Finska oron – "inget att hurra över"

OS-vinnaren Iivo Niskanen är som allra bäst i klassisk stil – speciellt i diagonal stil.Bild: Vesa Moilanen

I Finland är många oroade över att den klassiska skidåkningen är utdöende.

Iivo Niskanens VM-guld och OS-guld, Matti Heikkinens VM-guld, Aino-Kaisa Saarinens VM-guld – alla de stora blåvita framgångarna har varit i klassisk stil, ändå sedan fri stil infördes som en separat gren i VM 1987.

Då är det förståeligt att det internationella skidförbundet Fis planer på att slopa den klassiska stilen väckt skrämselhicka. Fristil betonas kraftigt i världscupen nästa vinter – åtminstone då det gäller sprint. Det är bara tre klassiska sprintlopp och nio fristilssprintlopp i kalendern.

– Det är ingenting att hurra över, säger den finska skidlegenden och expertkommentatorn Sami Jauhojärvi – själv en utpräglad specialist i klassisk stil.

– Centraleuropéerna klarar sig dåligt i klassisk sprint, så de vill väl ha mera fri stil.

"Traditionell gren"

Det är framför allt i Norden och i Ryssland som klassisk stil har en stark ställning. I Nordamerika och Centraleuropa är fri stil större – vilket också syns i resultatlistorna.

– Längdåkning är trots allt en traditionell gren och det borde finnas lite respekt gentemot traditionerna, säger Jauhojärvi.

– Då jag satt i Fis idrottarkommission för några år sedan beslöt vi att det ska vara fifty-fifty. Åsikterna har förändrats snabbt.

Ingen skicross

Under Fis-kongressen i Grekland för ett par veckor sedan var det diskussion om den klassiska sprinten borde slopas helt. Finland och de andra nordiska länderna kunde dock dra en lättnadens suck efteråt.

– För ett par år sedan var det diskussion om att helt slopa den klassiska stilen, så oron har varit befogad, säger Juha Kolu, medlem i Fis längdåkningskommitté.

– Argumentet för fri stil är att det skulle bli billigare och lättare för vallningsteamen med bara ett skidsätt. Det ansågs också vara onaturligt att skidåkarna inte får använda det snabbaste sättet. Men vi beslöt att den klassiska stilen är viktig och ska bevaras. Jag tror det är tryggt för tillfället.

Det var också tal om att liva upp de klassiska sprintloppen genom att införa element av skicross – någonting idrottarna var kraftigt emot.

– Vi beslöt att sprinten inte får bli något cirkusnummer

Skiathlon lever vidare

Bakgrunden är också att Fis är bekymrat över utvecklingen i klassisk stil, då parstakning får allt större roll och många tävlingar avgörs utan fästvalla. Därför har Fis begränsat stavarnas längd och inför zoner med förbud mot parstakning.

– Ingen har vunnit sprinten i Ruka med parstakning. Det handlar bara om att placera de klassiska loppen på rätt ort, säger Jauhojärvi.

Fis-kongressen beslöt också helt oväntat att bevara den något kontroversiella tävlingsformen skiathlon i VM- och OS-programmet – men i världscupens kalender finns inte ett enda skiathlonlopp. Beslutet har idrottspolitiska orsaker: Fis har lyckats driva igenom sex tävlingsformer i OS och vill inte gå miste om en medaljgren.

– Vi borde ha kommit på en ersättande gren, men det var svårt, säger Kolu.

Samma sträckor för kvinnor och män?

Längdåkningskommittén röstade för att förkorta herrarnas stafett till 4x7,5 km, men förslaget blev överraskande förkastat av Fis-rådet. Det händer nästan aldrig – men beslutet spelade Finland i händerna, för de nordiska länderna ville bevara den långa stafetten. Stafettvännerna kan glädja sig över att det finns två stafettlopp i världscupkalendern i vinter – till skillnad från senaste vinter, då det inte fanns en enda i världscupen.

Det förekom också diskussion om att damernas sträckor skulle vara lika långa som herrarnas sträckor – exempelvis skulle kvinnorna också skida 50 km i stället för 30 km. Men det blev inga förändringar där.

– Det är egentligen bra att kvinnorna och männen har olika distanser. Tidsskillnaderna bland damerna är redan stora – de skulle bli ännu större med längre sträckor, säger Jauhojärvi.