Flyktingar hittar alltid vägen

Två flyktingar inne i ett av de många tälten som tillsammans bildar en stad för människor på flykt.Bild: Giacomo Sini

Alla försök att totalt försöka strypa flyktingströmmarna i världen är dömda att misslyckas. De som flyr undan krig och förföljelse och också de som söker ett bättre liv kommer alltid att hitta nya vägar.

Söndagens reportage om flyktingvågen i Bosnien (HBL 29.7) klargör mycket av fenomenet som på engelska går under benämningen "population movement", det vill säga när stora skaror av befolkningen i ett land sätter sig i rörelse.

Det kan handla om flykt undan torka, översvämningar och andra orsaker som går under beteckningen naturfenomen. Men det handlar också om krig och förföljelse – eller helt enkelt om att söka ett bättre liv. Det sistnämnda, att söka ett bättre liv, behöver inte handla om att söka egen vinning, utan helt enkelt om en situation där man av en eller annan orsak inte kan försörja sin familj eller ta hand om sina kära utifrån den verklighet som man befinner sig i.

Att det är just Bosnien-Hercegovina som än en gång får ta emot fler flyktingar än på länge är ingen tillfällighet. Det är EU-länderna som är målet för många som kommer från Asien, Afrika och Mellanöstern, och Bosnien ligger nära. Mångas mål är länder som Tyskland, Frankrike och Sverige, helt enkelt för att de har släktingar där. För andra är det ingen egentlig skillnad var i EU de landar, eftersom alla alternativ är bättre än de förhållanden de lämnar bakom sig.

Det är ingenting nytt i att det på kaféerna i Bosniens huvudstad Sarajevo sitter flyktingar från världens olika hörn. När Irak invaderades av den USA-ledda koalitionen 2003 var det många irakier som försökte ta sig in i EU-området längs Balkanrutten.

Den rutten, genom Kosovo, som ännu då var en provins i Serbien, var dessutom redan förr anlitad av inte bara människosmugglare utan också av dem som smugglade vapen och narkotika. Med Natos bombningar av Serbien 1999 och avskiljandet av Kosovo från Belgrads styre öppnades också gränsen mellan både Makedonien och Kosovo, och Kosovo och Albanien. Den förstnämnda genom att rebeller tog kontrollen över den 50 kilometer breda demilitariserade korridoren mellan Kosovo och södra Serbien in i Makedonien, den senare genom att gränsbevakningen mellan Albanien och Kosovo existerade bara till namnet.

När EU-länderna samlas i Bryssel för att diskutera hur gränskontrollen vid EU-områdets yttre gränser kunde skärpas ägnar man knappast en tanke åt hur tidigare beslut i själva verket har skapat förutsättningar för det man nu upplever som ett problem.

Om ingenting annat, så säger det en hel del om oförutsägbarheten i utvecklingen i världen.

Då återstår frågan om det finns några lärdomar att hämta.

För det första är det viktigt att flyktingstatusen behåller sin kraft. Människor som förföljs på grund av sin ras, sitt kön, sin etniska bakgrund eller sin politiska eller religiösa övertygelse ska bemötas och beviljas en fristad enligt de kriterier som finns inbegripna i FN:s flyktingkonvention.

En svårare nöt att knäcka är frågan om rätten att söka ett bättre liv. Hur många nordbor, irländare och andra européer har inte åkt över Atlanten för att skapa ett bättre liv? De flesta ansåg det vara värt att arbeta för det – och den chansen fick de.

En strävan efter att söka ett bättre liv också när man inte är förföljd är inte ett brott i sig.

Ingen fördömde invandrarna i det nya landet eller skickade dem tillbaka bara för att de ville styra sin och sina käras framtid mot det bättre.

Det kommer sannolikt alltid att finnas områden på jorden som folk tvingas eller vill lämna. Och de som är i den situationen kommer alltid att finna nya vägar när gamla bommas igen. Att bara stänga EU:s yttre gränser och bygga flyktingläger i områden utanför räcker därför inte.

Yrsa Grüne-Luoma

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00