirka 1,6 procent och halvvägsindexet 1,8 procent. På en pension på 1 300 euro blir påslaget antingen 20,80 euro med nuvarande index eller 23,40 euro för det föreslagna nya. Ingenting revolutionerande på individnivå.

Arbetspensionsfondernas totala storlek är kring 200 miljarder euro – en enorm penningsumma. Den bör dock jämföras med pensionsansvaret som består av alla nuvarande pensionärers kommande utbetalningar på cirka 700 miljarder euro. Pensionsavgifterna som arbetsgivare och arbetstagare tillsammans betalar in (25,7 miljarder euro 2017) till pensionsförsäkringsbolagen har fram till 2013 räckt till för att täcka utbetalningarna (27,5 miljarder euro 2017). Efter det är utbetalningarna större, skillnaden tas från de fonderade medlen. Så kommer det att vara tills vi i de stora åldersklasserna avlägsnar oss från pensionärskåren. De placerade medlen har oftast gett en reell avkastning, dock inte alltid och hur framtiden ser ut vet nog varken Jansson eller jag. Jag uppmanar till försiktighet så att även våra barn och barnbarn skall ha förmånen av en rimlig pension.

De låga pensionerna är naturligtvis ett stort problem. Av de vilkas totalpension understiger den statistiska fattigdomsgränsen kring 1 300 euro får de flesta även folkpension. En indexhöjning nyttjar endast dem som får den större delen via arbetspensionen. Folkpensionen följer endast inflationen. Totalt sett ger en indexhöjning den bästa utdelningen åt dem som har en större pension. Två tredjedelar av nyttan går till dem som ligger över 1 300 euro per månad. Ett mycket oekonomiskt sätt att råda bot på de låga pensionerna. Det effektivare sättet är att satsa pengarna via statsbudgeten, då kan man effektivare förbättra de låga pensionerna. Hur man kan fixa det har en viss vänsterpolitiker lovat klara av. Kanske Äldrerådet i Mariehamn har funnit en ny idol?

Jag hoppas att vi kan finna lösningar som hjälper dem som har en låg pension. Men vi får inte förblindas av de stora summor som presenteras. De kommande årens utgifter är också enorma. Dessutom kastar de färska befolkningsprognoserna dystra skuggor över pensionssystemets hållbarhet. Kanske vi ännu får kämpa för att ens få hålla kvar det brutna indexet.

Peter Rehnström Helsingfors

En summa i texten korrigerad 22.10, klockan 10.10.

Trädgårdsstaden har kvar sin charm

På 1950-talet gjorde den moderna trädgårdsstaden Hagalund finländsk stadsplanering världsberömd. I dag är det både gammalt och nytt boende som får bostadsköpare att vända sina blickar hitåt. 3.9.2019 - 09.17

Mer läsning