Flyktingfamiljen från Oklahoma

Vredens druvor är berättelsen om en familj som faller sönder då den manglas mellan kapitalismens, fördomarnas och fattigdomens valsar. Tyvärr är parallellerna mellan John Steinbecks roman och dagens flyktingkris inte svåra att se, skriver Fredrik Sonck.

Man kunde säga att det var klimatförändringen och kapitalismen som drev familjen Joad på flykt.

Klimatförändringen kom man undan. Inte kapitalismen.

Men vi tar det från början.

I inledningen av John Steinbecks viktiga och välkända roman Vredens druvor hittar vi storfamiljen Joad på ett jordbruk nära Salliaw, Oklahoma. Det är tidigt trettiotal och USA präglas fortfarande av den stora depressionen. Som arrendebönder har Joads slitit på den uppodlade prärien. Livet har lunkat på i anspråkslös takt i generationer, men vid den här tiden drabbas i synnerhet den södra delen av Mellanvästern av det som kallas "dust bowl", en period av svår torka och förödande damm- och sandstormar. Det omfattande jordbruket förvärrade den ekologiska katastrofen: jorden var urlakad och den naturliga växtlighet som kunnat binda jord och sand är borta.

Så när näst äldste sonen Tom återvänder till hemgården efter en fängelsevistelse håller familjen på att bryta upp. På den utarmade jorden finns inget annat än missväxt och arrendeskulder att hämta. De sista grisarna slaktas, styckas och saltas in och köttunnorna jämte familjens fåtaliga tillhörigheter lastas på en gammal, ombyggd Hudson.

Det är en stor familj som rullar ut på vägarna: Mamma och Pappa Joad samt deras sex barn i åldrarna 10 till dryga 30, varav tonårsdottern Sarons Ros är gravid och har sin omogna make Connie i släptåg. Till familjen hör också farbrodern John och de ålderstigna farföräldrarna.

Målet är det bördiga Kalifornien där solen skiner och fruktträden grönskar och det finns hur mycket jobb som helst för en driftig familj av deras slag. Deras förhoppningar om ett nytt liv kommer däremot att bli grundligt svikna. Det är många andra familjer i motsvarande situation som gör samma resa, och de kaliforniska bönderna och jordägarna utnyttjar cyniskt överutbudet på arbetskraft: lönerna ligger under existensminimum.

Familjen och andra "okies" trakasseras och förnedras.

Död och upplösning

Vredens druvor är en roman med många teman – politiska och religiösa – men kanske framför allt en skildring av hur en familj på flykt omformas och splittras av vedermödorna och de nya predikamenten:

Farfar Joad dör och läggs i en anonym grav innan de ens lämnat Oklahoma, farmor Joad ger upp andan någonstans längs Route 66 i Mojaveöknen, Connie – som kanske inser vartåt det barkar – schappar från sin unga gravida hustru och storebrodern Noah lämnar i all tysthet familjen för att leva på att fiska i Coloradofloden. Han är en särling – kanske har han något mentalt funktionshinder – som haft sin plats i det inrutade livet på den gamla gården, men som i likhet med farföräldrarna inte tålt att ryckas upp.

Mest anpassningsbara är förstås de yngre barnen. 12-åriga dottern Ruthie kan hävda sin plats på lägerplatserna, medan 16-åriga sonen Al är tillräckligt ung, agil och streetsmart för att kunna drömma om en framtid och ett nytt liv, kanske som bilmekaniker. Men han är på tok för ung och omogen för att räcka till resten av familjen. Snarare är han ytterligare en unge som är på väg att lämna boet.

Då står förhoppningarna snarare till protagonisten Tom, medan det nya livet obönhörligt detroniserar männen i övre medelåldern. Pappa och farbror Joad hänger ännu med men förlorar sin auktoritet – helt enkelt för att allt det kan och vet inte längre har något värde. De äger varsitt par händer som kan gräva diken eller plocka frukt eller plocka bomull – inte Tom och Als mekanikerkunskaper och orienteringsförmåga.

Så blir det alltså Tom som snart tar över det informella ledarskapet i familjen – tillsammans med sin namnlösa mamma, som trots sina närmast överjordiska själsstyrkor ser sin familj vittra sönder.

Nyckelscenen utspelas mellan henne och Tom. Efter att den före detta predikanten John Casey blivit brutalt ihjälslagen i sina försök att organisera en strejk, har Tom i vredesmod slagit ihjäl mördaren och tvingats under jorden. Han är tvungen att lämna familjen men lovar sin mamma att finnas med ändå, trots allt:

Överallt där det blir strid för att en hungrande ska få äta, där ska jag finnas med. Överallt där en byling klår opp en stackare, där ska jag finnas med ... och jag ska vara med i själva sättet som karlarna skriker på när de är förbannade och... i sättet som barna skrattar på när de är hungriga och vet att maten är färdig. Och när vårat folk äter det som de själva har odlat och bor i hus de själva har byggt – då ska jag finnas med.

Monologen återges i John Fords filmatisering med Henry Fonda och Jane Darwell som Tom och mamma Joad.

Så är Vredens druvor berättelsen om en familj som faller sönder då den manglas mellan kapitalismens, fördomarnas och fattigdomens valsar. Men, vill Steinbeck säga, där familjens band tänjs ut till det yttersta och ibland brister så knyts nya band av solidaritet mellan de olyckliga och förtryckta. De som inte längre har något att förlora, har allt att vinna. Och när familjens "vi" – ett alltid lite egocentriskt och introvert vi – bryts så uppstår kanske också möjligheten till en större familj, till en solidaritet som sträcker sig bortom de biologiska banden?

Och visst är ju detta ett tema som går igen i romanens drabbande och kontroversiella (men kanske inte helt realistiska?) slutscen, där Sarons Ros efter att ha fött ett dött barn, ger bröstet och sin stigande modersmjölk åt en man som är på väg att dö av svält?

Över Medelhavet

Det är utan tvekan intressant att läsa Vredens druvor i dag, i ljuset av 2010-talets flyktingkris. Också den kräver, alla förträngningsförsök till trots, sina dödsoffer och splittrade familjer. Eller: Who am I kidding? Finlands regering är själv aktivt med om att trasa sönder familjer.

Förstås finns det skillnader. Folkvandringen i USA på trettiotalet ägde rum inom en nations gränser. Familjen Joad och deras verkliga förebilder var vita, kristna amerikaner som talade engelska – precis om invånarna i Kalifornien.

Men paralleller finns också där.

De finns i flyktingarnas jakt på ett drägligt liv.

Och de finns i mottagarregionens fördomar och dubbelmoral.

Oklahomaborna kallades nedsättande för "okies", beskrevs som smutsiga, opålitliga och dumma. Och samtidigt som de inte välkomnades – behövdes de också som snorbillig arbetskraft längst ner i ekonomin.

Skulle någon göra en nyfilmatisering av romanen kunde Oklahoma ligga i Nordafrika. Medelhavet kunde fylla Klippiga bergens och Mojaveöknens plats som anonym begravningsplats och barriär. Och naturligtvis skulle familjen Joad utnyttjas på de sydeuropeiska jordbruk där papperslösa migranter i denna dag slavar för några få euro om dagen. Familjespillror som vi försöker att inte låtsas om. Men vi har all anledning att förmoda att här, också här, gror vredens druvor.

SERIE

Familjen först och främst

Man kan välja sina vänner, men inte lika gärna sin familj, och alldeles särskilt inte sina gener. Kulturens sommarserie undersöker familjerna, sådan som de framträder i litteraturen: stora och små, traditionella och normbrytande, harmoniska och dysfunktionella.

I dag: Flyktingfamiljens omformning och splittring i John Steinbecks roman Vredens druvor (1939)

Tidigare i serien: Åsa Mobergs självbiografiska bok Livet (5.7), Jean-Marie Gustave Le Clézios självbiografiska bok Afrikanen (12.7), Majgull Axelssons roman Jag heter inte Miriam (19.7), Astrid Lindgrens barnbok Vi på Saltkråkan (26.7).

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46