Fler farhågor än förväntningar inför toppmötet

Bild: Lehtikuva/Natalia Kolesnikova

Inför tidigare toppmöten i Helsingfors mellan USA:s och Sovjetunionen/Rysslands ledare har förväntningarna varit att de båda supermakterna ska ta några steg på vägen mot en fredligare värld. Men när Donald Trump och Vladimir Putin möts om två veckor är luften fylld av osäkerhet, Trumps oförutsägbara och impulsiva agerande skapar genuin oro.

Donald Trumps utrikespolitik är paradoxal, han kritiserar och förolämpar USA:s långvariga allierade samtidigt som han gör uppseendeväckande utspel tillsammans med auktoritära ledare för odemokratiska länder.

G7-mötet slutade i katastrof och kaos, möteskällor citerade bland annat i CNN och The Guardian gör nu gällande att Trump vid mötet skulle ha sagt att Nato är värre än Nafta, det nordamerikanska handelsavtalet som har varit ett konstant hatobjekt för Trump. Trump skulle också ha låtit förstå att Krim hör till Ryssland eftersom alla talar ryska där.

Sådana uttalanden från USA:s president skapar mardrömmar i de baltiska staterna med varierande stora ryska minoriteter. Till Rysslands säkerhetspolitiska doktrin hör att Ryssland också har ansvar för etniska ryssar utanför landets gränser.

Till det som presidenterna kommer att diskutera hör förutom de frostiga relationerna mellan länderna också de stora internationella säkerhetsfrågorna, Krim och Ukraina och Syrien.

Kommer Trump med sin nedlåtande syn på allianser och överenskommelser att se en möjlighet att göra en överenskommelse med Ryssland som gagnar USA, utan hänsyn till sina allierades intressen? Trump har tidigare sagt att han vill dra bort de amerikanska trupperna från Syrien så fort som möjligt. Det kräver vissa garantier av Ryssland, men de har ett pris.

Om Natos toppmöte några dagar före Helsingforsmötet inte kommer med ett ställningstagande som entydigt upprepar att alliansen stöder alla sina medlemsländer kan det eventuellt vara en signal om att USA:s närvaro i Östersjön kunde vara en del av en större helhet som de båda presidenterna har på bordet.

De här signalerna har både Natos medlemmar vid Östersjön och partnerländerna Sverige och Finland skäl att vara mycket lyhörda inför.

Toppmötet är ett tecken på att Rysslands utrikespolitiska isolering som inleddes vid annekteringen av Krim håller på att luckras upp. Och det sker utan att Ryssland har gjort de eftergifter som krävs för att sanktionerna ska upphävas. Redan att mötet blir av på de här premisserna är en framgång för Vladimir Putin.

President Sauli Niinistö gav klartecken för att Finland kan stå värd för mötet, men han har inget med själva förhandlingarna att göra. Däremot ska han träffa de båda presidenterna. Han tänker ta upp säkerheten kring Östersjön och klimathotet i Arktis, men han har dessutom en annan roll.

Finlands president är EU:s röst vid toppmötet, och den rösten och den närvaron är nog så viktig när det gäller två ledare som själva inte sätter särskilt stort värde på unionen.

I nyhetsflödet om mötesplatsen hette det att Finland erbjuder "neutral mark" för mötet. Det betyder att mötet inte hålls i någondera presidenternas hemland. Uttrycket får inte ge upphov till missförstånd om Finlands internationella ställning. Finland är inte neutralt, som EU-medlem och partner till Nato är och förblir vårt land en del av de västliga staternas demokratiska gemenskap.

John-Erik Jansén Ledarskribent