För få söker jobb som lärare och sjukskötare – ett reellt välfärdshot

Bild: Kristoffer Aberg / HBL Arkiv

En färsk barometer visar att det finns för få sökande till lediga jobb i kommunerna. På ett enda år har problemet vuxit ordentligt.

Det är de förtroendevalda i kommunerna som har svarat på barometern. Bakom enkäten står Keva, tidigare Kommunernas pensionsförsäkring. Barometern gjordes under tre veckor i oktober. Beslutsfattarna i kommunerna valdes i juni, men samma barometer gjordes för ett år sedan med dem som då satt på motsvarande poster. Problematiken är inte ny, men det oroande är att situationen tycks ha försämrats klart på bara ett år.

Ungefär två tredjedelar, det vill säga 65 procent, svarade i oktober i år att det finns för få sökande till lediga jobb i kommunerna. En knapp tredjedel ansåg att det finns tillräckligt med sökande.

I fjol var det 42 procent som uppgav att ansökningarna till de kommunala jobben är för få. Ökningen är anmärkningsvärd och oroväckande.

Problemet finns i hela landet men det är allra störst i de stora städerna. Hela 76 procent av beslutsfattarna där uppgav att det fanns för få som sökte jobben. Störst är problemet i Österbotten, Egentliga Finland och Nyland.

Man kan förstås fråga sig hur väl de kommunala beslutsfattarna, särskilt de som är nya, känner till situationen. Men även KT, de kommunala arbetsgivarna, är bekanta med arbetskraftsbristen.

Föga överraskande är det främst social- och hälsovården som drabbas. Sjukskötare, läkare och socialarbetare är svåra att få tag på och tjänster blir obesatta. Men det är ont om även småbarnspedagoger och lärare.

Det handlar om en ond cirkel. Om man inte får in nya personer på lediga jobb ökar bördan på dem som finns kvar och risken för utmattning och sjukskrivningar bland dem ökar. Det minskar i sin tur antalet intresserade sökande.

Delvis kan man här se en internationell trend. I USA talar man om det stora avhoppet, som Lena Skogberg skrev om i en krönika i HBL för en månad sedan. Det finns tecken på att trenden har nått även Finland. Vi ser i fackliga enkäter att höga andelar lärare och sjukskötare svarar jakande på frågan om de har funderat på att byta jobb. Givetvis är det en sak att tänka tanken och en helt annan sak att förverkliga den. Men både bland sjukskötare och läkare i arbetslivet syns trenden. Pandemin har förstärkt tanken på att arbetet inte är en så viktig del av livet.

Å andra sidan har antalet sjukskötare och andra vårdare som är kommunalt anställda ökat under de senaste 20 åren – här syns inte tecken på branschbyten eller avhopp. Men bristen är ändå ett faktum – eftersom behovet av vård och vårdpersonal ökar i och med att vi lever längre.

Det är oroväckande att andelen sjuksköterskestuderande som överväger att hoppa av har vuxit. I Finland gäller det 26 procent, i Danmark redan 40 procent.

Vi har ingen tid att förlora. Kommunerna står för en stor del av de tjänster som vi kallar välfärdstjänster – sjukvård, småbarnspedagogik och skola. Om det inte finns människor som sköter välfärden – ja, då är vår välfärd inte intakt.

Förutom avhoppartrenden står vi inför en pensioneringsvåg. De årskullarna som redan har gått i pension eller snart ska göra det är dessutom större än de årskullar som kommer efter dem. Social- och hälsovårdsministeriet har nyligen tillsatt en arbetsgrupp, vars uppgift det är att fundera på vad som måste göras för att garantera att vi har tillräckligt med personal inom social- och hälsovården.

Vad finns det då för botemedel? Högre löner för ett livsviktigt arbete, som dessutom kräver en rätt lång utbildning är en lösning – men den är samtidigt problematisk för kommunerna och de framtida välfärdsområdena, som ska ansvara för vården. Pengarna växer inte på träd – men vi kan inte heller riskera att bli utan den här personalen.

Utbildningsplatserna måste bli fler. På sikt får man då in fler i de här branscherna – men det förutsätter att folk trivs på jobbet och inte körs slut.

Utbildningsvägarna kan också bli fler. En del kan utbildas inom ramen för läroavtal, som Esko Aho nyligen föreslog.

Utländsk arbetskraft är en lösning, men med tanke på språkinlärningen är det ingen snabblösning.

Det går också att försöka locka pensionärer att på deltid återvända till sina tidigare jobb. Kevas föregående enkät visade att det finns ett intresse bland pensionärerna. Intresset kan växa ytterligare med morötter som sänker skatterna för sådant jobb.

Och sist, men inte minst: folk måste trivas på jobbet.

Nu gäller det för kommunerna att värna om dem som i dag är anställda och jobba för bättre trivsel och en arbetstakt som inte kör slut på de anställda.

Susanna Ginman Chef för opinionsavdelningen

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Diamanter är det ultimata vintageköpet

Mer läsning