Flygvapnet famlar i gamla spår

En ung och duktig flygare borde inte sätta sitt liv i spel i kamp mot modern militärdatateknik, lika lite som världens bästa schackspelare kan klara sig mot ett datorprogram.

I motsats till vad docent Stefan Forss påstår i sitt inlägg (HBL Debatt 25.6) har jaktplansdebatten inte spårat ur. I mitten av en miserabel statsekonomisk situation och ökande skuldsättning pågår megaprojektet stadigt utan problem. En säkerhetspolitisk redogörelse, regeringsprogrammet, republikens president och de flesta partierna står eniga bakom. Ynkliga invändningar skjuts genast ner, och veteranpolitiker (Paavo Lipponen, Ilkka Kanerva, Petteri Orpo med flera) rekryteras att allvarligt varna mot att leka med säkerhetspolitiken och betona vikten av ett "trovärdigt försvar". Enligt försvarsminister Antti Kaikkonen förutsätter detta ett inköp av "ungefär 64" moderna stridsflygplan. Hans företrädare Jussi Niinistö ansåg detta vara för futtigt och föreslog 100 plan. Varför inte 124 för att fördubbla trovärdigheten?

Nästa år kommer beslutsfattarna i regeringen och riksdagen att få en möjlighet att bekanta sig med flera hundra sidor av högtekniska detaljer och jämförelser, samt ett förslag om köpkontrakt på världens mest avancerade jaktflygplan. Att försöka bekanta sig med dessa detaljer är tidsslöseri, för eventuella invändningar kommer att åsidosättas med hänvisning till "djup okunskap om försvarets grunder" (enligt Forss). Ändå finns det vissa frågor, som man rimligen kan ställa, med risk att bli stämplad som opatriotisk dåre.

Hurdan är den operativa rollen, som de nya planen ska fylla ända in på 2060-talet (Forss)? Stormakterna har en bestående desperat konkurrens och kapprustning. Nya och mer effektiva vapen utvecklas hela tiden, fördelar liksom osynlighet i radar är förbigående, och ibland skakas hela vapensystem grundligt. Tänk bara på slutet av första världskriget. Om man då under vår tids strategiska tänkande hade velat skapa ett "trovärdigt försvar", skulle man ha köpt 64 Sopwith Camel-jaktplan från britterna. Dessa var tekniskt mest avancerade och hade visat sin stridsförmåga genom att skjuta ner mest fiendeplan, inklusive krigets överlägsna flygarhjälte, den tyske Röda Baronen Manfred van Richthofen. Ändå var detta biplan hopplöst föråldrat inom fyra, inte 40, år.

Samma sak gällde vid slutet av vårt fortsättningskrig 1944, då vårt eget flygaräss Ilmari Juutilainen hade skjutit ner över 90 fiendeplan, de sista 58 med en toppmodern Messerschmitt. Även dessa ersattes inom ett par år av nyutvecklade jetplan. Det är otänkbart att dagens bästa jaktplan kunde operera på 2060-talet, åtminstone utan att ha blivit moderniserade i flera omgångar, med kostnader som sammanlagt långt överskrider inköpspriset. Det är rimligt att kräva åtminstone en grov utvärdering av dessa kostnader, och inte sekretesstämpla dem.

En allvarligare invändning kom i en offentlig diskussion i februari mellan den amerikanska entreprenören Elon Musk och general John Thompson från USA:s flygvapen (CNBC). Musk påstod att tiden för bemannade jaktflygplan är över inom ett par år. De kommer att ersättas av obemannade drönare, som amerikanerna redan har utnyttjat för att precisionsbomba terroristledare, kontrollerade från flera tusen kilometers avstånd. I fjol lamslog en drön- och raketattack från Iran Saudiarabiens största oljeinrättning, fastän saudierna har ett högst trovärdigt flygvapen tack vare amerikanskt stöd. Den andra orsaken till jaktflygets systemförändring är utvecklingen av artificiell intelligens (AI), datorstyrt krigsmaskineri och avancerad hybridkrigföring.

En ung och duktig flygare borde inte sätta sitt liv i spel i kamp mot modern militärdatateknik, lika lite som världens bästa schackspelare kan klara sig mot ett datorprogram. Ett sista slag mot bemannade flygplan kan komma från laserbaserade vapen, som Ronald Reagan i sin tid drömde om i sitt "Star Wars"-förslag. Ett sådant system har installerats på ett amerikanskt fartyg och framgångsrikt testats.

Forss nedvärderar avancerat luftvärn med hänvisning till "en utländsk luftvärns- och missilförsvarsexpert i världsklass", som sätter en hög prislapp på sådant. Detta påminner om Donald Trumps stil att basera över hälften av sina nästan 20 000 dokumenterade lögner på "somebody said". Förresten gör dock luftvärnssystem också framsteg.

Man kan kanske skylla Elon Musk för "djup okunskap om försvarets grunder". Men han är en visionär, och har åtminstone två klara bevis på att kunna förvandla sina visioner till verklighet: elbilen Tesla och rymdraketen SpaceX. Hurdana visioner om landets försvar under seklets andra halva har våra militära planerare och politiska beslutsfattare?

Kari Raivio, Helsingfors

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning