"Fokus på incest har också en baksida"

Satsa på preventivt arbete. Tom Pakkanen framhåller vikten av att få tag på barn och föräldrar som mår dåligt, som är utanför, som är deprimerade innan det är för sent. Bild: Leif Weckström

Att förutsäga incest är ungefär lika svårt som att förutsäga en skolskjutning. Det säger Tom Pakkanen, psykolog vid rättspsykologiska enheten för barn och unga vid HNS. – Vill man minska på våldet och övergreppen mot barn ska man satsa på förebyggande arbete.

Det grova fallet av incest som nystats upp i Uleåborg i veckan har skakat nationen och fått många att kräva att systemet ses över och ansvariga ställs till svars. I torsdags dömdes en man för att ha förgripit sig på sin dotter under nio års tid, då han bland annat gjort henne gravid flera gånger. Men trots flera aborter, den första då flickan var bara elva år, har systemet inte reagerat. Hälso- och sjukvårdspersonal har trott på pappans historier om de äldre pojkvännerna, barnskyddet har aldrig kommit till skott trots anmälningar om sexuellt färgade lekar och aggressivitet redan på dagis.

Hur är det möjligt att övergreppen kunnat fortgå så länge utan att någon ingripit? Var i systemet ligger felet, vem har inte tagit sitt ansvar, undrar vi. Och: det är ju bara några år sedan det djupt tragiska fallet med Vilja Eerika, som mördades i sitt hem av sin pappa och sin styvmamma.

Tom Pakkanen, psykolog vid rättspsykologiska enheten för barn och unga vid Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt som jobbar med barn som misstänks ha blivit utsatta för brott, ställer perspektivet på ända. Fall som de här är jätteovanliga, men den stora medieuppmärksamheten bekymrar honom en smula – den ger en annan bild av läget.

– Det sexuella och fysiska våldet mot barn har minskat betydligt under de senaste tjugo åren. Och av alla fall av sexuellt utnyttjande av barn är incestfallen klart ovanligast, det handlar om någon promille. Att försöka förutse var det händer blir därför jättesvårt, precis som att förutspå en skolskjutning eller att någon tänker köra ett plan in i en bergvägg med avsikt.

Oklara symtom

Det finns en del forskning kring när barn och unga berättar om sexuellt utnyttjande och till vem. Det vanliga är att övergreppen kommer fram mycket senare. Då övergreppen sker inom familjen är dynamiken dessutom mycket komplicerad.

– Det är inte så svartvitt, barn är lojala med sina föräldrar och relationen till den utnyttjande föräldern innehåller trots allt för det mesta också något gott. Många unga uttrycker också att de inte vill göra livet besvärligt för den andra föräldern, säger Pakkanen.

Men om inte barnet självt förmår berätta får man hoppas att vuxna i barnets närhet får syn på saken ändå. Problemet är bara att sexuellt utnyttjande inte syns utåt, säger Pakkanen. Det finns inte något tillräckligt specifikt symtom för att roten till det onda skulle låta sig fastställas utifrån det.

– Det finns ingen särskild symtombild som skulle tyda på sexuellt utnyttjande. Enligt forskningen är de vanligaste följderna posttraumatisk stress, ångest och översexualiserat beteende, men det är ju rätt allmänna symtom som för det mesta har sin förklaring i något annat än sexuellt utnyttjande. Vi vill ju inte heller ha en värld där ett gråtande barn hos skolhälsovårdaren genast leder till att man tror att aha, våldtäkt.

Tom Pakkanen tar inte ställning till det aktuella fallet i Uleåborg. Med facit på hand är det klart att någon borde ha ingripit. Och tröskeln att reagera ska vara låg, understryker han. Men bilden är ändå mer invecklad än så. Lekar med sexuell anstrykning behöver till exempel inte bevisa någonting alls.

– Finländsk forskning visar att 46 procent av dagisbarnen leker doktorslekar där de också bland annat utforskar varandras snoppar och snippor. Frågan är när beteendet kan anses vara översexualiserat. Och även då det är det finns i regel mer sannolika förklaringar än att barnet utsatts för övergrepp. Och återigen – det finns inget symtom på sexuellt utnyttjande som är tillräckligt specifikt.

Många ogrundade misstankar

Medvetenheten om incest och sexuella övergrepp mot barn har ökat under de senaste decennierna och som resultat av det också anmälningarna. Samtidigt som det sker allt färre övergrepp åttafaldigades antalet anmälningar om sexuellt utnyttjande av barn mellan åren 1980 och 2013. I fjol trädde också en lagändring i kraft som förpliktar dem som jobbar med barn att anmäla direkt till polisen om de misstänker att ett barns liv eller hälsa är hotade.

– Det positiva är att vi blivit bättre på att identifiera och ta tag i de här problemen och tröskeln för polisanmälan har sänkts. Men myntets baksida är att misstänksamheten ibland slår över. Då sådana här fall behandlas i medierna händer det att folk överreagerar på sådant de ser. Av de barn som kommer till vår enhet kan vi i ungefär hälften av fallen konstatera att misstanken om sexuellt utnyttjande troligen är ogrundad, att den bygger på missförstånd eller feltolkning.

Det här syns också i de konsultationer som barnskyddet, polisen, dagvårdspersonal och andra som jobbar med barn gör hos enheten.

– Det kan till exempel handla om just doktorslekar på dagis eller att femåringar gnider sig mot andra – ska man vara orolig? Ofta handlar det om att de vuxna associerar till vuxen sexualitet, även om det barnen håller på med är något helt annat. Då får man förklara att det är helt normalt och naturligt att barn är intresserade av hur kroppen ser ut och fungerar och att de talar med varandra om det. Många vuxna reagerar väldigt kraftigt på sådana saker, säger Pakkanen.

Men det är klart:

– Är fallet ens lite oklart uppmanar vi ringaren att göra polisanmälan. Tröskeln ska vara låg, absolut.

Det ledsamma med de många falska misstankarna som leder till utredning är att också de är svåra och ger upphov till många svåra känslor och situationer.

– Därför gäller det att hitta balansen när det gäller den här typen av misstankar.

"Satsa preventivt"

Om beredskapen att få syn på sexuellt utnyttjande av barn har skruvats till snudd på alltför alert har kunskapen inte hållit jämna steg.

– Det behövs mer kunskap. Det finns inte en enda yrkeskår som skulle ha studerat människans normala sexuella utveckling särskilt mycket, inte ens psykologerna eller läkarna. Det här syns tydligt i de konsultationer vi får. Det finns fortfarande proffs som jobbar med barn som blir chockerade av att barn tar på sig själva.

Om vi verkligen vill göra något för de barn som har det illa, om vi vill hjälpa dem – då bör vi ta ett steg tillbaka, anser Pakkanen. På hans personliga önskelista på förbättringar ligger mer resurser till barnskyddet och preventiva åtgärder i topp. Det finns forskning som visar att preventiva åtgärder har stor betydelse. Det kan vara resurser direkt till barnskyddet, men också till exempel att sänka tröskeln i psykvården, underlätta för familjer att få hjälp genom rådgivningen, kartlägga var familjerna själva upplever att de behöver stöd ...

– Jag har jobbat tio år i tätt samarbete med barnskyddet, och åtminstone i Helsingfors är det brandsläckning de håller på med. De rusar från fall till fall och förbereder omhändertaganden. Men också de som jobbar inom barnskyddet skulle vilja jobba preventivt. Alla rapporter om systemfel och hur vi ska undvika fler tragedier blir tomt skrammel om man inte satsar. Att öka kraven och minska resurserna hos barnskyddet och polisen gör ju ingenting bättre.

Mer preventivt arbete skulle förmodligen minska antalet klienter också hos Pakkanen och de andra på HNS rättspsykologiska enhet för barn och unga.

– Det är jag helt övertygad om. Vi kommer ju inte ned till noll inom någon nära framtid, men jag är helt säker på att övergreppen kunde minska mer och snabbare med större satsningar på det preventiva arbetet.

Det finns förstås alltid några fall som faller mellan springorna i systemet, som är grövre än de andra. Men de är sällsynta, och det blir bättre, säger Pakkanen. Att utreda vad som skett i fall som det i Uleåborg är viktigt, men Pakkanen kan också förstå den vårdpersonal som kanske inte förmått göra tankehoppet från lögnerna och manipulationen kring graviditeterna och de förmodade äldre pojkvännerna – till incest.

– Skulle du vilja leva i ett samhälle där du för barnet till läkare med näsblod, och polisen kommer för att någon anmält dig för misshandel? Att förutspå de grova fallen är svårt, säger Pakkanen, och är tillbaka vid start:

Det gäller att få tag på barn och föräldrar som mår dåligt, som är utanför, som är deprimerade innan det är för sent.

– Det är så vi på riktigt kan hjälpa och förbättra de här barnens situation.

Fotnot: På HNS webbplats på www.hus.fi finns ett informationspaket under rubriken Barn, sexualitet och sexuellt utnyttjande som samlar information om den sexuella utvecklingen och sexuellt utnyttjande, som bygger på vetenskaplig forskning och erfarenheter bland yrkesfolk.

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46