Fiskskiten koncentreras till grunda kustvatten

Bild: Wilfred hildonen

Den rövarmentalitet som enstaka laxodlingar tillåts fortsätta med har redan nu utraderat fisket i Skärgårdshavet.

I en kommentar till min insändare rörande laxodling i öppna burar (HBL Debatt 3.4) noterar fiskaren Rune Backa (HBL Debatt 19.4) att de finska odlingarnas utsläpp – fiskskit – utgör bara 2-3 procent av Östersjöns totala belastning. Och det kan ju tyckas vara ganska lite. Men så enkelt är det inte. Avföringen sprids nämligen inte jämnt ut över hela Östersjön, utan koncentreras till relativt avgränsade och grunda kustvatten.

Låt mig ta ett exempel: I mina grannvatten i Västanfjärd finns en relativt stor laxodling som ägs av det lokala stora fiskförädlingsföretaget Salmonfarm Ab. Odlingen har funnits där sedan början av 1980-talet, i början med lokala ägare, och vattenkvaliteten har kontinuerligt försämrats. Numera är det faktiskt svårt att få ihop ett kok fisk till en familj bestående av två personer. Så gott som allt yrkesfiske i trakten har slutat. Medan siktdjupet förr var upp till fem meter, är det nu mellan 50 och 150 cm. Blåstången är nästan utdöd.

Hösten 2018 ansökte Salmonfarm – de som skryter med att de renar Östersjön genom att skopa ut enorma mängder av fiskavfall i Skärgårdshavet – om tillstånd att fortsätta fiskodlingen fram till 2023, det vill säga så långt som deras hyresavtal rörande vattenområdet gäller. Grannarna lämnade in protester, men till ingen nytta. Nu på vårvintern fattade Regionförvaltningsverket i Södra Finland beslutet att företaget årligen skall få föda upp 160 000 kilo fisk på platsen fram till 2029, det vill säga dubbelt så lång tid man ansökt om. Så snällt av dem! (Beslut nr. 80/2019) De av Regionförvaltningsverket tillåtna utsläppen beräknas till 640 kilo fosfor per år. Liksom med de 2-3 procenten kan man nu fråga sig om man skall bråka om så små mängder.

Är 640 kilo fosfor per år mycket eller lite? En lokal jämförelse kan ge svaret. Vi kan ta den totala mängd fosfor Kimitoöns avfallsverk årligen släpper ut i Skärgårdshavet (Falköfjärden, en grannfjärd). (Se Niina Leino, Kemiönsaaren veden Tyska holmenin jätevedenpuhdistamon tarkkailututkimus. Vuosiraportti 2017. Lounais-Suomen esi- ja ympäristötutkimus Oy, Nro 325-18-107.) Reningsverket behandlar i dagens läge avloppsvattnet från cirka 5 000 kommuninvånare, plus latrinavfall med mera från övriga invånare och företag. Under många år har kommunen investerat stora belopp i avfallshanteringen och man släpper nu endast ut små mängder av fosfor.

Räknar man om de dagsvärden som ingår i undersökningen visar det sig att Tyska Holmens avfallsreningsverk under 2017 släppte ut sammanlagt cirka 28 kg fosfor – för hela året. Detta kan då jämföras med de 640 kg fosfor per år som laxodlingen nu fått tillstånd att släppa ut.

Och till detta kommer att från och med 2019 måste alla stugägare i skärgården enligt lag installera egna reningsverk till och med för sitt gråvatten – det vill säga diskvatten, bastuvatten etcetera. Groteskt, helt enkelt!

Jag är enig med Backa om att den småskaligt fångade vilda fisken är en av de bästa näringskällor vi har. Men den rövarmentalitet som enstaka laxodlingar tillåts fortsätta med har redan nu utraderat fisket i Skärgårdshavet – och kommer troligen snart att göra det i Backas hemvatten i Jakobstadstrakten också.

Visst finns det fungerande alternativ, till exempel att utveckla odling på land, eller att ta i bruk täta behållare (kassar av gummi, plast?) som kan ligga i havet (då behövs ingen uppvärmning). Problemet blir ju att man då automatiskt tvingas rena vattnet – såsom alla andra, såväl företag som medborgare, redan är tvungna att göra. Och visst kan priset stiga lite grann, men det är väl inte för mycket krävt att folk betalar för högklassig mat?

Det visar sig att den undersökning som jag hänvisar till ovan numera inte går att få fram på nätet. Av någon outgrundlig anledning har den försvunnit. Vem kan ha haft intresse – och inflytande nog – att åstadkomma denna plötsliga begränsning av allmänhetens tillgång till information? Fast, ja, Kimitoöns kommunstyrelses ordförande råkar ju vara vd och ägare till laxodlingsföretaget i fråga.

Claes Gustafsson, professor emeritus, Stockholm/Västanfjärd