Flöjtspelaren från Uppsala

Bild: Pressbild

Recensenten låter sig lockas in i den tyska litteraturen.

LITTERATUR

Sture Packalén

Tysk litteratur. Från

Hildebrandssången till Kanak Sprak

Carlssons, 438 s.

I en kyrka i Hameln fanns en gång en glasmålning gjord ca 1300, föreställande en flöjtspelare som marscherade vägen fram med en massa barn i följe. Målningen är borta men myten lever kvar. Efter att ha fullgjort sitt uppdrag att locka stadens råttor ner i Weserfloden, bad musikanten om den utlovade belöningen, men den vägrade myndigheterna betala. För att hämnas lockade den förfördelade då med sig alla barn, förutom en lam, en döv och en blind. Enligt en version av myten försvann barnen ner i floden, enligt en annan förde flöjtspelaren dem upp till toppen av Kopparberget. Där öppnades ett skimrande sagoland för barnens blickar.

Personligen föredrar jag den senare varianten av en myt, som i den tyska litteraturen behandlats av bland annat bröderna Grimm och Goethe. Såväl bröderna som Werthers och Fausts skapare ingår av självklara skäl i Sture Packaléns nyutgivna Tysk litteratur med undertiteln Från Hildebrandssången till Kanak Sprak. Men råttfångaren från Hameln har inte rymts med i ett verk som på 400 textsidor presenterar hela den tyskspråkiga litteraturen. Om Jakob och Wilhelms 1812-1815 utgivna "sagor, berättelser och lekfullt roliga dikter" sägs endast att de än mer än 200 till antalet. Jo, en sak till: näst Luthers bibel är brödernas sagobok den mest tryckta tyska boken någonsin. Men de hade fler strängar på sin lyra. Anno 1838 inledde de arbetet på en monumental ordbok över tyska språket, fullbordad först 1960, tack vare samarbete mellan väst- och östtyska filologer.

Ett gränslöst Schlaraffenland

Sture Packalén är finlandssvensk professor em. i tyska vid Mälardalens högskola i Eskilstuna och Västerås och bosatt i Uppsala. Med sitt verk har han åstadkommit den första översiktliga framställningen på svenska av hela den tyska litteraturens utveckling. Likt den berömde flöjtblåsaren har han lockat in varje författare värd namnet under tolv århundraden i sin bok, börjande med ett fragment från klostret Fulda. Detta är nedskrivet ca 810 av ett par munkar. Den ursprungliga skaparen av Hildebrandslied – den tragiska skildringen av en holmgång mellan far och son - är anonym och har med andra ord osynlig följt flöjtblåsarens locktoner.

Men ett stort antal namngivna personer, mest män men också ett ymnigt urval kvinnor, har låtit sig fångas av tonerna. Likt Hamelns barn har tusen och en tyska, österrikiska och schweiziska ordkonstnärer – lyriker, dramatiker, prosaister, essäister, aforistiker mm – marscherat in i sagolandet. Ett gränslöst Schlaraffenland fyllt med iakttagelser om litterär skaparkraft över det bredaste spektrum, alltsammans behandlat med insikt och oväld, på ett rättframt och effektivt språk, som lätt öppnar sig för den vanliga läsaren.

Det är möjligt att endast kritiker och historiker läser hela historien från pärm till pärm. Vanliga läsare kan tänkas sikta in sig på enskildheter som låt oss säga en Heinrich Heines satir eller en E.T.A. Hoffmanns svarta romantik – enligt den förre, citerad av Packalén, är den senares oeuvre ett "fruktansvärt ångestskri i 20 band". Eller varför inte granska Heinrich Bölls position som nationens efterkrigstida samvete?

Den äldre litteraturen är vad jag kan se utomordentligt väl företrädd, men i princip ligger huvudvikten på det sena 1700-talet fram till vår tid. Av speciellt intresse är avsnitten om Västtysklands kontra DDR:s litteratur, här behandlade som separata enheter, under diametralt motsatta villkor. Med Die Wende 1989 förändrades bilden över en natt. Gränser öppnades i alla riktningar, estetiska och geografiska, alltsammans dokumenterat med klar blick för väsentligheter. Bokstavligen utgör inte Feridun Zaimoglus Kanak Sprak (1995), en samling livsberättelser av turkiska invandrare, sista ordet i boken; Packalén redovisar genomgående sina välvilligt objektiva om också ibland väl knappt formulerade läsupplevelser ända fram till 2014. Med sitt akademiska tonfall färgas framställningen av det mestadels välbalanserade nordiska kulturklimat i vilket författaren hör hemma.

Kabaler och katastrofer

Som få kulturer har däremot Tyskland i sin historia skakats av kabaler och katastrofer. Den romantiska termen Sturm und Drang betecknar i första hand en viss period inom romantiken men kan tillämpas också på långt senare epoker. Sturm und Drang, Weltschmerz, Blut und Boden, Übermensch, Das Kapital – för varje fenomen har tyskan en etikett, som anammats av mänskligheten. Allt detta återges med berömlig klarhet, och med Lessing, Herder, Heine, Goethe och Schiller som några av de klart lysande ljusen från den klassiska tid som ur ett senare perspektiv alltmer framstår som ett förlorat paradis. Med Friedrich Schiller kanske som det klaraste ljuset. Som Sture Packalén skriver:

"Det yttersta målet för Schillers filosofiska studier var att försöka förädla den mänskliga karaktären. Det mesta av vad han skrev från 1794 fram till sin död 1805 kretsade kring just detta tema. Särskilt märker man det i brevsamlingen Über die ästhetische Erziehung des Menschen (1795;Schillers estetiska brev) som är att betrakta som den klassicistiska epokens programskrift. Här utvecklar Schiller sina tankegångar om hur kropp och själ, sinnlighet och andlighet inte behöver stå i motsats till, utan kan harmoniera med varandra. Visionen om den helt fria människan ser Schiller förverkligad när människan i konsten ägnar sig åt skapande lek som inte inskränks av speciella syften, praktiska behov, lagar och förordningar. För att människan ska kunna nå ett sådant tillstånd av frihet, krävs en estetisk fostran. Den ska enligt Schiller göra revolutioner överflödiga och i förlängningen verka för att friheten får ett allt större utrymme."

Manande ord. Men hela Tysk litteratur är full av maningar och tips, som inbjuder till nya möten och en återanknytning av gamla bekantskaper. Själv inspirerades jag strax att på nytt plocka fram Heinrich von Kleists mästerliga novell Markisinnan von O (1810-11). I skrivande stund är jag fördjupad i Gottfried Kellers tragiska kärleksskildring Romeo och Julia i byn från 1878. När jag hämtat mig från den avslutande katastrofen, ska jag lyfta ut Mirjam Irene Tuominens Hölderlin. En inre biografi (1960) från bokhyllan.

Nalle Valtiala

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00