Förälder besviken på konfirmationsläger – "Som från ett annat århundrade"

Konfirmanderna delades i grupper enligt kön och stämningen var sträng och konservativ. Så upplevde en förälder konfirmationslägret som ordnades av Johannes församling.De tre svenskspråkiga Helsingforsförsamlingarna anordnar alla sina konfirmationsläger på Lekholmen – men lägren skiljer sig från varandra.

Fakta

Helsingfors svenskspråkiga församlingar

Johannes församling i södra Helsingfors.

Matteus församling i östra Helsingfors.

Petrus församling i norra Helsingfors.

HBL har talat med en förälder till en konfirmand som i sommar gått på ett konfirmationsläger ordnat av Johannes församling. Enligt föräldern, som vill vara anonym, hade den andliga delen av lägret inte motsvarat familjens förväntningar och stundvis hade konfirmanden känt sig obekväm under lägret. Under föräldrarnas besök till lägret på Lekholmen upplevde de att det förekom en tydlig indelning av konfirmanderna enligt kön och att stämningen var onödigt sträng och konservativ.

– Vi var väldigt överraskade och skulle gärna ha sett mera värme då det ändå är frågan om unga människor. Det var som att kliva in i ett annat århundrade. I kapellet satt pojkarna på ena sidan och flickorna på andra sidan och jag kände mig felplacerad då jag uppenbarligen befann mig på fel sida, säger föräldern.

Att församlingen har den så kallade tidebönen som en del av gudstjänsterna kändes märkligt för familjen, som säger att de inte var medvetna om detta särdrag. Vid flera tillfällen ingick korstecken och någon form av bugande i gudstjänsten, vilket familjen upplevde väldigt främmande.

– Jag associerar bugandet med underkastelse och det kändes inte alls bra. Min partner är medlem i en annan församling och undrade vart vi riktigt skickat vårt barn.

Bortsett från den andliga delen upplevde familjen att stämningen på Lekholmen var god, och framför allt hjälpledarna gjorde ett väldigt gott intryck på föräldrarna.

– Det var med väldigt motstridiga känslor som vi åkte hem. Även andra föräldrar hade upplevt den andliga delen och indelningen enligt kön som lite märklig. Vårt barn har också motstridiga känslor om upplevelsen, men det kanske är normalt för en tonåring. Om vi skulle fatta beslutet om konfirmationsläger nu tror jag att vi skulle välja annorlunda.

Föräldern skulle gärna se att församlingarna öppet talar om upplägget på lägren och för fram sina värderingar. Då de flesta institutioner i samhället frångått en strikt könsuppdelning undrar föräldern varför Johannes församling delar upp konfirmander i flickor och pojkar.

– Jag deltog på de föräldramöten som församlingen ordnade men om tidebönen nämndes där gick det nog förbi för mig. Som församlingsmedlem känner jag mig nästan lite lurad. Jag upplever att lägren är ett ypperligt tillfälle för församlingarna att få nya medlemmar men åtminstone med vårt barn gick de nog miste om det.

På Lekholmen får alla vara sig själva och bekanta sig med nya människor. Från vänster: Ungdomsarbetsledaren Daniel Jakobsson, Tindra Sederlöf, Ville Valtanen, Julius Wicklund, Amanda Fredriksson och Patricia Högnabba. Bild: Leif Weckström

"En urgammal tradition"

Johan Westerlund är kyrkoherde vid Johannes församling och leder konfirmationsläger på Lekholmen.

– Tidebönen är en urgammal tradition inom kyrkan, som bygger på att ha olika andakter under olika tider på dygnet. Där ingår växelläsning, läsning av bibeltexter och sång. Det är en fast form och där finns inga betraktelser eller fribön, säger han.

Westerlund förklarar att det är en tradition på Lekholmen att andakterna följer tidebönsmönstret, och en av orsakerna till att Johannes församling har delar av tidebönen är uttryckligen för att bevara en gammal tradition. Församlingen har alltså inte fattat ett aktivt beslut om att införa tidebönen som en del av andakterna.

– Vi upplever att det är en välfungerande form då den är ganska strikt och fast och när man väl kommer in i den kan man vila i den. Tidebönerna är kanske inte moderna till sitt formspråk men de är på ett sätt också tidlösa. Jag tror att det kan väcka en del reaktioner och kännas främmande för den som sporadiskt deltar på en enstaka andakt.

Westerlund säger att församlingen ibland får respons om tidebönen och att traditionen då och då diskuteras, precis som vilken som helst del av andakterna. Däremot kommer han inte på att konfirmander eller deras föräldrar skulle ha gett respons om tidebönen. Eftersom församlingen ordnar informationsmöten för föräldrar och konfirmanderna deltar på helgläger i januari, där tidebönen ingår, anser han att traditionen borde vara bekant redan innan själva lägret.

– På föräldramöten presenterar vi bland annat vårt gudstjänstliv, men tyvärr är det många föräldrar som inte deltar på möten. Men det är klart att om någon upplevt saken på ett annorlunda sätt så har vår information inte nått ut.

Konfirmationslägrens program är inte teologiskt konservativt på något sätt, säger han.

– Ungdomarnas värld är väldigt dynamisk och ändras snabbt. Vi är väldigt mycket i tiden med det vi undervisar och i år har vi exempelvis med anledning av metoo-uppropet ändrat på vår verksamhet så att vi inte över huvud taget har sådant program där det inte finns vuxna ledare med.

Att män och kvinnor sitter skilt under andakten hör till tidebönstraditionen, men enligt Westerlund är det inget som församlingen måste hålla fast vid.

– Det är en del av tidebönen men det behöver inte vara det. Jag tror att vi kommer att frångå den delen eftersom vi lika väl kan ha växelläsning mellan höger sida och vänster sida. Könsnormen är så uppluckrad i dagsläget att det här är något som vi behöver diskutera.

Han berättar att saken inte har problematiserats tidigare men i år har frågan dykt upp.

Konfirmander och deras föräldrar ska inte vara rädda för att kontakta församlingen och Westerlund understryker att han välkomnar all diskussion om konfirmationslägren. Han tycker det är synd att föräldrarna hellre kontaktar HBL än församlingen.

– Responsen från föräldrarna skulle gärna få vara aktivare än vad den är i nuläget.

"Varm och välkomnande"

När HBL besöker Lekholmen pågår ett konfirmationsläger av Matteus församling.

Tindra Sederlöf och Julius Wicklund har endast varit på holmen i ungefär ett dygn men under den korta tiden har de hunnit bli hemmastadda och beskriver stämningen som varm och välkomnande.

– Det känns som att jag kan vara mig själv och gå fram till vem som helst och tala med dem. Väldigt annorlunda än i skolan, säger Wicklund.

Även om vädret är mulet och regnigt ler de flesta konfirmanderna och skämtar med varandra. Hjälpledaren Amanda Fredriksson säger att gemenskapen på "Lekis" är något som alla talar om och känner till.

– Alla kommer överens med alla och man blir kompis med många nya människor som man inte känt sedan förut, säger hon.

Ville Valtanen är ett par år äldre och i år jobbar han som ung ledare på holmen. Han har erfarenhet av de olika Helsingforsförsamlingarnas sätt att ordna konfirmationsläger.

– Om man endast hör rykten av andra unga kan det lätt kännas som att det finns väldigt stora skillnader mellan de olika församlingarna. Efter att jag jobbat på holmen samtidigt som Petrus församling höll ett läger började jag förstå deras sätt att göra saker, till exempel. Det finns väldigt fina människor i alla församlingar, säger han.

Valtanen gick inte i konfirmationsundervisning på Lekholmen och var inte särskilt övertygad av erfarenheten. Han valde ändå att gå hjälpledarutbildningen och fick genom den uppleva den berömda Lekisgemenskapen.

– Jag fick inte så mycket ut av mitt konfirmationsläger men däremot har hjälpisverksamheten varit väldigt givande och det kan jag rekommendera för alla, säger han.

Pastor Patricia Högnabba på Matteus församling uppmanar konfirmander att återvända till Lekholmen om de upplever att de behöver reflektera kring sin tro. Kritiken som vi återger i den här artikeln riktar sig inte mot hennes församling. Bild: Leif Weckström

Ingen isolerad bubbla

– Jag har inte deltagit på de övriga Helsingforsförsamlingarnas läger men säkert finns det skillnader. Å andra sidan finns det också skillnader mellan våra olika läger. Det beror på vem som är ledare – såklart sätter man sin egen prägel på lägren, säger Patricia Högnabba, pastor vid Matteus församling.

Enligt Daniel Jakobsson, ungdomsarbetsledare vid Matteus församling, är konfirmanderna utgångspunkten för hela verksamheten.

– Vi utgår från deras kultur och vill inte att våra läger blir väldigt annorlunda från deras vardag. Därför använder vi till exempel musikvideor som de känner igen i undervisningen. Genusfrågan är också väldigt viktig för oss – ingen ska behöva känna sig obekväm, säger Jakobsson.

Högnabba håller med och tillägger att församlingen vill på bästa möjliga sätt ta hänsyn till olika könsidentiteter och sexuella minoriteter.

– Det ska vara möjligt att välja ett sådant boendealternativ som man är bekväm med till exempel. Och dessutom diskuterar vi alla dessa frågor i undervisningen.

Medan de svenskspråkiga församlingarna har sina egna läger på Lekholmen ordnar de utöver den egentliga konfirmationsundervisningen en gemensam öppen verksamhet, som är väldigt populär bland ungdomarna.

– Huvudsyftet är att ungdomarna kan återvända till holmen och fortsätta med sin process. Många upplever Lekholmen som ett ställe där man kan reflektera över sin tro men den positiva sidoeffekten är att man kan delta på en annan församlings läger. Då får man uppleva något annat, vilket utvidgar perspektivet på vad tro kan vara, säger Jakobsson.