Fokus på framtiden

KSF Media måste se om sitt hus rejält. Innehållsdirektören Susanna Ilmoni hoppas att läsarna vill vara med om att bygga en hållbar grund för framtiden.

Nyheten om att KSF Media på måndag inleder samarbetsförhandlingar kan inte och ska inte gå obemärkt förbi i Svenskfinland. Bestörtning, besvikelse, osäkerhet, sorg och aggressiva kommentarer är mänskliga och förståeliga reaktioner från engagerade läsare, hårt arbetande anställda och kolleger inom samma bransch.

Lika förståelig är jakten på eventuella skyldiga i ett trängt läge: en inkompetent ledning, färre annonsörer och pappersprenumeranter, unga utan betalningsvilja, digitaliseringen, globala distributionsjättar, ett demokratiuppdrag som riskerar urvattnas och nedmonterade bildningsideal.

En del av responsen handlar om minnen av välmående papperstidningar från förr och förundran över att det kan vara så svårt att få ekonomin i balans. Men här kan det vara värt att komma ihåg att dagens medieföretag producerar och publicerar mer än papperstidningar, och att innehållet de facto ses av fler ögonpar än någonsin förr, dygnet runt. För HBL:s del kan nämnas att vi vissa veckor når 400 000 användare via sociala medier. Men – ett stort men – de digitala inkomsterna är ännu blygsamma trots att hälften av våra prenumeranter läser oss digitalt i någon form.

Under de kommande veckorna kommer vi, arbetsgivarrepresentanter (där jag ingår) och arbetstagarrepresentanter, att förhandla om åtgärder för att förbättra KSF Medias operativa resultat, som enligt prognosen för i år hotar bli en tvåsiffrig förlust i miljoner räknat. Om den processen kan förstås inget sägas i det här skedet, och ännu mindre om resultaten av förhandlingarna, men det är hisnande mycket pengar vi jagar. Inte ens det faktum att ägaren Konstsamfundet höjer sitt årliga stöd till 5 miljoner euro löser ekvationen, inte på lång sikt.

Borde alltså företaget ha gjort något radikalt annorlunda för flera år sedan? Eller borde vi tvärtom nu avvakta och bara hoppas på bättre tider? Men de höga distributionskostnaderna då? Annonsörerna som är blygsamt intresserade av digital marknadsföring? Den högklassiga journalistiken som borde vara vår stoltaste fana även om allt färre är villiga att betala för den?

Sikten i backspegeln brukar vara betydligt klarare, medan kristallkulan tenderar vara både grumlig och snabbt föränderlig, men jag tror att vi nu behöver profilera om våra tidningstitlar och odla deras unika själar. HBL ska vara HBL och lokalt ska vara lokalt, även om planen tyvärr innebär en nedgång från fem till två dagar i veckan av Västra Nyland och Östnyland i pappersform.

Vad betyder det konkret? Vad ska titlarna innehålla och hur ska de se ut, jämfört med i dag?

Svaren är en del av det kommande utredningsarbetet, och jag hoppas och litar på att läsare, annonsörer och debattörer vill engagera sig. Jag välkomnar alla konstruktiva förslag som kan hjälpa oss att bygga en ömsesidig relation på en hållbar grund. För jag är övertygad om att vi har en gemensam framtid.

Susanna Ilmoni Chefredaktör för HBL

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning