"För alkoholister finns kliniker men för överviktiga finns ingenting"

Bild: Mikko Stig

Satu Kekki, som jobbar inom vården, ville genomgå en fetmaoperation för att sätta stopp för sitt jojobantande och förebygga fetmarelaterade sjukdomar.

Före operationen ska patienten gå ner minst sju procent av sin vikt på ett halvår för att bevisa sitt engagemang i de nya levnadsvanorna. Alla kommuner kan inte erbjuda hjälp för bantandet och om viktminskningen misslyckas förblir operationen för många bara en dröm.

Kekki måste vänta i flera månader på sin operation. Det gav henne envishet att gå ner 33 kilo.

– Primärhälsovården utgör en flaskhals i fråga om fetmaoperationer. De säger att man ska gå hem och banta och komma tillbaka om ett halvår. För alkoholister finns det kliniker men för överviktiga finns ingenting.

Pia Tuomainen var i operationskö 2011. Hon gick ner så mycket medan hon var i kö att hon inte längre uppfyllde kriterierna för en operation.

Ingreppet förblev en dröm och Tuomainen gick upp på nytt. År 2014 uppsökte hon läkare och krävde att bli opererad eftersom övervikten gjorde smärtan i hennes ben outhärdlig.

– Läkaren sade att jag får en remiss eftersom jag verkar vara bättre insatt i operationen. Hade jag inte beviljats operation då skulle jag antagligen inte kunna gå längre.

Tuomainen, som gick ner 60 kilo med hjälp av operationen, säger att attityden till dem fortfarande är negativ.

– Man tänker att fetman är självförvållad och att operationerna är att utnyttja samhällets pengar. Många tror att kilona stannar på operationsbordet eller att operationen är som att svinga en trollstav. Det här är inte en bantningsoperation. 

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33