Fjorton år i konfliktzon ger annat perspektiv

NYTT UPPDRAG. Johan Eriksson och en Kolokolo-dansare (ödledansare) i Mwanza-distriktet vid södra gränsen till Mozambique lockar folket till byamöte om Malawis massregistrering för biometriska ID-kort.Bild: Privat

VEM: Filmaren och FN-arbetaren Johan Eriksson, 53. VAR: Flyttade i somras till Malawis huvudstad Lilongwe. Innan dess fjorton år i Mellanöstern.

Första gången Ekenäsbördige Johan Eriksson flyttade bort från Finland var 1996. Då gick resan till Sverige och ett jobb som utrikesreporter vid SVT:s Aktuellt. Innan det hade han rönt framgångar som journalist vid olika finlandssvenska dagstidningar, TV-Nytt, Talking Heads och Obs.

Två år senare flyttade han vidare, den här gången till Storbritannien och en utbildning vid dokumentärfilmarlinjen på the National Film and Television School.

Under tiden i Storbritannien hann Johan Eriksson göra några filmer för Yle innan de internationella uppdragen förde honom vidare. Nu var destinationen Mellanöstern, där han skulle jobba som kommunikations- och medieperson för FN-organet UNRWA i Gaza. I uppdraget ingick också att filma och producera audiovisuellt: Allt från 30 sekunder långa inslag för Al Jazeera och nyhetsmaterial för de internationella byråerna till långa dokumentärer.

– Jag arbetade mest i Jerusalem, Västbanken och Gaza, men reste ofta i Jordanien och Libanon, och ibland i Syrien.

Under sina fjorton år i Mellanöstern levde Johan Eriksson i omgivningar väldigt olika de trygga nordiska samhällena. UNRWA:s uppgift är att bistå de cirka 700 000 palestinska flyktingar som efter kriget 1948 flydde det område som nu är staten Israel. En stor del flydde till andra delar av det historiska Palestina: Gaza, Västbanken och de nuvarande arabiska områdena i Jerusalem.

– Men en stor del tog sig till Jordanien, Libanon och Syrien. Flyktinglägren växte upp och UNRWA grundades 1950 för att se till dessa palestiniers hälsovård och skolgång. I dag finns det mer än fem miljoner Palestinaflyktingar och en halv miljon barn går i UNRWA:s låg- och mellanstadieskolor i regionen.

Johan Eriksson betecknar den här delen av världen som "ändlöst intressant, inspirerande och deprimerande".

– Ockupationen av de palestinska områdena, våldet, den låsta diplomatin, de återkommande krigen, Syriens förstörelse och flyktingmassorna i Jordanien och Libanon kräver insatser av en av världens största koncentrationer av biståndsarbetare.

Han själv hölls under åren i gång av den livsvilja som syntes bland människorna:

– Alla de tillfällen det fanns att berätta om enskilda individers resning, mod, försöksvilja. Om deras förmåga att överleva, övervinna svårigheter och ibland uppnå mål och ambitioner, trots hinder som kanske varit oöverkomliga för en person som växt upp i 70- och 80-talens finländska välfärdsstat.

Nästan utan undantag har han märkt att hans finländska bakgrund har ett stort värde.

– Att kunna säga att jag är från Finland är nästan enbart till nytta, och en räddning i många lägen.

Orsaken hittas i att Finland i arabiska områden och länder uppfattas som ett av de neutrala, rika nordiska biståndsländerna.

– I västra Jerusalem har jag ett antal gånger blivit erbjuden rabatt av äldre butiksägare som sagt att Finland var "landet som inte lämnade ut". Jag har alltid betalat det som stått på prislappen och sagt att det också finns mindre hedersamma händelser i vår historia.

I dag har han lämnat Mellanöstern bakom sig. Sedan juni jobbar han för FN:s utvecklingsprogram UNDP i Malawi med ett projekt som handlar om att registrera Malawis befolkning för biometriska ID-kort.

Den här vardagen har inte heller många likheter med ett liv i välfärdens Finland.

– Mer än hälften av landet saknar elektricitet, så budskapet sprids med högtalarbilar och ibland via lastbilar med trummare och dansare på flaket, som åker runt på marknadsplatserna. Traditionella dansare och teatergrupper lockar traktens invånare till byamöten om registreringen, artister och musiker ger konserter och berättar om ID-korten mellan låtarna. Under mål-, fri-, och hörnsparkar och inkast på större fotbollsmatcher påminner kommentatorerna folk om att gå och registrera sig.

Registreringskampanjen går, enligt honom som ett tåg: folk köar för att komma fram till registrerarna och deras biometriska registreringsmaskiner, som besöker alla distrikt i landet.

Efter över tjugo år utomlands, merparten av dem i länder som lever i en väldigt annan verklighet än i Norden, hyser Johan Eriksson en uppskattning för Finland. Men den är inte helt oproblematisk.

– Jag har fortsatt att inse att Finland är ett bra samhälle på så många sätt, men småklokheten som vi nordbor ofta drar ut i världen med är för länge sedan borta för min del. Jag tror att väldigt mycket ligger i vågskålen för Finland just nu.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00