Folkökningen driver på global vattenkris

En ökande efterfrågan på färskvattenresurserna gör vattenbristen till ett av världens stora problem. Hållbar vattenhantering förutsätter att politiker, tjänstemän, näringsliv och konsumenter tar större ansvar.

Vattenbristen ute i världen är ett komplicerat fenomen. Man kunde i och för sig påstå att den har varit värre förr, men samtidigt pekar mycket på att utmaningen bara blir svårare att hantera.

Vi tar den positiva sidan först: 2,6 miljarder människor har fått tillgång till rent vatten under de senaste 25 åren, och 2,1 miljarder har samtidigt fått tillgång till en toalett eller latrin, enligt FN-källor.

Bild: Ksf Media

Och så avigsidan: mellan 700 000 och 2 miljarder människor saknar, beroende på källa och räknesätt, tillgång till rent vatten. Varje dag dör 800 barn under 5 år i sjukdomar på grund av smutsigt vatten, enligt Unicef. Och över 70 procent av världens befolkning lider av vattenbrist under minst en månad om året, enligt Stockholm International Water Institute (SIWI).

Så hur ska man då förstå nuläget och framtidsutmaningarna? Karin Lexén, chef för SIWI:s internationella policyarbete, påminner om att tillgång till rent vatten handlar om mycket mer än dricksvatten för törstiga strupar. För att se den stora bilden ska man veta att hushållen i hela världen delar på bara en tiondel av det sötvatten människan konsumerar. Jordbruket och industrin utnyttjar lejonparten.

– När folkmängden ökar och fattigare länder blir mer industrialiserade ökar behovet av vatten inom jordbruk och industri. På sikt skapar det rent resursmässigt stora problem, säger Karin Lexén.

Törst i regnskogen

Dessvärre kommer folkökningen och industrialiseringen inte ensamma. Klimatförändringen och urbaniseringen bidrar ytterligare till att öka trycket på vattenanvändningen världen över. Enligt OECD kommer efterfrågan på vatten att öka med 55 procent mellan år 2000 och 2050, främst på grund av en ökning inom industri och energiproduktion. Och då ska vi minnas att vattenbristen redan är här.

Bild: Ksf Media

– Vissa regioner är svårt utsatta, inte minst Mellanöstern och delar av Asien som Indien och Kina, säger Karin Lexén.

Men att vattnet sinar är ingen orubblig naturlag, det handlar ofta om att vattenresurserna hanteras och förvaltas ansvarslöst.

– Det är viktigt att resurserna hanteras hållbart, för annars blir problemet värre, säger Lexén.

Ett exempel: Brasilien rår om en femtedel av världens färskvatten, men en del av befolkningen törstar ändå. Orsaken är enligt Världsbanken att vattnet inte nyttjas hållbart. Hela 72 procent av Brasiliens färskvatten används i jordbruket. Det äventyrar både hushållens och industrins tillgång. Brasiliens aluminiumindustri hotas indirekt av jordbrukets expansion, och då är det ändå industrin som ska stå för Brasiliens ekonomiska tillväxt.

Samtidigt påpekar Världsbanken att Brasiliens industri inte heller hanterar vattnet hållbart. Tvärtom släpper den ut tungmetaller som förorenar vattnet. I slumkvarteren i Rio saknas avloppshantering, vilket omvärlden kunde se under sommar-OS.

När Brasiliens regnskog skövlas för mer åkermark, när nötboskapsindustrin sväller och när klimatsystem rubbas ökar risken för vattenbrist framöver, påpekar Världsbanken.

Företagen vaknar

Vattenbristen i tredje världen har länge varit en miljö-, hälso- och människorättsfråga, men på senare tid har den också börjat uppfattas som en ekonomisk fråga. Under World Economic Forum presenterades en rapport som säger att vattenkrisen är en av de tre största enskilda riskerna under det närmaste årtiondet. Den är intimt kopplad till klimatutmaningen, som rankades som den största risken.

Bild: Ksf Media

– Vattenbristen börjar redan påverka den privata sektorns investeringar och tillväxtmöjligheter. Problemen kommer att öka om de inte åtgärdas, säger Karin Lexén.

Det finns politisk medvetenhet och inom näringslivet inser stora aktörer som Nestlé och Coca-Cola att de måste driva på utvecklingen. Vattenfrågan är viktig för deras affärer.

Det går att åtgärda problemen, men åtgärderna kräver politiskt mod och bättre styrmedel. En sak är att kräva att jordbruket och delar av industrin blir vattensnålare, nästa steg kunde vara att sätta en prislapp på vattenanvändningen.

– Inte så att de fattigaste skulle tvingas betala, men nog de stora användarna som jordbruket, industrin och energiförsörjningen, säger Lexén.

Enligt FN:s hållbarhetsmål som antogs för ett år sedan ska alla garanteras en säker tillgång till vatten, sanitet och hygien senast 2030. Målet omfattar också en förbättring av vattenkvaliteten och effektivare vattenanvändning. Detta är något hela världen har förbundit sig till.

Vatten och migration

Det ligger också i hela världens intresse – inte bara tredje världens – att få hållbarhet i hanteringen av vattenresurserna. Även den som inte bryr sig om andras törst inser säkert att där det inte finns vatten finns det inte heller mat, och där kan ingen bo. Forskarna vid SIWI noterar att det finns kopplingar mellan vattenbrist och migrationsströmmar, men slutsatserna är försiktiga.

– Vi kan se att en brist på vatten bidrar till oroligheterna i vissa områden, men man kan inte säga att vattenbristen är en direkt orsak till migrationen från Mellanöstern till Europa, här är de politiska faktorerna mer avgörande, säger Karin Lexén.

Bild: Ksf Media

Däremot är det klart att vattenbristen bidrar till intern migration i många länder. Den är en orsak till urbaniseringen, som kan skapa instabilitet när fler ska samsas om ändliga vattenresurser. Den utvecklade världen kan bistå med lösningar, men makthavare och myndigheter i utvecklingsländer måste också ta ett ansvar för att vattnet ska förvaltas hållbart.

Karin Lexén är försiktigt optimistisk till att människan ska kunna lösa vattenkrisen.

– Det finns politisk medvetenhet och inom näringslivet inser stora aktörer som Nestlé och Coca-Cola att de måste driva på utvecklingen. Vattenfrågan är viktig för deras affärer, säger Karin Lexén.

Hon oroar sig ändå för hur vi ska hjälpa de allra fattigaste människorna i svaga stater.

– Bara teknisk utveckling räcker inte, man måste driva de här frågorna också.

Finns det något vi i Finland eller Sverige kan göra?

– Vi kan till exempel tänka på vilken mat och vilka kläder vi importerar från länder med sämre tillgång till vatten, hur varorna har producerats.

FAKTA

Visste du att ...?

97,5 procent av jordens vattenresurser är saltvatten. Bara 2,5 procent av allt vatten på jorden är färskvatten, som vi är beroende av.

Av detta färskvatten är två tredjedelar bundet i polarisar och glaciärer. En knapp tredjedel är grundvatten och delvis oåtkomligt. Bara 1,2 procent av färskvattnet är ytvatten, som de flesta människor är beroende av.

Av denna lilla andel åtkomligt färskt ytvatten är 69 procent is eller permafrost. Sjöarna innehåller 21 procent av det tillgängliga färskvattnet, jordmånen 3,8 procent, atmosfären 3 procent och myrar och våtmarker 2,6 procent. Bara 0,5 procent av det tillgängliga ytvattnet (0,006 procent av allt färskvatten och 0,0002 procent av allt vatten) finns i floderna från vilka de flesta människor tar sitt färskvatten.

Källor: US Geological Survey och Water in Crisis: A Guide to the World's Fresh Water Resources (Oxford University Press).

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33