Fler tips för sista helgen

Inför Kärlek & Anarkis sista helg tipsar filmkritikern Sara Ehnholm Hielm om filmer hon hittills sett under festivalen.

Kärlek & Anarki-festivalen går nu in i det sista veckoslutet. Veckan av att cykla från biograf till biograf, från film till film, är snart över. Det finns inget jag gillar så mycket som att under en kväll kastas från ett ortodoxt grannskap i Brooklyn till Paris under majrevolutionen 1968 i sällskap med en riktigt störande Jean-Luc Godard och sedan till närmast grotesk surrealism i dagens Sibirien. Världen känns aldrig så stor, så rik, så väl skildrad och så mänsklig som på filmfestival. Så det enda jag vill är rekommendera flera filmer, inget annat är av vikt.

Menashe av Joshua Weinstein är en rörande komedi på jiddish av en synnerligen otillräcklig far som kämpar för att få behålla sin son. Weinstein har tidigare gjort dokumentärer och filmar nu amatörskådisar i autentiska miljöer i New York. Resultatet är otroligt intressant: först frossar jag i det underliga, gubbiga och rent ut sagt efterblivna i den religiösa kulturen men sedan känner jag igen mig helt i rollen som fumlig förälder. Än en gång bevisas att bara det mest lokala och konkreta in i minsta detalj kan vara universellt.

Brigsby Bear är en Kasper Hauser-story om en vuxen man som blev kidnappad som barn och är ett stort fan av tv-serien Brigsby Bear – som ingen sett utom han eftersom kidnapparna gjorde den enbart för honom. Överraskande charmig trots att berättelsen känns lite sökt.

De östeuropeiska filmer jag sett har hört till festivalens bästa. Vill särskilt rekommendera A gentle creature av Sergei Loznitsa, en grymt realistisk Dostojevskij-inspirerad historia som på slutet flippar ut totalt. I huvudrollen en stoisk kvinna från en rysk by som reser till Sibirien för att försöka ta reda på vad som hänt hennes fängslade man. Under resans gång tecknas ett fruktansvärt porträtt av ett sönderbrutet land av postkommunistiska människor som sjunger allsånger, super, knullar och nostalgiskt drömmer om Sovjet. "Tro inte att du är unik", säger de till kvinnan och utnyttjar, lurar och plågar henne – men samtidigt är de så mänskliga. En nattsvart historia som räddas av att filmen berättas med sån vitalitet, humor, påhittighet och indignation.

Ett slut som spårar ut har även den franska Ismael's Ghosts av Arnaud Desplechin, en absolut mästerlig regissör som denna gång inte verkar kunna sätta punkt. Galenskap, kreativitet och dess kriser, sömnlöshet, mardrömmar, allt virvlar samman. Med på vägen dock Frankrikes bästa skådisar: Mathieu Amaltric som spelar en filmregissör som ett helt liv sörjt sin försvunna hustru, spelad av Marion Cotillard och numera tröstar sig med en allvarlig astrofysiker, spelad av Charlotte Gainsbourg. Allt börjar då den döda hustrun återvänder.

En annan extremt fransk pastill är Le Redoubtable, en skvallrig biopic om Godards liv och äktenskap kring år 1968 av Michel Hazanavicius, som leker med alla Godards stilexperiment. Louis Garrel och Stacy Martin gör en gruffig Godard och hans tonåriga musa. Om hur självförakt förpestar livet.

Och då har jag inte ens hunnit till filmerna som plötsligt blivit skrämmande aktuella, som Risk om Julian Assange och The Venerabe W om buddister, etnisk rensning och Myanmar. Dagarna mörknar, skynda er på bio!

Sara Ehnholm Hielm filmkritiker

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00