Flexibelt orkestersmide av solidaste slag

Bild: Richard Nordgren

Sebastian Fagerlund hör till det fåtal lyckligt lottade samtidstonsättare som kan räkna med att de centrala verken ges ut på skiva inom några år efter uruppförandena. Den senaste plattan bjuder på två orkesterverk och ett verk för gitarr.

Orkestermusik

Sebastian Fagerlund: Stonework, Drifts, Transit. Radions symfoniorkester, dirigent Hannu Lintu. Ismo Eskelinen, gitarr. (BIS)

"Karakteristiska särdrag inom Sebastian Fagerlunds skapande är ett intresse för brett upplagda storformer samt en djupgående föreställning om musiken som ett språkrör för fundamentala frågeställningar och existentiella erfarenheter. En virtuos orkesterbehandling och en starkt påtaglig musikantisk känsla är närvarande i samtliga hans verk och resulterar i instrumentala dramer i vilka en kraftfull expressivitet kombineras med ett intensivt formulerat, extrovert kommunikativt element samt en öppenhet gentemot skilda musikaliska traditioner."

Så långt skivbolagets karakteristik av en av sina centrala guldkalvar på tonsättarfronten och även om beskrivningen onekligen närmar sig det panegyriska är det de facto inte svårt att skriva under det mesta. Från att ha framstått som något av en Magnus Lindberg-epigon har den fyrtiofemårige Fagerlund under de senaste femton åren sakta men säkert mutat in sin position som en av den internationella konstmusikscenens viktigaste och mest särpräglade röster i sin generation.

Och det är inte svårt att låta sig ryckas med av Fagerlunds lättlyssnade men aldrig lättköpta musik, som genomsyras av en obändig, inte sällan nog så livsbejakande, kinetisk energi inom ramen för ett såväl kärnfullt komprimerat som, stundtals, nog så förföriskt bländande klanguniversum. Även om strukturerna är gediget hopkomna och rationellt väl underbyggda ger musiken ett utpräglat spontant intryck – som om den skulle födas i stunden, men ändå ta sig det enda möjliga uttrycket i den enda möjliga riktningen.

Målmedvetenhet och frenesi

Fagerlund hör till det fåtal lyckligt lottade samtidstonsättare som kan räkna med att de centrala verken ges ut på skiva inom några år efter uruppförandena. Att BIS för åtta år sedan fattade beslutet att införliva Fagerlund med sitt stall har till dags dato resulterat i fem ypperliga utgåvor med orkestrar som Göteborgssymfonikerna och Sinfonia Lahti och dirigenter som Sakari Oramo, Okko Kamu och Dima Slobodeniouk.

Den senaste plattan är den andra med Radions symfoniorkester och Hannu Lintu – på den förra från 2015 hittar vi bland annat den mästerliga, för Pekka Kuusisto skrivna violinkonserten Darkness in Light – och här samsas två av de senaste orkesterverken, Stonework (2015) samt Drifts (2017), med hans näst senaste solokonsert, gitarrkonserten Transit (2013).

I Stonework, syftande på olika slags och i olika syften av människohand resta stenformationer, yxar Fagerlund till sitt material med en målmedvetenhet och en frenesi som på ett fascinerande sätt syntetiserar en oemotståndligt framvällande urkraft med en utpräglad känsla för detaljernas och de ytmässiga finessernas betydelse. En sentida Mime smider här sin flexibelt beskaffade råvara till en klingande pjäs av solidaste slag.

Stadigt musikaliskt fundament

I syskonverket Drifts, där det anspelas på av väder, vind och vatten åstadkomna formationer, tar sig smidesarbetet delvis andra uttryck. Musiken ter sig här, åtminstone skenbart, långsammare framglidande och -växande från ett slags urtillstånd via effektfulla orkesterstegringar till ett avslutande snabbare parti, som dock vilar på ett stadigt musikaliskt urbergsfundament.

Mästerinstrumentatören Fagerlund har i Transit åter stått inför utmaningen att modifiera sitt orkestrala tänkande enligt den akustiska gitarrens klang- och volymmässiga kapacitet och han lyckas på ett meningsfullt sätt integrera soloinstrumentet i den delikat tecknade orkesterväven utan att för den skull behöva dagtinga med den så centrala emotionella uttryckskraften.

Ismo Eskelinen utvinner absolut allt som står att finna i Fagerlunds mångfasetterade solostämma och Lintu och hans RSO-musiker responderar positivt och med kreativ fantasi på de av Fagerlund presenterade utmaningarna. Sista delen av orkestertrilogin – tonsättaren talar om ett gemensamt musikaliskt DNA – som inleds med Stonework och Drifts, Water Atlas, uruppfördes för några veckor sedan i Concertgebouw och även om det handlar om självständiga verk ser Fagerlund inget hinder för att de skulle kunna framföras som en helhet.

Radions symfoniorkester och Hannu Lintu framför Fagerlunds Water Atlas, för första gången i Finland onsdag 16.5.

Mats Liljeroos Musikkritiker

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00