Flyktingar vid Afrikas horn: Våra barn dör varje dag

Kriget i Jemen har försatt 2,5 miljoner människor på flykt, och 7 miljoner människor riskerar svälta ihjäl. De som försöker ta sig över havet mejas ner av prickskyttar och bara ett fåtal har lyckats söka skydd i intilliggande Djibouti.Samtidigt försöker etiopier i jakten på jobb ta sig via Djibouti till Saudiarabien. Vi har mött de flyende vars vägar korsas i den lilla kuststaden Obock.

Mahila Dawil syr en väska i sitt tält i flyktinglägret Markazi utanför fiskebyn Obock i Djibouti. Hon flydde från Jemen med sina barn för två år sedan och kan inte återvända eller flytta vidare från lägret, Bild: Malin Palm

Mahila Dawil sitter på en tunn madrass och syr en liten väska för hand. Det är varmt i det stora tältet, utanför den tjocka tältduken är hettan nästan fyrtio grader. Vi befinner oss i flyktinglägret Markazi, som varit hennes hem i över två år. Det ligger omgärdat av öken i norra Djibouti. Mahila kom hit från kustaden Dhubab i västra Jemen, hon flydde precis innan rebellerna intog staden. Flera av hennes släktingar är kvar.

– Huthirebellerna skjuter mot dem, på havet. Tio av våra släktingar har blivit skjutna och dött, den senaste för en månad sedan, berättar Mahila Dawil.

Mahila Dawil tar upp ett nygräddat bröd som bakats i den spartanska tandooriugnen. Maten i lägret är knapp och ensidig men varje morgon bakar kvinnorna färskt bröd. Bild: Malin Palm

Kort efter Mahilas Dawils flykt från Jemen sköts hennes man till döds på stranden. Bild: Malin Palm

Hennes man dödades av rebeller på stranden, efter att hon och barnen flytt. När Saudiarabien satte upp en skyddad zon under sju dagar 2015 flydde sjutusen jemeniter över havet till Djibouti. Efter det skjuter rebellerna i Jemen alla som försöker fly den vägen.

Kaotiskt läge

Under den arabiska våren 2011 ordnades stora protester i Jemen mot den sittande presidenten Ali Abdullah Saleh för att få honom att släppa greppet om landet. Han avgick i utbyte mot immunitet men behöll inflytande över militären och säkerhetsstyrkorna. Strax därefter slöt han en allians med huthirebellerna i norra Jemen.

Det hopp som fanns då och under samtalen därefter för att finna en demokratisk väg för Jemen grusades när huthirebellerna intog huvudstaden Sanaa 2015. Saudiarabien oroades över deras intåg, en koalition med åtta andra arabländer grundades och med stöd av Storbritannien och USA inleddes lufträder mot Sanaa. Planen var att bekämpa huthierna på några veckor, men i dag – mer än två år senare – ser det inte ut som om någon av parterna är nära att vinna kriget.

Bild: Ksf Media

Samtidigt strider olika milisgrupper, lokala stammar och terrororganisationerna al-Qaida och IS inom landet. Skolor har bombats, sjukhus, bostäder, marknader har bombats. För att strypa tillgången på vapen till rebellerna har Saudiarabien infört en blockad mot landet som gör att det är svårt att nå fram med det humanitära biståndet. Sju miljoner jemeniter riskerar att svälta.

Rebellerna har nu tvingats lämna Dhubab på Jemens västkust efter en stor offensiv från Saudiarabien och dess allierade tidigare i år. Men Mahila Dawil vill inte åka tillbaka.

– Det finns ingenting att komma tillbaka till. Allt är förstört, berättar hon.

Flyktingar ger staden liv

Flyktinglägret ligger några minuters bilfärd från staden Obock. Det som en gång var en nästan folktom stad har numera en levande stadskärna, mycket tack vare flyktingarna.

Abdul Hakim jobbar på den jemenitiska restaurangen utan namn, nära hamnen i Obock. Här serveras helgrillad fisk med bönröra och nybakat naanbröd.

– Jag fick det här jobbet för ett år sen. Det får tiden att gå i alla fall, säger han.

Abdul Hakim är kock på den jemenitiska restaurangen i Obock. Han är flykting från Yemen och är som sina kollegor där sedan två år tillbaka. Bild: Malin Palm

Det sista han minns från Jemen är hur han satt i en båt som skulle ta honom till Djibouti medan människor dog på stränderna när de sköts av rebellernas prickskyttar.

Fyra män jobbar på restaurangen och den lilla inkomsten gör livet i lägret lite drägligare. Intill restaurangen ligger moskén, i dess skugga vilar ett trettiotal unga män. De kommer från Etiopien och är på väg till Jemen. De vill utnyttja krigets kaos i Jemen för att obemärkt försöka ta sig till Saudiarabien där de ska söka jobb för att kunna försörja sina familjer i Etiopien. I Obock jobbar de med att lasta av båtarna i hamnen, de bär säckar för att få råd med biljetten till Jemen. 150 euro måste de få ihop, och de tjänar under en euro per säck.

– Våra barn dör varje dag, säger Jihad.

Han berättar att han troligen aldrig mer kommer att våga åka hem.

– Regeringen tror att vi finansierar rebellerna med pengar som de tror att vi får från Saudiarabien och fängslar oss så fort vi kommer tillbaka, säger han.

Hemma i Etiopien ordnas det ofta stora protester mot regeringen, människor kräver demokrati och rättvisa, arbete och mat. Han själv har aldrig deltagit i någon demonstration, han vill inte involvera sig i politiken.

Flera röster höjs i folksamlingen omkring oss. Någon frågar hur de ska kunna leva utan att ha ett arbete, någon annan säger att det inte finns någon frihet. Här är de beroende av att människor ger dem något att äta och dricka.

– Vi vill bara äta oss mätta. Sen kan vi dö, säger Ahmed.

Tre veckors vandring

Varje dag kommer nya etiopier vandrande till fots längs med vägen, rakt igenom öknen. Vandringen tar tre veckor och många dör av hettan. Några dagar tidigare har vi kört förbi fem lastbilar med flyktingar. Vakterna sitter på varsin kant. Inklämda på bänkar och på golv sitter ett tjugotal etiopier. Ögonen är ledsna, tomma, kläderna dammiga.

De etiopiska flyktingar vi möter i Obock berättar att polisen gör räder för att samla in dem och skicka dem tillbaka. Enligt Amnestys rapporter fängslas de politiska flyktingarna och skickas tillbaka omedelbart. Vad som händer med de andra vet ingen.

Djiboutis militär samlar, enligt olika hjälporganisationer, upp etiopier och för dem tillbaka till gränsen. Vad som händer med dem där är det ingen som vet. Bild: Monica Hansson

Abdulilah Bashar Rahil och Ader Sulkan möttes när de flydde från Jemen och har varit grannar i lägret Markazi i två år. De flesta av de drygt tusen människorna i lägret lyckades fly 2015 under en veckas eldupphör. Bild: Malin Palm

En grupp etiopier har samlas längst en vägg i Obock i väntan på jobb. De har dagarna innan vandrat genom öknen och vill nu, trots att de riskerar livet, ta sig över Röda havet, genom kriget i Jemen, för att nå Saudiarabien. Bild: Malin Palm

Vill återförenas med sin man

Tillbaka hemma hos Mahila Dawil i flyktinglägret. Hennes syster Khamar Hassan kommer in i tältet. Hon visar upp en påse med väskor som hon sytt och går runt mellan tälten och säljer. Systrarna har flera släktingar kvar i Jemen, de är beroende av Förenade Arabemiraten och Saudiarabien för att få mat och beskydd. Khamar berättar att hennes högsta önskan är att kunna hämta sin man.

– Han är halvt förlamad. Hur ska jag kunna hämta honom när jag inte ens har pengar för att själv överleva? frågar sig Khamar Hassan.

Hon berättar att vården i Djibouti är bättre och stabilare. I Jemen har de bara elektricitet några timmar per dag och det finns inte nog med bränsle för att hålla i gång sjukhusens generatorer. Patienter som behöver dialys dör för att de inte kan få vård.

I flyktinglägret är det hett och sandstormarna gör livet än hårdare om somrarna. Så länge Khamar Hassan kan sälja sina väskor för att köpa sig lite mer varierad mat, så bor hon hellre här med sin familj än återvänder till sitt eget land härjat av krig.

Fakta

Svältkatastrof hotar

2,5 miljoner människor är interna flyktingar i Jemen.

21 miljoner människor är i stort behov av nödhjälp för att överleva (81 procent av befolkningen)

Jemen står på randen till en svältkatastrof.

Hjälporganisationernas främsta problem är att få fram hjälpen till de behövande.

2,2 miljoner barn lider av akut undernäring i Jemen.

Enligt FN har över 10 000 människor dödats under kriget.

Båda sidor i konflikten har anklagats för att ha anfallit civila mål.

270 000 asylsökande från Afrika, framför allt från Etiopien, Somalia och Eritrea, befinner sig i Jemen.

Oromofolket

Oromofolket i Etiopien har protesterat högljutt under ett och ett halvt år mot vad de säger är en statlig kampanj för att diskriminera folkslaget genom fängelsedomar, överdriven övervakning och polisinsatser. Många har flytt till Djibouti undan långa fängelsestraff eller dödsdomar.

Den 6 augusti 2016 marscherade hundratusentals människor i över 200 städer för att få ett slut på regeringens eskalerande förtryck. Aktionen gjorde att förtrycket av Oromofolket flyttades från periferin till centrum för de politiska diskussionerna i Etiopien.

När Feyisa Lilesa passerade mållinjen som silvermedaljör i maratonloppet i OS i Rio de Janeiro i fjol höll han armarna i kors över huvudet, ett tecken som blivit känt som Oromofolkets protest.

I oktober i fjol kastade säkerhetsstyrkor tårgas och sköt rakt in i en folkmassa på två miljoner människor som samlats för att fira Irreecha, Oromofolkets viktigaste kulturfestival.

Källa: UNHCR, IOM, FN, Amnesty

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00