För alltid relevanta Alanis Morissette

Alanis Morissette avslutade Pori Jazz med energi, hitlåtar och sällan skådad publikkärlek.

Alanis Morissette

Pori Jazz, 21.7

Tre minuter innan Alanis Morissettes spelning på Pori Jazz ska börja applåderar publiken ivrigt i takt framför scenen. Det är en heterogen folkmassa på plats – varken ålder eller kön verkar spela någon roll när den kanadensiska popartisten ska uppträda som huvudartist på festivalen.

När musiken börjar utbrister en person i publiken "Nä, nu blir jag emotionell här" och strax därefter stiger Morissette ut på scenen. Hennes karakteristiska svarta hår har klippts kort och de tidigare hippieaktiga kläderna är utbytta mot läderbyxor och en vit kavaj. Hon inleder låten All I Really Want med att spela munspel och gå fram och tillbaka på scenen i lugn takt.

Hon markerar kanske med den nya stilen att hon inte är samma Morissette som för 20 år sedan, när hon bland annat spelade i Finland senast. Samtidigt har hon fortfarande sina små ryckningar med huvudet och gester med fingrarna, för att inte prata om rösten förstås, som inte kan förväxlas med någon annan artist.

Stensäker sång möter Morissettes energi

Under Pori Jazz sista festivaldag har den stora scenen värmts upp väl av artisterna Katie Melua och Jessie Ware. Den brittisk-georgiska Melua imponerade med sin glasklara röst och vackra sång på ett sätt som få andra artister gör. Soulpopartisten Ware använde däremot sin starka röst och sina unika låtarrangemang för att hänföra hela festivalområdet. Morissette är således bara en av höjdpunkterna på en redan lyckad festivaldag.

Däremot har Morissette en helt annan energi på scenen än de tidigare akterna haft. När hon når slutet av sin inledande låt går hon ner på knä och ser genuint glad och tacksam ut när hon tar emot publikens applåder. Däremellan spelar hon gitarr, dansar runt på scenen och slänger ut höga toner som om de inte krävde någon ansträngning.

Morissettes band är också en positiv överraskning. Trummisen ser ut som en galen vetenskapsman när han slår med trumpinnarna och de övriga musikerna rör sig minst lika livligt som Morissette på scenen.

Hitlåtarna i centrum

Innan konserten var jag aningen orolig över hur Morissette skulle lägga upp spelningen. Med en karriär som sträcker sig 23 år tillbaka har hon många alternativ. Eftersom hon enligt uppgift också ska släppa ett nytt album i höst hann jag tänka att hon kanske kommer fokusera på nya låtar, vilket kunde ha varit något av en besvikelse.

Dessa farhågor var slutligen obefogade. Under en och en halv timme är det Morissettes mest kända låtar som står i centrum, och majoriteten av dem är från albumet Jagged Little Pill. Efter All I Really Want bränner hon exempelvis av 21 Things I Want in a Lover och Forgiven, och hon spelar få låtar från sina senare, mindre framgångsrika album.

Spelningen känns ändå inte tråkig, förutsägbar eller slentrianmässig. Morissette har en inlevelse i sången och elektricitet i kroppen – hon vet hur hon får med sig publiken. När hon sjunger långsammare låten Perfect blir ögonen mer seriösa och hon håller vad som känns som världens längsta ton. När hon spelar Head Over Feet har hon plötsligt tappat bort sitt munspel, men improviserar bara lugnt tills någon ger henne ett nytt.

Sällan hörd allsång

Morissette kör heller inte med något överflödigt publikfrieri. När hon pratar mellan låtarna håller hon det kort och tackar för det mesta bara sina bandmedlemmar. Innan hon spelar Everything vänder hon sig också till publiken. "Tack för att ni varit med på min resa de senaste 20 åren. Den här låten är för er", säger hon och flera åskådare är tårögda.

När det är dags för låten Ironic vänder hon micken mot publiken nästan lika mycket som mot sig själv. Alla kan texten och alla sjunger med. På den stora skärmen syns en tjej med en skylt som säger "You're my inspiration" (Du är min inspiration). När hon ser sig själv på skärmen syns euforin i ansiktet.

Det är en sällan hörd allsång som också fortsätter i följande låt, You Oughta Know, och efter att låten är slut håller Morissette triumferande upp armen i luften.

Rätt person att avsluta lördagen

Pori Jazz sista dag var unik för att arrangörerna för första gången lyckats boka enbart kvinnliga artister eller band frontade av kvinnor. Morissette känns slutligen också som rätt person att avsluta dagen.

När hon sjunger "Calling all woman haters" i Woman down påminner hon om att hon alltid haft feministiska budskap i sin musik. Trots att hon många gånger blivit förlöjligad över sina bittra sånger om ex-pojkvänner och om att bli dumpad har hon heller aldrig ursäktat sig.

Alanis Morissette är en säregen artist vars låtar känns minst lika bra och relevanta i dag. Det är också häpnadsväckande att unga som gamla kan samlas kring musiken. När hon avslutar med Uninvited och Thank U springer hon runt på scenen, slänger med armarna och gör piruetter. Hon gör slutligen resan till Björneborg mer än väl värd sitt pris.

Bild: Roni Rekomaa

Anna Lillkung Reporter

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33